HBT-sossen

Fornminnesbrott lönar sig

Den första fornminneslagen tillkom redan 1666. Sverige kan därmed stoltsera med världens äldsta lagar om fornminnen och kulturmiljöer.

Fornminneslagen uppdaterades senast 1988 och numer har ett fornminnesbrott samma straffvärde som snatteri. Det gör lagen verkningslös.

Idag skriver riksantikvarie Inger Liliequist på SvD Brännpunkt att straffen måste skärpas. Fornminnesbrott ska inte löna sig!

För några dagar sedan damp det ner ett pressmeddelande i min inkorg från Socialdemokraterna. Den här gången handlade det om "grön bilism". De S-förslag som lagts i riksdagen är:

- Stegvisa miljöbilsbonusar för nya bilar med lägre utsläpp får en premie
- För att driva på utvecklingen ännu mer en registreringskatt för nya bilar med koldioxidutsläpp över en viss nivå
-System med registreringskatt och miljöbilsbonus som finns bl. a. i Frankrike och Norge

Låt mig citera ett stycke från förslaget:

För tillväxt och samhällsutveckling är transporter och infrastruktur mycket viktigt. Idag är våra transporter helt beroende av import av fossila bränslen som på lång sikt kommer att drabbas av betydligt större prishöjningar än i dag p.g.a. minskad oljetillgång och internationella åtagande om utsläppsminskningar. Det kommer då att belasta hela det svenska samhället, om inte trafiksektorn redan nu börjar ställa om till att bli fossiloberoende snabbt. Framförallt människor i glesbygd med små möjligheter till kollektivtrafik och människor i storstäder som har långa sträckor till jobbet riskerar att drabbas.

Titeln på detta inlägg må vara provokativ. När jag googlade på "grön bilism" hittade jag till exempel Gröna bilister och en artikel med titeln Lobbyist för grön bilism. Var fjärde bil är ett misslyckande, basunerar Gröna bilister ut. Varför just var fjärde? Varför inte var tredje eller varannan? Nu tar Socialdemokraterna små, små steg i rätt riktning i och med ovanstående förslag, men räcker det? Jag hade hoppats på fler, djärva förslag i linje med den vision som jag driver på denna blogg - Det gröna folkhemmet 2.0.

För ett tag sedan bjöd jag in Johannes Åsberg att gästblogga om denna vision. Hans inlägg är väl värt att läsa i sin helhet, men för de som inte orkar klicka sig vidare från detta inlägg, kommer jag nu att citera ett långt stycke:

[...] personligen hoppas jag att Det Gröna Folkhemmet version 2.0 vågar vara lite mer strukturreformistisk. Ett verkligt hållbart samhälle kommer nämligen att kräva förändringar av de grundläggande strukturerna i det samhälle vi lever i. Vi kommer inte bara att behöva bo, resa och konsumera betydligt smartare i framtiden. Vi kommer att behöva bo, resa och konsumera annorlunda i framtiden - om vi ska ha någon framtid.
Vi kan t.ex. inte fortsätta att isolera oss i glesa och segregerade villaenklaver (hälften av landets befolkning bor i småhus), ta bilen överallt (tre fjärdedelar av hushållen äger en eller flera bilar) och handla i isolerade köplador längs motorvägen (en tredjedel av detaljhandeln är numera externhandel). Om villan är ett passivhus, bilen går på etanol och köpladan har solceller på taket så är det förstås bra. Men det räcker inte.

Ska vi kunna förverkliga visionen om Det Gröna Folkhemmet så måste vårt samhälle förändras i grunden. Vi måste lämna 1900-talets oljeslukande och utglesade bilsamhälle bakom oss. Vad som behövs är en strukturell förändring av samhället som skapar fler täta, gång- och cykelvänliga stadsmiljöer, med en stor blandning av olika sorters människor och olika sorters småskaliga verksamheter i närmiljön. Vi behöver ta tillvara vår natur- och jordbruksmark för rekreation, biologisk mångfald och lokal matproduktion, istället för att asfaltera den och göra motorvägar, köplador, villamattor och parkeringsplatser av den.

