Ilmar Reeplau har blivit en belastning för Socialdemokraterna

Magasinet Neos intervju med Malmös starke man Ilmar Reepalu fastställer en gång för alla att Reepalu har ett komplext förhållande till judar i allmänhet och till judar i Malmö i synnerhet. Jag vill betona att jag här uttrycker mig synnerligen diplomatiskt. I likhet med Ulrika Knutson vill jag inte kalla Reepalu för antisemit. I senaste numret av Fokus (nr. 13, s. 12. Ännu ej utlagd på nätet) skriver Knutson i sin slutkläm:

Jag påstår inte att den gamle arkitekten Ilmar Reeplau skulle vara antisemit - långt därifrån! Men varför envisas han med att fälla nedsättande eller okunniga kommentarer om Malmös judar? Den ende som har svaret på frågan är Ilmar Reepalu själv.

Knutson lägger dock fram en teori i texten varför Reepalu gång på gång kommer med "konstiga" uttalanden om judar: han vill få cred bland Malmös alla Sverigedemokrater och/eller Malmös många Israelkritiska muslimer, med eller utan antisemitiska åsikter. En annan teori jag vill lägga fram är att Reepalu, på grund av sitt baltiska arv, de facto har fördomar gentemot judar. Det kan vara så illa ställt att Reepalu är helt omedveten om sina fördomar och därför gång efter annan seglar i grumliga och fördomsfulla vatten.

Hur det än förhåller sig så förstår jag varför judarna i Sverige är heligt förbannade på Reepalu. Jag är beredd att gå så långt som att säga: Ilmar Reepalu är antisemit, säger Lena Posner-Körösi, ordförande i Judiska centralrådet, till Världen idag. Judarna kräver svar från Löfven och Socialdemokraterna.

Våra politiska motståndare gnuggar händerna av förtjusning och varför skulle de inte göra det? Om det hade varit ett borgerligt kommunalråd som hade uttryckt sig så som Reepalu har gjort hade den grönröda oppositionen kokat och avgångskraven hade haglat. Det hade rent ut sagt tagit hus i helvete.

Många av länkarna i detta inlägg är hämtade från just högerns ekokammare. Står Socialdemokraterna bakom Reepalus påhopp? är till exempel rubriken på en artikel skriven av två kristdemokrater. Slutklämmen lyder:

Reaktionerna har varit starka från alla håll men från dem som företräder samma parti som Reepalu har det varit tyst. Socialdemokraterna måste ta tydligt avstånd från de ständiga påhoppen på den Judiska församlingen i Malmö från Reepalus sida som öppnar för strömningar som inte hör hemma i ett samhälle som skriker efter förståelse och integration.

Jag är benägen att hålla med artikelförfattarna om att det har varit oroväckande tyst från socialdemokratiskt håll. Förvisso är Helene Fritzon, partiets distriktsordförande i Skåne, kritisk till det Reepalu sagt men hon har ändock fortsatt förtroende för Reepalu. Socialdemokraternas ordförande Stefan Löfven är bekymrad och på måndag ska han och partisekreterare Carin Jämtin träffa Judiska centralrådet i Sverige för att diskutera Reepalus uttalanden om judar.

Men räcker det? Nej, anser jag och därför väljer jag att lyfta bladet från munnen. Denna tystnad från socialdemokratiskt håll är olidlig. I inledningen av vårt partiprogram står följande att läsa:

Socialdemokratin vill forma ett samhälle grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde. Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål.

Så det är lika bra att jag säger det: Ilmar Reepalu har blivit en belastning för Socialdemokraterna och i förlängningen Sverige. Det är inte första gången och troligtvis inte sista gången som Reepalu hemfaller åt bisarra uttalanden om judar. Ikväll ska Reepalu uttala sig i Aktuellt. Jag bävar.

I egenskap av socialdemokratisk partimedlem tänker jag inte längre vara tyst och titta på när en av Socialdemokraternas mäktigaste kommunpolitiker gång på gång klampar i klaveret.
 
Sydsvenskan med en rykande färsk intervju med Reepalu som säger att han är medveten om kritiken men ändock inte tänker avgå.

Tidigare inlägg: Något skaver


Foto: Lancastrian (bilden är beskuren)

Le Plaidoyer d'un fou

Det måste också finnas gränser för den etnocentriska arrogansens otålighet.

