IKEA en söndag

Jag har inget körkort och använder därför Stockholms lokaltrafik flitigt. Något jag drar mig för är att åka till IKEA en lördag eller söndag, men igår blev habegäret så starkt efter ett uppläggningsfat i tre våningar, så jag och fästmön bestämde oss för att använda söndagen för att ta oss till IKEA. Uppläggningsfatet har funnit i mina tankar sedan en av gratistidningarna gjorde reklam för den (och jag åkte dit samma kväll, men då var den slutsåld). Den här gången hade jag för säkerhets skull gått in på hemsidan och kollat att den fanns på lager (158 stycken fanns på lager).
-
Vi tog således tuben till Bandhagen, där Åsa råkade gå förbi en loppis. Väl inne på loppisen inhandlade jag en mandolin för 20 kronor.

-
Därefter tog vi buss 173 till IKEA. Den var fullpackad. Ungar gallskrek och vid nästa hållplats skulle ett ungt par med tvillingbarnvagn äntra bussen. Det unga paret började gräla med varandra, busschauffören ropade ut något om "brandsäkerhet" och jag fick huvudvärk.
-
Väl framme vid IKEA var det ett lämmeltåg som skulle in på IKEA. Ja, folk vallfärdar till Kungens kurva under helgen. Jag tänkte lite krasst att istället för att åka till Kungens kurva med familjen, borde de packa en matsäck och åka skridskor med barnen, men, men...
-
Vi gjorde "misstaget" att gå till Rusta för att inhandla diskmedel (och kom ut därifrån med en kasse med saker).
-
Väl inne på IKEA utvecklade jag en smärre social fobi. Folk knuffades och sprang om vartannat. Den lunch som jag sett fram emot var nära att åka i backen, när två barn for fram som furier bland glas, tallrikar och brickor. Vi hittade en någorlunda lugn vrå bland alla dessa barnfamiljer. Jag åt en god räksmörgås och en chokladmoussekaka till efterrätt.
-
Några timmar senare hade vi äntligen lyckats ta oss ut från IKEA med två stora papperskassor (varav den ena innehöll mitt uppläggningsfat). Buss 173 visade sig enbart att gå till Älvsjö, men vi steg på ändå. Vid Fruängen tvärstannar bussen och chauffören ropar något av avstigning. Ljudnivån var så hög, så många uppfattade inte hans meddelande. Nåväl, vi följde snällt efter och steg på en iskall buss. Väl vid Älvsjö, som var slutstation, tröt chaufförens tålamod, när en dam inte uppfattade att det var slutstation. Han skrek på henne i sin mikrofon. Väl i Älvsjö fick vi vänta 10 minuter på bussen till Bandhagen. Därefter tuben till Högdalen. Det var ett äventyr som tog timmar, men nu står den där på bordet, mitt uppläggningsfat.
-
Om en timme slutar jag (jag har tagit ledigt), då ska jag bege mig hemåt. Min fästmö har då gjort snittar och lagt dessa på fatet. Vi ska dricka cava, äta snittar och förbereda oss inför galakvällen. Dock kommer det att dröja innan jag offrar en hel helgdag för ett besök på Kungens kurva. Mitt röda skåp är fullt med stearinljus, värmeljus och servetter. Under diskbänken finns disktrasor och diskmedel, så vi borde klara oss några veckor.