Fem sossar är fler än fyra elefanter

Lästips: Katrine Kielos ledare i Aftonbladet.

Stjärnor utan svindel

Sköna systrar, kommen högt upp på de starkaste klipporna,
vi äro alla krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor,
oskuldsögon, himmelspannor, rosenlarver,
tunga bränningar och förflugna fåglar,
vi äro de minst väntade och de djupast röda,
tigerfläckar, spända strängar, stjärnor utan svindel.

(Ur Violetta skymningar av Edith Södergran)

Aftonbladet har fått förstärkning i och med tillsättningen av Karin Pettersson som nu innehar titeln politisk chefredaktör. Pettersson har redan hunnit sätta avtryck på ledarsidan, senast idag med ledaren Säg att det är slut Sahlin. Pettersson vill, precis som många inom de Rödgröna (även jag, som nämner detta i min valanalys), att Socialdemokraterna trycker på "pausknappen" vad beträffar samarbetet med V och MP.

Aftonbladets ledarkrönikörer består av idel vassa pennor och jag är stolt över att ytterligare en stark kvinna får ta plats i tidningen. Jag har naturligtvis mina favoritkrönikörer: Åsa Petersen, Katrine Kielos, Eva Franchell och nu även Karin Pettersson. I detta röda sammanhang måste jag också nämna Nisha Besara på Dagens Arena. Vad har då våra politiska motståndare att komma med?

Sedan Maria Abrahamsson lämnade SvD till förmån för riksdagen, finns endast en vass penna kvar bland SvD:s ledarskribenter och det är Sanna Rayman. Expressen har sin Anna Dahlberg. DN:s ledare? Kvinnorna lyser med sin frånvaro på DN.

Kvinnorna ovan har dock fått konkurrens i och med bloggarna. Det finns faktiskt en och annan kvinna som bloggar om politik och inte mode. Den politiska bloggosfären domineras dock av män (så även det progressiva nätverket NetRoots), vilket bland annat Karin Bergh har skrivit om.

Starka kvinnor inom den politiska bloggosfären hittar vi bland annat på Rebellabloggen. På bloggen skriver några unga S-kvinnor som är aktiva i föreningen Rebella. Jag vill varmt rekommendera inlägget Rebellarapport om socialdemokratins framtid – sammanfattningen.

En blogg som jag har fått upp ögonen för på senare tid är Min politiska sida. Bakom bloggens namn döljer sig socialdemokraten Annika Högberg och om någon, mot all förmodan, har missat bloggen Storstad (Marika Lindgren Åsbrink), är det hög tid att börja följa denna. Lindgren Åsbrink skriver sparsamt, men när hon väl gör det, gör hon det med besked (senast idag med inlägget Det borgerliga bidragssamhället).

Jag kan lista fler kvinnor som bloggar om politik, men ni vet vilka ni är. Vad jag vill ha sagt är att mitt hjärta sväller av stolthet över dessa krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor, de djupaste röda, tigerfläckar, spända strängar - stjärnor utan svindel! Jag vill se ännu fler kvinnor som skriver om politik och samhälle.

Kanske världens roligaste ledare?

Har ni läst Aftonbladets ledare idag? Gör det! Jag har skrattat så att tårarna rann.

Nu finns äntligen Katrine Kielos på Aftonbladet

Vi har inte råd med Borg som sexsymbol skriver Katrine Kielos på Aftonbladets ledarsida. Kielos är en fantastisk skribent. Det är bra att Kielos nu skriver för Aftonbladet. I min och Åsas årskrönika blev hon Årets vassaste penna. Året innan var det Åsa Petersen som blev Årets vassaste penna. Båda dessa kvinnor återfinns på Aftonbladet.

-

By the way... även jag har tidigare skrivit ett blogginlägg om finansminister Borg - Anders Borg & hästsvansen.

-

Aftonbladets ledarredaktion finns numer även på Twitter.

-

(Foto: Expressen)

Boken om våldtäkt

För några månader sedan var jag på ABF och lyssnade på Katrine Kielos. Kielos läste högt ur sin bok Våldtäkt och romantik (som utkommer på Modernista 7 /5). Det är en bok som redan har väckt debatt, såväl Åsa Petersen som Maria Abrahamsson skriver om den. Det lilla Kielos läste ur sin bok, berörde även mig starkt (men jag har inte fått något förhandsex. så jag ser fram emot att köpa den).
-
Katrine Kielos har en programförklaring och den lyder: Vi måste prata om våldtäkt. För visst måste vi tala om våldtäkt och då inte enbart i termer "stoppa våldtäkterna".
-
För visst är det som Abrahamsson skriver:
-

På senare tid har jag mött en rad våldtagna kvinnor som vittnar om hur deras själsliga illamående har förvärrats av att de har stämplats som otillräkneliga offer. Att det är deras feministiska systrar som har stämplat dem i pannan har inte gjort deras liv enklare. En ideologiskt betingad offermentalitet som inte ska förväxlas med att de som har utsatts för brott självklart är brottsoffer.

