Stjärnor utan svindel

Emma Lennartsson & Magdalena Andersson. Foto: Anders Löwdin/Socialdemokraterna 

Sköna systrar, kommen högt upp på de starkaste klipporna,
vi äro alla krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor,
oskuldsögon, himmelspannor, rosenlarver,
tunga bränningar och förflugna fåglar,
vi äro de minst väntade och de djupast röda,
tigerfläckar, spända strängar, stjärnor utan svindel.
(Ur Violetta skymningar av Edith Södergran)

När jag fick veta att Emma Lennartsson och Magdalena Andersson skulle ingå i Stefan Löfvens lag, skrev jag på facebook något i stil med "så djävla bra. Grattis!". Samtidigt skriver Lars Bäck på sin facebooksida (apropå valet av Magdalena Andersson):

I oktober 1969 blev jag invald som medlem i SSU. Nu funderar jag på att lägga av. Högerpolitik har aldrig varit lösningen för den majoritet som tjänar under 300 000, dvs 25 000 kr/mån, inte ens i lightversionen av moderaternas nuvarande politik. RUT, jobbskatteavdrag och "lagom vinster" i välfärdssektorn är inte särskilt progressivt.

Lars Bäck är förmodligen en person som stolt säger att han är "vänstersosse". Daniel Suhonen har tidigare beskyllt mig för att vara "högersosse", så nu får han väl vatten på sin kvarn när jag hyllar tillsättningen av Magdalena Andersson som ekonomisk-politisk talesperson för S.

Samtidigt som Löfven gick ut och meddelade sin laguppställning, lånade jag boken Den nya vän(S)tern av Christer Isaksson. När jag kom till sidorna 124-125 såg jag att jag är citerad. Två gånger! Även om Isaksson kallar denna blogg för HBT-bloggen två av tre gånger, har han ändock citerat mig rätt (här och här kan ni läsa inläggen i sin helhet):

Media har en förkärlek att prata om vänster- och högersossar och en och annan sosse säger också stolt "jag är vänstersosse". Om man inte säger något själv, är andra villiga att bestämma åt en.  

Jag går ofta omkring i palestinasjal och anses väl av många vara vänster. Om jag då säger att jag röstade ja till EU och EMU, då blir det svårare att placera in mig. Då kan någon få för sig att jag är högersosse, (framför allt om de får höra mig prata om NATO). Jag fick också höra att partivänner kunde ge varandra stämpel beroende på vem man jobbar för.  

Varför denna iver inom partiet (och även i media) att cementera vänster och höger inom socialdemokratin?

Vi är ett stort parti med bredd. Vi är inte bara ett parti, vi är en folkrörelse.
Kan man inte få vara vänster ibland och höger ibland beroende på sakfråga? Kan man vara mittensosse? Och nu när vi ändock håller på med etiketter: varför inte lägga till en massa: regnbågssosse, kaviarsosse, facksosse, ssusosse, avantgardist, rebella... och bara för att jag ibland skriver att jag är sahlinist, behöver inte betyda att jag skriver under på allt Mona Sahlin tycker eller gör. I slutändan anser våra motståndare ändå att vi är betongsossar. 

Vad jag vill ha sagt är att jag består av många delar, precis som alla andra och att det ibland går till överdrift, detta behov av att etikettera människor hit och dit. Jag kan inte ens ge mig själv en etikett.

Nej, detta inlägg ska egentligen inte handla om vänster- eller högerfalanger i partiet. Det här inlägget ska handla om kompetenta, karismatiska, duktiga och drivna kvinnor.

Det socialdemokratiska partiet är ett gubbigt parti. Håkan Juholt omgav sig med idel män, men det gjorde tyvärr även Mona Sahlin. I mina ögon gjorde Juholt en lyckad rekrytering - Marika Lindgren Åsbrink. I motsats till Tommy Waidelich får hon fortsatt förtroende och då främst som sekreterare i Programkommissionen. Samtidigt rekryterades Kristina Persdotter av Mikael Damberg.

Stefan Löfven tänker inte upprepa Juholts misstag. I och med rekryteringen av såväl Emma Lennartsson som Magdalena Andersson visar han en insikt som Juholt saknade. Juholt hade möjligheten att skapa ett ypperligt lag. Ja, jag ska erkänna att jag väntade länge på att Juholt skulle ringa mig och be mig jobba för honom (i egenskap av tjänsteman i hans stab), men samtalet kom aldrig. Juholt valde till exempel Peter Hultqvist framför Åsa Lindestam, vilket är oförståeligt i min värld, men nu förstår jag att det handlade om tjänster och gentjänster. Kungamakaren Hultqvist fick sin belöning.

Löfven is thinking outside the box. Han hämtar Lennartsson och Andersson utifrån. Om ni läser mina inlägg Nyanser i det svarta och Brain drain förstår ni varför jag tycker detta är så positivt.

Det finns en hel drös med kompetenta, karismatiska, duktiga och drivna kvinnor inom Socialdemokraterna. Några av dessa nämner jag här och här. Dock får många av dessa kvinnor aldrig chansen att visa vad de går för.

Socialdemokraterna bör lyfta fler kvinnor och anställa fler kvinnor anser jag. Efter att ha läst den excellenta artikeln om Magdalena Andersson i Fokus, är jag nu ännu mer övertygad om att detta är en klockren rekrytering. Jag är övertygad om att vi kommer att få se Magdalena Andersson, om inte 2014 så senast 2022, som Sveriges nästa finansminister. Jag skiter högaktningsfullt om hon är höger, mitten, eller vänster - huvudsaken är att hon är socialdemokrat.

Vad jag vill ha sagt är att mitt hjärta sväller av stolthet över dessa krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor, de djupaste röda, tigerfläckar, spända strängar - stjärnor utan svindel! Jag vill se ännu fler kvinnor inom socialdemokratin.