Verklig hivprevention är allas ansvar

Jag har skrivit om detta tidigare (se nedan för ett axplock) - infromationsplikten om hivsmitta måste avskaffas. I dagens debattartikel i DN ställer Inger Forsgren ordförande Hiv-Sverige, Anders Karlsson överläkare Venhälsan, Södersjukhuset i Stockholm, Åsa Regnér generalsekreterare RFSU och Per Ole Träskman professor i straffrätt vid Lunds universitet, just detta krav.

Ur Hbt-socialdemokrater Sveriges hbt-politiska program :

Sverige har en av de mest repressiva lagstiftningarna i världen som rör personer med hiv. För detta har Sverige kritiserats internationellt. Inte nog med att lagstiftningen gör rättsläget osäkert för den som bär på hiv-viruset, den är också kontraproduktiv ur ett preventionsperspektiv.

För det första är det informationsplikten. Den som bär på hiv-viruset måste enligt lagen informera sin sexpartner om detta även om man enbart praktiserar säkrare sex. Det fulla ansvaret ligger på den som är hivpositiv medan den som är hiv-negativ
eller inte vet om sin hivstatus inte har något ansvar. Majoriteten av de som blir smittade med hiv blir det av någon som inte själv vet om att han eller hon bär på viruset.

För det andra är det den godtycklighet med vilken
smittskyddsläkaren kan döma en person som bär på hiv-viruset till tvångsvård på i princip obegränsad tid om han eller hon inte följer smittskyddsläkarens förhållningsregler. Det är framförallt denna del som föranlett kritiken mot Sverige.

Informationsplikten invaggar många i en falsk trygghet. Så
länge den man har sex med inte säger något om att han eller hon är hivpositiv förmodas personen vara hivnegativ. Nysmittade är som mest smittsamma och då känner man ofta inte till sin hiv-status. Informationsplikten är därför såväl
verkningslös som kontraproduktiv. Det måste anses vara i alla inblandade sexpartners intresse att skydda sig och tillämpa säkrare sex – både för sin egen och för andras skull. Vi menar därför att informationsplikten ska avskaffas.

Den som har hiv och som inte informerar sin sexpartner, eller inte följer smittskyddsläkarens förhållningsregler, kan bli dömd till tvångsvård på i princip hur lång tid som helst. Denna del av smittskyddslagen har dessutom visat sig vara en ren klasslag då den i praktiken bara tillämpats på invandrare, prostituerade och missbrukare. Detta är förkastligt och ovärdigt ett civiliserat
samhälle som påstår sig respektera de mänskliga rättigheterna. Den som medvetet sprider smittan vidare begår en brottslig handling och ska dömas i enlighet med gällande rätt.

På den internationella arenan hävdar Sverige ofta att de
mänskliga rättigheterna ska respekteras och att hiv och aids ska bekämpas med information, sexualundervisning och genom att stärka kvinnors ställning i samhället. Tyvärr återspeglas inte denna ambition vad det gäller den nationella lagstiftningen på detta område.

Sverige var länge ett föredöme vad gäller det preventiva arbetet. Vi lyckades i början av 1990-talet praktiskt tagit minska den inhemska spridningen av hiv till nästan ingenting, genom
framförallt ett aktivt och innovativt preventionsarbete. Detta skedde överallt – i skolor, på träffställen där män som har sex med män träffas, ute bland missbrukare och på många andra ställen. Nu har resurserna till detta kraftigt skurits ned och vi ser konsekvenserna. I dag sker en ökning av nysmittan,
inte minst gäller detta män som har sex med män. Det behövs mer pengar till metodutveckling och handlingsinriktade preventionsåtgärder för att åter kunna minska antalet nysmittade i Sverige. Framförallt bland yngre män som har
sex med män.

Vad som också är viktigt är att oavsett var i landet man
bor ska man ha rätt att testa sig för hiv utan kostnad och att kunna göra det anonymt. Så ska det vara i dag, men landstingen tillämpar denna rättighet högst godtyckligt och det är inte acceptabelt.

