Varför är det viktigt att just du är medlem i facket?

Som löntagare och medlem i en facklig organisation har du tre viktiga utbyten att värdera medlemskapet emot; gentemot fackföreningen, gentemot arbetsgivaren och gentemot samhället. Kunskapen om och förståelsen av dessa tre är grunden för det solidariska medlemskapet.

Gentemot fackföreningen
Som medlem i en fackförening betalar du en medlemsavgift varje månad. I utbyte får du förmåner som hjälp vid tvister med din arbetsgivare, konfliktersättning vid strejk, försäkringsskydd, medlemstidning samt en demokratisk möjlighet att vara med och påverka organisationens beslut. Dessutom förbättrar många fackförbund utbytet med att erbjuda även hemförsäkring och andra tilläggsförsäkringar samt rabatter på varor och semesteranläggningar. Det ligger dock en fara i att endast se till detta utbyte vid en värdering av medlemskapet. Du som medlem är ingen kund och facket ingen förmedlare av tjänster. Vårt gemensamma uppdrag är större än så, och det är i utbytet gentemot arbetsgivaren och samhället i stort som du gör din stora vinst.

Gentemot arbetsgivaren
Din kostnad gentemot din arbetsgivare är arbetet som du säljer. I gengäld får du lön och andra anställningsförmåner. Fackföreningen är säljarnas, d.v.s. arbetstagarnas, kartell för att försöka bestämma priset på det vi säljer, d.v.s. arbetet. I Sverige ligger organisationsgraden på knappt 80 %, jämfört med cirka 15% i USA. På arbetsplatser i USA där arbetstagarna är organiserade i facket är lönenivåerna cirka 20 % högre än på arbetsplatser med oorganiserade arbetstagare. En genomsnittlig brevbärarlön i Sverige ligger idag på cirka 20 000 kr/månad. Om vi överför exemplet från USA till svenska brevbärare så ligger medlemskapets värde här (20 000 x 0.20 = 4000) i cirka 4000 kronor per månad. Genom att vi brevbärare har en så pass hög organisationsgrad så ligger vår genomsnittslön på 20 000 istället för 16 000. Förutom lön så kan facket med en hög organisationsgrad även förhandla fram andra förmåner för arbetstagarna.

Gentemot samhället
Som medborgare i samhället betalar du skatt, i gengäld åtnjuter du vissa tjänster och försäkringar som staten, landstingen och kommunerna tillhandahåller. Skattesystemet och den generella välfärden innehåller två typer av omfördelning, över livet och mellan olika grupper i samhället. Under vissa perioder av livet är du mer beroende av andra och saknar egen inkomst. När du är barn, ung, gammal, sjuk och arbetslös. Andra perioder har du möjlighet att själv vara med och arbeta och bidra. Skattesystemet och den generella välfärden hjälper således oss medborgare att klara dessa olika perioder. Barn och unga ”lånar” pengar till dagis och skola av de som betalar skatt just då, och betalar sedan tillbaka med sina egna framtida skatteinbetalningar.
Omfördelningen mellan grupper är av två slag. Skatten betalas i procent av inkomst, därmed betalar alla medborgare den skattefinansierade delen av exempelvis ett läkarbesök i proportion till sin inkomst. Behovet av stöd och hjälp från andra är olika för olika grupper. Risken för att bli sjuk, få skador, bli arbetslös o.s.v. är ojämnt fördelad i befolkningen. Arbeten med låg lön innebär ofta högre risker, följaktligen lönar det sig mest för lågavlönade att ha en generell välfärd. Värdet av den generella välfärden för dig som enskild medlem i facket är några, ibland många, tusen kronor i månaden jämfört med om dessa tjänster skulle betalas av var och en vid behov ur den egna plånboken. Därför ligger det i medlemmarnas intresse att försvara och utveckla en skattefinansierad generell välfärd.

Det verkliga värdet av medlemskapet anser jag dock inte ligga i kronor och ören, utan det handlar snarare om vad det är för samhälle vi vill leva i. Vill vi ha ett samhälle där själv är bäste dräng och med ledordet ”sköt dig själv och skit i andra” eller ska vi hjälpas åt och vara solidariska med varandra? Som jag skrev ovan är det lättare att få upp lönerna om vi är många som ställer oss bakom kraven. En skattefinansierad välfärd omfördelar resurserna, av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.

Förenade vi stå, söndrade vi falla!

ÅSA EINERSTAM