-
Jag har blivit våldtagen, men jag ser mig absolut inte som ett offer. Jag är vidare feminist. Jag är en av de feminister som förespråkare en hårdare lagstiftning och jag anser att en samtyckesparagraf är ytterligare en markering för att visa att våldtäkt inte är OK. Dock anser jag att det inte är tillräckligt. Det krävs en analys av maktstrukturer och det handlar till syvende och sist om att förändra. Förändra rådande strukturer, förändra attityder och värderingar.
-
Vi har en förskola som förstärker traditionella könsroller (DN) istället för att motverka dem, men vi ser att i förskolor som använder sig utav genuspedagogik i sitt arbete, sker förändringar (läs här och här).
-
I idrottsvärlden och på vissa arbetsplatser förekommer det en viss machokultur, som måhända inte skapar våldtäktsmän, men som när en skev syn på kvinnan.
-
Det krävs ett stort reformarbete på alla plan, men när det väl har hänt, det där som inte får hända - då ska även våldtäktsmannen få adekvat vård.
-
Jag vill inte ha en stämpel i pannan, där det står "offer". Om det något jag är, så är det överlevare, men jag är fn inte något offer!
-
För mer läsning om Kielos bok:
Kommunalarbetaren
DN

Katrine Kielos & Klimatet

Jag läser Katrine Kielos krönika Fråga inte för vem isen smälter i Efter Arbetet och jag måste säga att krönikan är briljant. Hon sätter verkligen huvudet på spiken.

Al Gores film En obekväm sanning marknadsförde han genom att resa kors och tvärs i ett flygplan. En dokumentär om Greenpeace för några år sedan, visade att de högt uppsatta i Greenpeace åker flyg i första klass och tar taxi till mötena. Yvonne Ruwaida (mp) och Mikael Odenberg (m) har en förkärlek att ta taxi. Odenberg bor visst på Karlaplan (precis vid en tunnelbana) och hur långt tid tar det att gå till RK därifrån?

Borgarna pratar miljö och klimat, men det är ord utan substans. Angela Merkel försöker förgäves övertyga Bush på G8-mötet om hur viktig den här frågan är. Politiker, politiker, politiker som har möjlighet att förändra. Industrimagnater som också har möjlighet att förändra, men som styrs av vinstintressen.

Vi har också den "lilla" människan. Hur ofta slarvar inte hon? "Äsch, jag tar taxi" fastän tunnelbanan ligger några meter bort. "Jag slänger läskedrycksburken i skräphinken, för jag kan inte bära omkring med den"...

Jag har själv hamnat i ett dilemma. Mina radikala vänner säger avstå, men nu har jag bokat två flygbiljetter till Lübeck/Hamburg med Ryanair. Jag har dåligt samvete, men jag vill verkligen, verkligen hälsa på mina släktingar. Ska jag avstå? Ska jag avstå för att jag inte har råd att ta det mer miljövänliga tåget? Ska jag avstå för att jag inte har råd att åka med SAS eller något annat flygbolag med kollektivavtal?

Vi gör alla våra val här i livet. Val som eventuellt har konsekvenser för den framtida miljön. Ibland har vi inte ens ett val, utan det är plånboken som styr.

Jag var till exempel väldigt stolt över att jag har börjat cykla till jobbet. Det måste ju vara det mest miljömedvetna alternativet, tills någon påpekade produktionen av min cykel. Hur långt skall vi tänka? Hur mycket skall vi avstå för vår miljös skull?

Om jag hade råd, skulle jag alltid handla rättvisemärkt, ekologiskt, kravmärkt, svanmärkt, biodynamiskt, närodlat... och de som har råd, varför gör inte de det i högre utsträckning?

Mitt tips till framför allt svenska politiker är att skattesubventionera miljövänliga alternativ. En liter ekologisk mjölk borde kosta lika mycket, eller kanske till och med mindre än en vanlig mjölk. Det är ett steg i rätt riktning.

Ytterligare tips - använd trängselavgiften till att göra kollektivtrafiken billigare.

Ja, att flyga är ingen mänsklig rättighet, men kan man få träffa sina släktingar ibland?