Det finns länder som vägrar den som har hiv att komma in i landet, vare sig det rör sig tillfälligtvis som turist eller om det är av mer långvarig karaktär. Vi menar att detta är diskriminerande och är något som Sverige i alla bilaterala kontakter då det är
relevant ska ta upp till diskussion. Detsamma gäller sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Särskilt viktigt är detta då Sverige går in som biståndsgivare i olika biståndsprojekt. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter gäller alla människors samlevnad, relationer och livskvalitet. Det täcker hela livscykeln. Det handlar om alla människors rätt att bestämma över sin egen kropp och sexualitet, om tillgång till kunskap och rådgivning om sexualitet och reproduktion, skydd mot hiv och andra överförbara könssjukdomar och tillgång till preventivmedel.

Hbt-socialdemokrater Sverige
kräver:

Ett aktivt arbete för att minska stigmatiseringen av hiv-positiva.

Att informationsplikten ska avskaffas.

Möjligheten att spärra in hiv-positiva för tvångsvård på i princip obestämd tid ska avskaffas.

Mer pengar till hiv-preventiva insatser och utveckling av nya
preventionsmetoder.

Sverige ska agera för att förmå länder som nekar hivpositiva inresa att ändra sina regler.

Sverige ska belysa frågan om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

Tidigare inlägg: Kongress i hänryckningens tid, Varför är du så tyst Maria Larsson?, Krafttag mot hiv, Slopa informationsplikten för HIV-positiva

[Pressmeddelande] HBT-socialdemokrater

Apoteket AB diskriminerar hiv-positiva

Under den pågående politikerveckan i Almedalen på Gotland erbjuder Apoteket AB besökarna att göra en hälsokontroll. I hälsokontrollen ingår förutom att mätas och vägas ett blodprov. Alla över 18 år är välkomna att hälsotesta sig med undantag för hivpositiva. Personalen säger att det beror på att de inte har några rutiner för att hantera blodprov från hivpositiva.

– Att Apoteket vägrar genomföra hälsotestet på den som uppger att han eller hon är hivpositiv är oerhört förvånande och upprörande, säger Anders Selin, Hbt-socialdemokrater Sveriges förbundsordförande som är på plats i Almedalen. Det här är ett solklart fall av diskriminering, konstaterar Anders Selin, förbundsordförande i Hbt-socialdemokrater Sverige

– Den som inte uppger sin hivstatus blir testad medan den som uppger att den är hivpositiv vägras. Maken till okunskap om riskhantering och riskbedömning har jag sällan skådat, fortsätter Anders Selin, förbundsordförande i Hbt-socialdemokrater Sverige.

De allra flesta som smittas med hiv blir det av personer som inte själva är medvetna om sin hivstatus.

– Det här är ytterligare ett exempel på att informationsplikten, som tvingar den som är hivpositiv att tala om sin hivstatus i olika sammanhang, är komplicerad och att den inte ger det skydd för omgivningen som lagstiftaren hade i åtanke, avslutar Anders Selin, förbundsordförande i Hbt-socialdemokrater Sverige.



-------------------------------

För ytterligare information eller frågor vänligen kontakta:

Anders Selin, förbundsordförande för Hbt-socialdemokrater Sverige

(070-623 74 72)

2010-07-05 22:53

Moderaterna förhalar sprututbytesfrågan igen

Det finns tydliga belägg för att sprututbytesprogram minskar smittorisken för HIV och Hepatit C. Jag kan inte hitta några rationella argument mot att göra vad vi kan för att minska denna smittorisk hos utsatta grupper och ställer mig därför frågan: Var är de rationella skälen mot sprututbyte, UNF, Filippa Reinfeldt och Helene Sigfridsson?

Ovanstående skriver Christian Valtersson på sin blogg.

Via Peter Andersson läser jag dagens debattartikel på Brännpunkt där motståndare skriver att sprututbyte inte räddar liv.

Förra året var cirka 7 procent av Stockholms manliga narkomaner hivpositiva och cirka 6 procent av de kvinnliga. Över 80 procent har hepatit C. Jag anser att vi bör pröva ett sprututbytesprogram, i kombination med hjälpinsatser, här i Stockholm. Det är ingen universallösning, men om det hindrar några människor från att bli smittade, eller några får hjälp ut ur sitt missbruk, då är det värt att pröva.

Läs även Bengt Ljungbergs artikel Sprututbyte för narkomaner.

[UPPDATERAT]

Peter Andersson meddelar att beslutet blev ett JA!