Vi måste ta hand om marken istället för att slösa med den. Ett uppenbart exempel är hur vi tanklöst sprider ut små oanvändbara snuttar mark runt alla gator och byggnader - tänk på alla dessa impediment av refuger, bullervallar, gräsplättar och buskremsor vars enda uppgift är att öka avståndet mellan människor - när vi borde skapa sammanhållna och grönskande gårdar och stadsparker istället.

Motorvägar, köplador, villamattor och parkeringsplatser fyllda med miljövänliga bilar - är det så långt som Socialdemokraterna kan och vill sträcka sig?

Vi måste resa, bo, konsumera, ja helt enkelt tänka annorlunda. Jag vill därför se fler satsningar i stil med cykelstäder, kollektivtrafik och järnväg. Enligt mig är det sådana förslag vi ska fylla en mening som värdeburen tillväxt med.

Martin Moberg har också bloggat om detta.

Tidigare inlägg:

Det gröna folkhemmet: stadspolitiken,Tävling i tillväxt - bra eller dåligt?, De gröna folkhemmet: Mycket snack och lite verkstad, Det gröna folkhemmet. Rådslagsmaterialet, "Partiet ska vara Sveriges mest nyfikna, öppna, progressiva och ödmjuka", Jämlikhet och utveckling. Årets Första Maj-märke, Comeback för Det gröna folkhemmet, [Recension] Välfärd utan tillväxt, Det gröna folkhemmet. Version 2, Det gröna folkhemmet: Att skapa ett jämlikt och hållbart samhälle, Lena Sommestad: "Målet är ett jämlikt och hållbart samhälle", Rönnebergaseminariet - Red Bull för röda rosor, Det goda samhället, Det gröna folkhemmet (del II), Det gröna folkhemmet

En sammanhållen socialdemokratisk berättelse för vår samtid och framtid

I helgen ägde Socialdemokraternas förtroenderåd rum. Även jag skulle ha varit där i helgen, men en förkylning satte stopp för mina planer. Dock följde jag mötet via SVT Forum, twitter, bloggar, nyhetssändningar och tidningsartiklar. Jag pratade även i telefon med en och annan som var på plats. Ja, jag är en politisk nörd.

I morse, när jag åkte till jobbet, satt jag och bläddrade i gratistidningen Metro, vilket merparten av resenärerna i min vagn också gjorde. På sidan två finns en kort notis om mötet och jag börjar tänka på hur mina medresenärer tolkar det de läser:

Socialdemokraterna beslutade i helgen att sätta upp mål för sysselsättning och investeringar. Skarpa förslag på en rad områden låter vänta på sig, därför blev debatten på förtroenderådet rätt avslagen.

Ett trist och tråkigt möte och sossarna vet fortfarande inte vilken väg de ska gå, är en alternativ tolkning.

I ett (för att använda Håkan Juholts ord) 100.000 åsikters parti är det inte idéer och visioner som saknas. Det som saknas är en sammanhållen socialdemokratisk berättelse för vår samtid och framtid. Socialdemokrater, med Juholt i spetsen, talar till exempel ofta och gärna om kunskapsbaserad ekonomi, värdeburen tillväxt och sociala investeringar.

När Göran Persson lanserade sin vision - Det gröna folkhemmet - ansågs den alltför teknisk. Mona Sahlins vision Möjligheternas land nådde aldrig till medborgarna. Nu ska vi socialdemokrater föra ut kunskapsbaserad ekonomi, värdeburen tillväxt och sociala investeringar till medborgarna... Utan en sammanhållen, socialdemokratisk berättelse, utan konkreta, tydliga och realistiska förslag så förvandlas dessa ord till floskler.

Jag slutar detta inlägg här, annars blir det för långt. Jag vill nämligen även skriva om socialdemokrater som går i otakt med sin samtid, om SAP:s stora projekt (ett jämlikt och hållbart samhälle), om att föryngring inte alltid är förnyelse, om onödiga pressmeddelanden som bokstavligen sprutar ut från SAP, om socialdemokrater som måste flytta på sig, om partiorganisation, om programkommission, om kompetensflykt, om misstag, om felrekryteringar... ja, listan kan göras lång.

