Det finns ett program i P1 som heter Spanarna. Varje vecka sitter programledare Ingvar Storm och tre gäster (spanare) och samtalar om tendenser i samhället som de (tror sig se) ser. För att en spaning skall vara korrekt krävs det för spanarens tes, att han eller hon lägger fram minst tre belägg.
Jag och min fru Åsa har också gjort en spaning. Den handlar om idiom, närmare bestämt idiomatiska uttryck. Idiomatiska uttryck som ibland kan leda till helt andra associationer idag, än vad de gjorde förr. Tesen - det var bättre förr - stämmer om man blott och bart ser till dessa tre uttryck:
Det går som på räls/Det går som tåget
Som ett brev på posten
Statens kaka är liten men säker
Vi börjar med det första: Det går som på räls alternativ det går som tåget. Ja, tankarna går onekligen till försenade tåg. Om det går som tåget mellan Vänersborg och Stockholm en vinterdag, då jag och Åsa (tillsammans med andra resenärer) satt fast i Herrljunga i flera timmar och när väl tåget var framme i Stockholm, hade tunnelbanan slutat gå (och kön till taxin slog vilken kö till bröd i det forna Sovjet som helst) - ja, då blir man ju lite orolig när man läser en rubrik som Svensk export går som tåget.
Lövhalka, någon? När löv klibbar fast på rälsen- då går verkligen inte tunnelbanan som på räls.
Som ett brev på posten. Kommer ni ihåg när man kunde lägga ett brev på lådan och så var det framme dagen efter (med poststämpel)? Inte längre. Brevbärarna är sönderstressade. Besvikna kunder, som skäller på de stackars brevbärarna, skäller förstås ut helt fel personer. De ständiga personalneddragningarna och den nya organisationen Brev 2010 är roten till det onda. Något att tänka på när du ser reklamfilmer för Postens kampanj Trygga händer.
En intressant rubrik i sammanhanget är även Bytet som ett brev på posten.
Jämför gärna det numera sällan hörda svenska talessättet Statens kaka är liten men säker med Risskålen av järn. Vi hade de facto inte hört uttrycket tidigare, innan Peter Helmersson (en sosse från Vingåker) gjorde oss uppmärksamma på det. En sökning på uttrycket visar dock att det används fortfarande.
Statens kaka är liten men säker, hette det förr. Det gällde pensionen, och den sanningen står sig än. Men staten har även en vidöppen syltburk, där allt fler privata företag gräver fritt och djupt och där fett avlönade konsulter är med och utformar både organisationer och den förda politiken. Försäkringskassan, Socialdepartementet och senast Stockholms kommun är några exempel.
Ovanstående skriver Liv Beckström i Kommunalarbetaren.
Slutkämmen i denna ledare på samma tema: Den gamla sanningen för Sveriges offentliganställda, att »statens kaka är liten men säker«, gäller numera bara till hälften i turismen - »kakan« är helt säkert »liten«, men den är definitivt inte »säker«. Här är ytterligare två exempel.
1 kommentar:
Jag har inget eget exempel, jag gillar bara att du gör det i spanarformat, mer sådant!
Skicka en kommentar