Varför är du så tyst Maria Larsson?

Informationsplikten innebär att den som lever med hiv alltid måste informera en tilltänkt sexualpartner om sin hiv-status. Jag anser att informationsplikten bör avskaffas därför att den är kontraproduktiv. Informationsplikten riskerar att invagga människor i en falsk trygghet, där man utgår från att den som inget säger är fri från hiv. Smittskyddslagen lägger hela ansvaret på den smittade.

I Aftonbladet idag, finns en läsvärd ledare av Åsa Petersen - Svenska hivpositiva bestraffas dubbelt. I ledaren berättar Petersen historien om Lillemor och hur informationsplikten drabbar just Lillemor.

I QX frågade hiv-aktivisten Cege Hedén för ett tag sedan om folkhälsominister Maria Larsson har glömt att hiv finns i Sverige (vilket jag bloggade om här):

Hur länge skall vi hivpositiva vänta innan vår folkhälsominister talar om att vi som är hivpositiva är en del av dagens Sverige och att vi inte bara har skyldigheter att hålla nere smittotalen utan att vi faktiskt också har rättigheter. [..] Min fråga till folkhälsoministern är när vi får se dig i debatten om hur vi hivpositiva i Sverige har det och vad tänker du göra för att våra liv blir lite lättare att leva?

Jag misstänker starkt att Hedén inte har fått något svar från Larsson.

HBT-socialdemokraterna i Stockholm skrev 2008 ett hbt-politiskt program. Bland mångt och mycket vill HBT-sossarna i Stockholm att informationsplikten för hiv-positiva tas bort ur Smittskyddslagen. Vad vilja HBT Liberaler och Öppna Moderater med informationsplikten? Och varför är egentligen Maria Larsson så tyst vad beträffar hivpositiva?

P.S. Jag hittade inga HBT-Centerpartister eller HBT-Kristdemokrater. Om de finns - länka gärna till deras hemsidor i kommentatorsfältet.

Folkhälsominister Maria Larsson och hiv

Hur urbota dumt var det inte av statsminister Fredrik Reinfeldt att låta Kristdemokraterna husera fritt i Socialdepartementets korridorer? Socialminister Göran Hägglund, socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson och äldre- och folkhälsominister Maria Larsson hävdar alla tre alla människors lika värde, men hur var det med alla människors lika rätt?
-
I QX frågar hiv-aktivisten Cege Hedén om Maria Larsson har glömt att hiv finns i Sverige:
-
Hur länge skall vi hivpositiva vänta innan vår folkhälsominister talar om att vi som är hivpositiva är en del av dagens Sverige och att vi inte bara har skyldigheter att hålla nere smittotalen utan att vi faktiskt också har rättigheter. [..] Min fråga till folkhälsoministern är när vi får se dig i debatten om hur vi hivpositiva i Sverige har det och vad tänker du göra för att våra liv blir lite lättare att leva?
-
Tyvärr Hedén. Maria Larsson kommer inte att ta bladet från munnen vad beträffar hiv-positiva. Inte den här mandatperioden och inte heller nästa (om alliansregeringen får förnyat förtroende). Det krävs en rödgrön regering för att frågan återigen ska hamna på den politiska agendan.

In bed with Hitler, Stalin and Hussein

World Aids Day äger rum 1 december varje år. Nu väcker en tysk aidskampanj starka känslor. Kampanjen har gjorts på uppdrag av organisationen Regenbogen och visar bilder på Adolf Hitler, Josef Stalin och Saddam Hussein. Nja, jag vet inte... likställa AIDS med massmördare? Snarare kontraproduktivt.

