Ilmar Reeplau har blivit en belastning för Socialdemokraterna

Magasinet Neos intervju med Malmös starke man Ilmar Reepalu fastställer en gång för alla att Reepalu har ett komplext förhållande till judar i allmänhet och till judar i Malmö i synnerhet. Jag vill betona att jag här uttrycker mig synnerligen diplomatiskt. I likhet med Ulrika Knutson vill jag inte kalla Reepalu för antisemit. I senaste numret av Fokus (nr. 13, s. 12. Ännu ej utlagd på nätet) skriver Knutson i sin slutkläm:

Jag påstår inte att den gamle arkitekten Ilmar Reeplau skulle vara antisemit - långt därifrån! Men varför envisas han med att fälla nedsättande eller okunniga kommentarer om Malmös judar? Den ende som har svaret på frågan är Ilmar Reepalu själv.

Knutson lägger dock fram en teori i texten varför Reepalu gång på gång kommer med "konstiga" uttalanden om judar: han vill få cred bland Malmös alla Sverigedemokrater och/eller Malmös många Israelkritiska muslimer, med eller utan antisemitiska åsikter. En annan teori jag vill lägga fram är att Reepalu, på grund av sitt baltiska arv, de facto har fördomar gentemot judar. Det kan vara så illa ställt att Reepalu är helt omedveten om sina fördomar och därför gång efter annan seglar i grumliga och fördomsfulla vatten.

Hur det än förhåller sig så förstår jag varför judarna i Sverige är heligt förbannade på Reepalu. Jag är beredd att gå så långt som att säga: Ilmar Reepalu är antisemit, säger Lena Posner-Körösi, ordförande i Judiska centralrådet, till Världen idag. Judarna kräver svar från Löfven och Socialdemokraterna.

Våra politiska motståndare gnuggar händerna av förtjusning och varför skulle de inte göra det? Om det hade varit ett borgerligt kommunalråd som hade uttryckt sig så som Reepalu har gjort hade den grönröda oppositionen kokat och avgångskraven hade haglat. Det hade rent ut sagt tagit hus i helvete.

Många av länkarna i detta inlägg är hämtade från just högerns ekokammare. Står Socialdemokraterna bakom Reepalus påhopp? är till exempel rubriken på en artikel skriven av två kristdemokrater. Slutklämmen lyder:

Reaktionerna har varit starka från alla håll men från dem som företräder samma parti som Reepalu har det varit tyst. Socialdemokraterna måste ta tydligt avstånd från de ständiga påhoppen på den Judiska församlingen i Malmö från Reepalus sida som öppnar för strömningar som inte hör hemma i ett samhälle som skriker efter förståelse och integration.

Jag är benägen att hålla med artikelförfattarna om att det har varit oroväckande tyst från socialdemokratiskt håll. Förvisso är Helene Fritzon, partiets distriktsordförande i Skåne, kritisk till det Reepalu sagt men hon har ändock fortsatt förtroende för Reepalu. Socialdemokraternas ordförande Stefan Löfven är bekymrad och på måndag ska han och partisekreterare Carin Jämtin träffa Judiska centralrådet i Sverige för att diskutera Reepalus uttalanden om judar.

Men räcker det? Nej, anser jag och därför väljer jag att lyfta bladet från munnen. Denna tystnad från socialdemokratiskt håll är olidlig. I inledningen av vårt partiprogram står följande att läsa:

Socialdemokratin vill forma ett samhälle grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde. Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål.

Så det är lika bra att jag säger det: Ilmar Reepalu har blivit en belastning för Socialdemokraterna och i förlängningen Sverige. Det är inte första gången och troligtvis inte sista gången som Reepalu hemfaller åt bisarra uttalanden om judar. Ikväll ska Reepalu uttala sig i Aktuellt. Jag bävar.

I egenskap av socialdemokratisk partimedlem tänker jag inte längre vara tyst och titta på när en av Socialdemokraternas mäktigaste kommunpolitiker gång på gång klampar i klaveret.
 
Sydsvenskan med en rykande färsk intervju med Reepalu som säger att han är medveten om kritiken men ändock inte tänker avgå.

Tidigare inlägg: Något skaver


Foto: Lancastrian (bilden är beskuren)