Förkylningen från helvetet

En förkylning har satt stopp för mig. Jag hade ju tänkt spendera denna helg i Aula Magna tillsammans med andra partikamrater, men tänk vad ett litet virus kan ställa till med.

Nu får jag följa förtroenderådet via SVT Forum och twitter (hashtag #nystart) istället.

Tidigare inlägg: Kommer nystarten att ske på förtroenderådet?

Peter Johansson, Leines blogg och Peter Högberg skriver om Håkan Juholts debattartikel i DN idag.

Kommer nystarten att ske på förtroenderådet?

I helgen samlas 120 ombud, partistyrelse, partidistriktens ordförande, representanter från sidoorganisationerna, representanter från riksdagsgruppen, journalister, bloggare, inbjudna gäster (en och annan snyltgäst) och en drös politiska tjänstemän i Aula Magna för Socialdemokraternas förtroenderåd. Mer om förtroenderådet i partiets stadgar (§ 6), där det bland annat står att förtroenderådet ska vara partistyrelsens samrådsorgan.

Då förtroenderådet är, som ovan redan nämnts, ett samrådsorgan, är det inte förtroenderådet som fattar beslut, utan partistyrelsen. Det är en kostsam tillställning som äger rum varje år och den tär på den redan skrala partikassan. Det är vidare en ganska tam pjäs som sätts upp framför öppen ridå. Den är dock välregisserad.

Årets förtroenderåd har temat Nystart. Ekonomi för jobb och välfärd. Även om det är ett fullspäckat program såväl lördag som söndag är det egentligen endast två punkter som det skall "samrådas" kring:

Partistyrelsen föreslår att två nya mål för den ekonomiska politiken utarbetas. Målen syftar till att ytterligare utveckla och befästa den politik som slogs fast i partiets budgetmotion 2011; ”På väg mot den kunskapsbaserade ekonomin”.

· Statsbudgeten kompletteras med ett sysselsättningspolitiskt ramverk innehållande till exempel mål om antalet arbetade timmar och sysselsättningsgrad.

· Möjligheten att vid sidan av befintligt mål för offentligfinansiellt sparande utarbeta ett mål för de statliga investeringarna i reala tillgångar ska ses över.

Arbetet med att i detalj utarbeta målen och tillhörande indikatorer ska redovisas senast i budgetmotionen 2012.

Här kan du ladda ner beslutsunderlaget inför förtroenderådet (PDF)

By the way är beslutsunderlaget hela tre sidor långt.

Till förtroenderådet är 20 bloggare anmälda och jag är en av dem. Någon kanske frågar sig varför jag "offrar" en hel helg på detta förtroenderåd om jag nu anser att det är en så trist, tam och tråkig tillställning. Den frågan är helt berättigad. Jag hoppas naturligtvis att den inte kommer att vara trist, tam och tråkig.

Tänk om det är på Förtroenderådet DET händer?! Då vill jag ju vara där. Med "det" menar jag den nystart som socialdemokraterna (jag inräknad) så länge har pratat om, men som aldrig kommer.

Jag vill vara i Aula Magna och lyssna på tal av Håkan Juholt (han kan göra något oväntat utspel), Tommy Waidelich och Poul Nyrup Rasmussen. Jag vill höra partiets skatteutredare, Leif Pagrotsky, ge en delrapport från skatteöversynen och jag vill vara där för att träffa, umgås och prata politik (och organisation, känn dig träffad Carin Jämtin) med partikamrater. Jag vill vidare vara där för att känna av pulsen och stämningen i partiet.

I egenskap av bloggare är det ju inga betungande uppgifter som ligger framför mig. Det finns inga krav från partiet att jag måste blogga om förtroenderådet. Jag kan bara gå omkring och mysa, må och mingla en hel helg.

För övrigt är jag innerligt trött på firma Ö&Ö.

Tidigare inlägg: Nyanser i det svarta