Gästbloggare: Peter Strobl

Väckelsemöte eller cover-up?

Igår kom vår partiordförande Håkan Juholt till Göteborg för ett antal möten med väljarna. Medlemmarna menar jag. Vissa medlemmar. I synnerhet de medlemmar som menar att inget har hänt och nu vill glömma och gå framåt. Till skillnad mot väljarna som vill förstå. Men vad betyder väl väljarna i sammanhanget?

I ett gråkallt Göteborg, bland flanörer på Brunnsparken så hade partiet satt upp ett tält som rymde ett antal partifunktionärer och lite medlemmar. Väljarna stod att finna utanför.

Om man vill veta vad väljarna vill så bör man företrädesvis försöka lyssna på dom, ja helst beblanda sig med dom. Förutom gruppen med Socialisterna som förde fram budskapet att Juholt inte lever som han lär, och inte partiet heller så fanns det en hel del människor att i höstrusket ta ett samtal med de som flanerade runt Brunnsparken. Göteborg är en röd stad. En väldigt röd stad, med en genuin arbetarhistoria.

Det krävdes inte många samtal att förstå det mest primära. Varför pratar inte Juholt med mig? Varför ska jag gå in i ett tält för att få prata med en person som aspirerar på att bli statsminister. Ska inte han komma till mig?

Det som slog mig i samtalet är hur medvetna väljarna är om Socialdemokraternas situation. De som tror att väljarna har blivit manipulerade av media, be my guest, men likt de väljare jag mötte så blir dom rent av förbannade över att de inte anses kunna tänka själv.

Och för er stockholmare som läser detta, även göteborgarna har uppdaterat sig och kunde relatera till den numera famösa artikeln i SvD. Graf Zeppelin ni vet.
När jag skriver detta, ser jag ännu än opinionsundersökning ramla in och resultatet av den speglar väl känslan på Brunnsparken.

Ingen pratar med väljarna och ingen vill förstå väljarna. Men det är väljarna som fäller avgörandet 2014.

Mötet på biografen Draken hade varit ett fantastiskt möte. Om inget hade hänt. Men problemet är att något har hänt.

Den bestående känslan jag har av eftermiddagen och kvällen i Göteborg är att nu går vi vidare. Medlemmarna som besökte Brunnsparken eller Folkets Hus har ingen koppling till väljarna. Och vill inte ha det heller.

Mattias, en av flanörerna på Brunnsparken säger till mig: ”Jag är skitbesviken, därför att man inte förstår hur vi väljare tänker. Man skiter i det. Jag blir så förbannad över det faktum att vi som är arbetslösa och vänder på kronor och ören vi är granskade ut och in från AF från Soc, men mitt arbetareparti kan bete sig hur som helst. Jag skiter väl i Aftonbladet eller Expressen, men jag skiter inte i hur partiet uppför sig”

Katrin (skrattandes): ”Rösta på S är du go eller? Inte nu längre. Han, Juholt, kan komma hem till mig och förklara sig. Då kanske. Nej, inte ens då. Ni har ju för fan ingen krisinsikt alls!”

Vad jag kände är att det är Socialdemokraternas kärnväljare som vänder oss ryggen. Och de som är i valet och kvalet. Får några dagar sedan fick jag en kommentar på Anybodys place blogg, som väl beskriver den uppgivenhet som den vanliga väljaren känner. Man VILL till oss, men kan inte se att vi förstår dom. Så ur fas är vi. Vad det går ut på? Tja det stavas självbedrägeri.

Mitt Göteborg, som jag tillbringat elva år i och som jag lärt mig älska. Arbetarstaden Göteborg med Majorna och Masthugget. Varvsepoken. Den kosmopolitiska staden Göteborg. Men igår var det något annat som smugit sig in. Det var som om självaste arbetarrörelsen förrått medborgarna. En skada som är i det närmaste irreparabel. Hur kunde det bli så här?
Det kan bli så här om alla beter sig som aporna ovan.

Vi ser inte. Vi hör inte. Vi säger inget.

Peter Strobl

På samma tema: GP, Staffan Lindström, Ulf Bjereld, GT, GT2, SR, SVT, GT3, Johan Westerholm