Citat ovan, är hämtat från en debattartikel skriven av Peder Weiderud, ordförande för Broderskapsrörelsen. Weiderud har, sedan Jon Voss (QX) och Per Gudmundson (SvD) uppmärksammat de försvunna formuleringarna om solidaritet med hbt-personer i manifestet för muslimska socialdemokrater, haft ett flertal möjligheter att presentera ett försvarstal, men för varje försök, lyckas han snärja in sig ytterligare.

Det första försöket var ett blogginlägg, därefter möttes Weiderud och Hbt-socialdemokraters ordförande, Anders Selin, i P1 Morgon, sedan fick Weiderud in en replik i SvD. Weiderud fick även stöd från bland annat Lukas Romson och Anna Ardin.

Det senaste försöket till ett försvarstal är artikeln på SVT Debatt, som jag hänvisar till ovan. Det är, för att använda August Strindbergs ord, en dåres försvarstal. När Weiderud försvarar beslutet att ta bort formuleringarna, lyckas han underskatta såväl muslimer som hbt-personer. Två flugor i en smäll. Hur är det möjligt?

Och mitt i denna soppa tänker jag på min fru, Åsa Einerstam. Åsa är medlem i Broderskapet, hon är troende och hon är kyrkopolitiker (och sitter bland annat som ersättare i stiftsstyrelsen här i Stockholm). Hur tror Weiderud att hon upplever detta och hur tror Weiderud att muslimska socialdemokrater upplever detta? Vi socialdemokrater talar ofta om alla människors lika värde och alla människors lika rätt, men Weiderud kanske tolkar "alla" som ett "fåtal"?

Vad jag har sett prov på från Broderskapets sida, är en bedrövlig krishantering och det som, från början var en fjäder, har nu utvecklats till en fullvuxen kalkon. HBTS förbundsordförande, Selin har nu svarat Weiderud på SVT Debatt. Läs gärna repliken Weideruds fördomar mot muslimer leder till diskriminering av HBT-personer i sin helhet.

Bot och bättring Broderskapet. Bot och bättring.

[UPPDATERAT]
Läs även Broderskaparna borde tänka om i Gotlands Allehanda. Även Kulturbloggen på samma tema.

Homofobi, rasism och andra fördomar i bevakningsbranschen

Det är sällan jag stöter på öppen homofobi ansikte mot ansikte. Dock skedde det i förra veckan när jag gick kursen Bevakningsföreståndare på Väktarskolan. En av kursdeltagarna ansåg på fullaste allvar att "man valde att bli homosexuell". Nu hade inte mannen bara en skruv lös, utan många. Han var (endast ett axplock): för FRA-lagen, för dödstraff, för kärnkraft, hatade Miljöpartiet och talade ljudligt om för alla och envar att han minsann var Vänsterpartist. Det gick inte att diskutera med honom (vilket var frustrerande i sig).
-
Det är sällan jag säger till människor att de är "dumma i huvudet" och exakt så uttryckte jag mig inte i fredags (men nästan). Den här mannen har genomgått föreskriven utbildning för föreståndare med godkänt resultat och det är skrämmande i sig.
-
I Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till lagen (1974:191) och förordningen (1989:149) om bevakningsföretag står följande att läsa:
-
2 kap. Auktorisation m.m.
1 § Som följer av lagen (1974:191) om bevakningsföretag får auktorisation endast meddelas företag som avser att för annans räkning bedriva yrkesmässig bevakning eller föreskriven utbildning av personal som ska bedriva bevakning. I 1 kap. 1 § anges vilka åtaganden som är att betrakta som bevakning.
Sakkunnigt och omdömesgillt sätt
2 § Föreståndaren ska själv, eller genom en ändamålsenlig organisation, se till att den bevakning eller utbildning som företaget har åtagit sig att bedriva utförs på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt och i övrigt i överensstämmelse med god sed samt att de anställda har den kompetens och utbildning som verksamheten fordrar.
3 § För att det ska kunna antas att bevakningen eller utbildningen kommer att bedrivas på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt och i övrigt i överensstämmelse med god sed fordras att företagets föreståndare med godkänt resultat har genomgått föreskriven utbildning för föreståndare, se bilaga 3. Vidare krävs att företagets föreståndare har erfarenhet av och kunskap om bevakning och bevakningsbranschen i allmänhet och den form av bevakning eller utbildning som anges i ansökan i synnerhet.
-
Enligt mig uppvisade mannen vare sig god sed eller ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt.
-
Förra gången jag upplevde öppen rasism, homofobi och fördomar var på en kurs jag gick på BYA. Kursledaren ville veta vilka fördomar deltagarna hade. Jag svarade att jag inte tänkte uppge vilka fördomar jag har i klassrummet, men att jag var medveten om de jag har och att jag aktivt arbetade med att slå hål på mina fördomar. Jag sade vidare att den som säger att han/hon inte har några fördomar är den mest fördomsfulla av oss alla. Efter att de andra deltagarna vädrat sina fördomar, räckte jag upp handen och sade: Efter att ha hört övriga kursdeltagares fördomar kan jag nu delge en fördom som jag har - fördomar gentemot andra väktare.
-
Rasism, homofobi, islamofobi och andra fördomar förekommer i alla branscher, men bevakningsbranschen har faktiskt en rejäl möjlighet att motverka detta medelst kunskap.
-
Vart fjärde år ska en väktare genomgå en obligatorisk repetitionsutbildning. Jag anser att bevakningsbranschen är skyldiga att motverka rasism, homofobi, islamofobi et cetera, vilket är möjligt att göra genom den obligatoriska repetitionsutbildningen.
-
Bevakningsbranschen kan skrika sig hes om att väktarnas status måste höjas, men om vi låter stolpskott, klåpare med flera företräda branschen kommer aldrig väktarnas status att höjas.

