Andra helgen i rad på konsert
4 dagar sedan
Kyss mig
Om en månad, 29 juli, har filmen Kyss mig premiär. Det är den första svenska filmen med lesbiskt tema sedan 1998.
För 13 år sedan hade jag nyss klivit ut ur garderoben. Tillsammans med några tjejer från FUGS (Föreningen Uppsala Gaystudenter som numer heter SFQ Uppsala) gick jag och såg Fucking Åmål. Den filmen har betytt (och betyder mycket) för många bi- och homosexuella tjejer, men det är verkligen på tiden att det kommer en svensk långfilm som porträtterar vuxna kvinnor.
Vi flator är svältfödda på filmer och serier med lesbiskt tema. Vi är hänvisade till sajter som WolfeVideo. Javisst går det att ladda ner filmer, men det är numer olagligt och det händer att några av de filmer man beställt är riktigt usla (And Then Came Lola är ett rykande färskt exempel på detta). Ibland har man dock tur och hittar en pärla som Elena Undone.
Temat i såväl Kyss mig som Elena Undone är kort och gott följande: heterosexuell kvinna träffar homosexuell kvinna, de blir vänner, plötsligt upptäcker båda att de har starkare känslor för varandra. Heterosexuell kvinna kämpar med sin nyfunna insikt, att hon kanske är lesbisk,...
... Hur det går sen? Ja, om det hade varit för 15-20 år sedan hade den heterosexuella kvinnan insett sitt "misstag" och återvänt till det "normala" och den homosexuella kvinnan hamnar på ett mentalsjukhus alternativt begått självmord. Nu är det dock anno 2011 och det har blivit lite bättre.
I senaste numret av Kom Ut (#2 2011, s. 36. Ej utlagd på nätet i skrivandets stund), läser jag även att inställningen från Svenska Filminstitutet varit svalt. Det är dyrt att göra film. Att hitta finansiärer för Kyss mig, visade sig vara svårt (har det måhända att göra med att det är kvinnor som drar i spakarna och att temat är lesbiskt?). Det lyckades dock och resultatet, som redan nämnts, kommer vi att få se om en månad. Ha tålamod, men för säkerhets skull, gå in på SF:s sida för Kyss mig och anmäl din e-postadress, då får du en påminnelse i god tid.
Fler på samma ämne: Expressen, QX (s. 28), Kulturnyheterna, Tellusfilm, AfterEllen, DN, Solo, Sydsvenskan, Kino i P1
[UNDER STRECKET]
Se The Bechdel Test for Women in Movies.
Läs artikeln Få böcker klarar Bechdel-testet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Efter ett par sjusärdeles urdåliga flatfilmsupplevelser drog jag och min flickvän för ett par månader sedan igång ett litet filmprojekt. Det gick ut på att försöka hitta bra flatfilmer.
Jag tror att vi har grävt fram och sett drygt fyrtio filmer från världens alla hörn och resultatet är nedslående. Eller humoristiskt, beroende på hur man väljer att se på saken. Vi har lärt oss att alla flator är svårmodiga, har taskig klädsmak, gärna tar livet av sig själv och/eller andra och gärna hatar män. Det känns en smula stereotypt och är inte med verkligheten överensstämmande.
I går såg vi ännu en usel flatfilm och jag lovade dyrt och heligt att om jag någonsin blir äckligt rik, så tänker jag finansiera en bra flatfilm så att stackars babydykes inte ska ha bara deprimerade, våldsamma manshatare som förebilder.
Jag tror inte att det finns brist på talang och kreativitet. Jag tror, precis som du, att finansiärer tänker: "Flatfilm? Det kommer inte att ge några pengar, så jag tänker minsann inte öppna plånboken."
Som tur är blir några bra filmer mot alla odds ändå gjorda, Bound, Fucking Åmål, etc.
Oh well, vi ska ge den här nya filmen en chans också. Skam den som ger sig och tack för tipset! :-)
*skratt*... om du ska se Elena Undone så varnar jag redan nu för taskig klädsmak... Om du vill ha tips på bra (och dåliga filmer) så är det bara att höra av dig!
Jag tänker så här.
Att ha ens sexuella läggning som sin identitet är mycket märkligt./Åsa
Kära anonym
tror inte behovet av spegling av sitt liv på bioduken handlar om att man har sin sexualitet som identitet - inte mer än s k heterosexuella i alla fall - utan helt enkelt att vi alla behöver kunna få se/spegla/tänka kring våra liv. En klassiker; som hetero är din identitet självklar och du tänker inte ens på att du i var och vart annat andetag manifesterar genom att berätta om vad du gör, nämna din man, minnen av händelser, planer och problem som du har. Och som lesbisk är man inte ens medveten om hur mycket man censurerar i varje andetag...
Så det är bara att tacka och ta emot att några modiga och ihärdiga kvinnor lyckats ta sig igenom muren...
Det finns bättre sätt att hantera detta ämne lite mer försiktig och mjuk. Men eter alla dess inte en dålig film
Skicka en kommentar