-

Spiegel, DN, kampanjfilmen, Telegraph

Krafttag mot hiv

Idag på SvD Brännpunkt gör S, V och MP ett gemensamt utspel om hiv. Ett välbehövligt sådant. Precis som artikelförfattarna skriver har debatten om hiv och aids tystnat. Hur kommer det sig? Frågan är retorisk, då vi vet att frågan om hiv ligger på Kristdemokraternas bord. Socialminister Göran Hägglund och folkhälsominister Maria Larsson på Socialdepartementet är de två bromsklossarna, men vi får inte glömma att vi har en Moderatstyrd regering, så därför ligger det på hela regeringens ansvar att vi nu tar krafttag mot hiv, men så länge Kristdemokraterna får husera fritt på Socialdepartementet kommer endast förslag på avhållsamhet att komma därifrån. Det förebyggande arbetet mot hiv vill Hägglund och Larsson förlägga till Afrika. Miljoner vill de satsa på att predika avhållsamhet i Afrika. För Kristdemokraterna ser inte att arbetet mot hiv även måste ske i Sverige och det med mer än förslag på avhållsamhet. Bloggen Mothugg skriver:

-

Mellan raderna läser vi gammal hederlig missionärsrasism i idén att aidsepidemin beror på att afrikaner inte kan hålla sin sexualitet i styr. Vildarna ska tuktas, kristnas och civiliseras!

-

S, V och MP vill ta krafttag mot hiv medelst ett fempunktsprogram:

-

¤ En satsning på 10 miljoner kronor för en målgruppsinriktad informationskampanj.

¤ Ungdomsmottagningar och UMO ska hålla öppet hela sommaren och ha hbt-kompetens.

¤ En utveckling av sex- och samlevnadsundervisningen i skolan.

¤ Införandet ett sprututbytesprogram i Stockholms län.

¤ Se över smittskyddslagen, som i sin nuvarande utformning stigmatiserar hiv-positiva.

-

Jag håller det för troligt att de två första punkterna kan även Kristdemokraterna (läs den Moderatstyrda regeringen) svälja. Punkt tre kan M, FP och C gå med på, men inte Kristdemokraterna. Det är de två sista punkterna som är kontroversiella, även i mitt eget parti. Det finns till och med HBT-socialdemokrater som inte vill se ett sprututbytesprogram och som inte vill att informationsplikten i smittskyddslagen ska avskaffas.

-

Jag ställer mig positiv till såväl ett sprututbytesprogram som att informationsplikten slopas. Informationsplikten är nämligen kontraprodukt, vilket jag har skrivit om tidigare. I och med oppositionens utspel på Brännpunkt hoppas jag att debatten om hiv och aids åter vaknar till liv.

Slopa informationsplikten för HIV-positiva

HBT-socialdemokraterna i Stockholm skrev förra året ett hbt-politiskt program. Programmet håller nu på att omarbetas och kommer i en ny version under detta år (förhoppningsvis även antaget av HBTs Sverige). Bland mångt och mycket vill vi att informationsplikten för hiv-positiva tas bort ur Smittskyddslagen.
-
Vi är inte ensamma om att tycka det. Även RFSL, Hiv-Sverige och RFSU vill avskaffa informationsplikten. Så här skriver Lena Lennerhed i en krönika:
-
Men det finns delar av smittskyddslagen som RFSU ställer sig kritiska till och som aktualiserats när det gäller hiv, till exempel informationsplikten. Den innebär att den som lever med hiv alltid måste informera en tilltänkt sexualpartner om sin hiv-status. RFSU anser att informationsplikten bör avskaffas därför att den kan vara kontraproduktiv. Informationsplikten riskerar att invagga människor i en falsk trygghet, där man utgår från att den som inget säger är fri från hiv. Smittskyddslagen lägger hela ansvaret på den smittade.
RFSU anser istället att alla människor måste ta ansvar för att inte utsätta sig själva eller andra för risker.
-
Hans Olsson skriver:
-
Det är en inhuman lag. Hur ska exempelvis en 16-åring som är hiv-positiv och precis ska inleda sin första relation (med eller utan kärlek) kunna berätta? Hur många gånger orkar man bli avspisad för att man är ärlig? Och varför har inte (de som tror de är) hiv-negativa ett eget ansvar att skydda sig. Varför använder de inte kondom istället – eller väljer celibat. Det är bara att välja, men skyll för guds skull inte på hiv-positiva. Det är bara fegt, ynkligt och utstötning av klassiskt snitt.
Det är hiv-negativa som är problemet. Informationsplikten är inte till för att folk ska ha säker sex, utan för att vi (som tror vi är) hiv-negativa ska kunna säga nej och tack och hej.
-
I dagens Aftonbladet har Åsa Petersen skrivit en ledarkrönika om hiv och informationsplikten -Man är tvungen att vara ensam med hiv. Läs den!