Tvivel, besvikelse, uppgivenhet, kärlek, hopp...

Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?
(Lars Winnerbäck, Tvivel)

Igår läste jag Åsa Petersens intervju med Socialdemokraternas före detta partiledare, Mona Sahlin, i Aftonbladet Söndag. Jag tänker inte citera hela intervjun (även om den är en av de bättre intervjuer jag läst på länge), men här kommer ett citat, som jag kan skriva under på:

Jag kan inte leva utan musiken. Den ger mig tröst och energi. Håller mig uppe när det är som svårast. Håkan Hellström har jag sett tre gånger bara nu i vår.

Även jag vänder mig till musiken när jag behöver tröst och energi. Musiken håller även mig uppe när det är som svårast.

Under en längre tid har jag tänkt, nej... det är fel ord - grubblat... jag har grubblat över mitt politiska engagemang. Just nu tvivlar jag starkt på mitt parti och den nystart som skulle förändra "allt". Varför ska jag använda min fritid till oändliga, interna S-möten? Varför ska jag använda min obetalda deltid (ja, jag jobbar endast 50 % som vakt just nu och de assistentjobb jag har sökt inom partiet har jag inte fått) att skriva tre-fyra blogginlägg per dag? Jag ger och ger, men känner i nuläget att jag inte får något tillbaka. Jag har så mycket jag vill säga, jag har så många förslag, jag vill förändra så mycket med mitt parti... men ingen lyssnar!

Det (obetalda) arbete som jag och andra nätrötter lade ner i den Öppna kriskommissionen hyllades i några dagar, men sedan begravdes rapporterna (tillsammans med Kriskommissionens slutrapport) i det runda arkivet. Det runda arkivet och partiets byrålådor börjar bli fulla med rapporter, utredningar och valanalyser.

Nu har ytterligare en organisationsutredning sett dagens ljus. Om några månader kommer en pressrelease, på presskonferensen kommer partisekretererare, Carin Jämtin, att berätta vad utredningen kommit fram till. Det kommer att skrivas om utredningen i media och på bloggar. Politiska experter i SVT och Tv4 kommer att uttala sig om organisationsutredningen. Sedan kommer även den att begravas i det runda arkivet.

Det finns dock hopp! Den öppenhet, som många socialdemokrater verka sky, existerar. Det går inte att radera eller backa bandet. Socialdemokraterna måste förhålla sig till denna öppenhet (och den kommunikativa revolution som ägt rum de senaste året), vare sig de vill eller inte. Upplysningen 2.0.

Det blir svårare och svårare att begrava saker i arkiv och byrålådor. Det finns alltid en bloggare eller två som, månader eller år efter, kommer att fråga på sina bloggar vad som hände.

Jag älskar mitt parti, eller snarare jag älskar de värderingar och den ideologi som partiet står för. Denna kärlek gör det svårt för mig att lämna partiet (kanske till förmån för ett annat?). Hoppet finns kvar, men just nu är det tvivel, besvikelse och uppgivenhet som dominerar. Jag är inte ensam om mina tankar (eller grubblerier). Det finns tre blogginlägg som jag önskar att sossetopparna läser och dessa är följande:

Gunilla Källenius - Bästa sättet att begrava en fråga är att skapa en arbetsgrupp
Peter Högberg - En bloggning ni inte bör läsa... Och regnet faller...
Johan Westerholm - En sommarhälsning full av sura uppstötningar

Nu ska jag lyssna på Fever Ray och låten Keep the streets empty for me. Här finns förresten en spellista jag gjorde för ett tag sedan.