Herrskap & Tjänstefolk - Del III

Jag erkänner att jag har fördomar. En av mina främsta fördomar är den mot överklassen. Inte den väluppfostrade, gamla, intellektuella överklassen (som vet hur man skall föra sig), utan den kategori wannabies som tror sig tillhöra överklassen bara för att de har stålar eller har gift in sig i överklassen.
-
Jag har jobbat till och från som vakt i åtta år och mycket har jag fått utstå. Dock har jag aldrig tagit till våld (ta i trä). Jag har mött ovanstående kategori många gånger i mitt arbete som vakt.
-
Den enda gången jag tappade tålamodet totalt och skrek tillbaka var när jag var tvungen att konfrontera en kille med bakåtslickat hår, rosa skjorta och svindyr klocka. Han krävde att jag skulle ringa till Fröken Ur för att han minsann visste att klockan inte alls hunnit bli 18:00. Jag fattar inte att han vågade. Den gången var jag nämligen beväpnad batong, handfängsel och revolver (och jag var redo att använda åtminstone ett av dessa vapen).
-
Nåväl.
-
Jag har även mött ovanstående kategori i affärer. Företrädelsevis kvinnor som står och skäller ut expediter efter noter. De tror att de är Herrskapet och att vi i servicesektorn är tjänstefolket.
-
Därtill har de en benägenhet att skälla ut helt fel människor, nämligen de längst ner i the food chain. De tror vidare att "allt" ingår i vår arbetsbeskrivning. När jag läser om Överklassdamen på Konsumbloggen, späddes mina fördomar på. Jag hoppas banne mig inte att expediten hjälpte häxan med potatislådorna!
-
Tidigare inlägg om Herrskap och tjänstefolk.

Fördomar bland HBT-personer

Jag minns så väl den gången jag stod i toalettkön på en tjejklubb. Jag hade kjol, nagellack, handväska och var sminkad. Plötsligt vänder sig en tjej till mig och säger något i stil med "va' fan gör du här? Kan inte du gå på något jla heteroställe och ragga där istället". Jag blev så förvånad att jag först inte kunde säga något, men till slut hasplade jag ur mig "men jag är ju här av samma anledning som du". Enligt den här tjejen passade jag inte in i "homonormen".

-

Jag har två bisexuella vänner som är polyamorösa. De har figurerat i DN-artikeln Johanna älskar flera vidare var de med i ett webbtvinslag i DN under prideveckan (se bilden).

-

Jag fick då kommentaren "jag såg dina två konstiga vänner i DN". Konstiga? Inte mer konstig än du sade jag. Jag fick frågan av en annan person om Åsa var min flickvän, varvid jag sade att hon hade redan flickvän och att hennes flickvän i sin tur hade pojkvän. Reaktionen lät inte vänta på sig. Det var inte en öppensinnad reaktion, utan snarare en väldigt konservativ syn på förhållanden. "Så där kan du väl inte säga, du som är bög" sade jag.

-

Normal förekommer enligt mig bara på tvättprogrammet.

-

Precis som honom har jag svårt att tänka mig att leva i ett polyamoröst förhållande (dock stänger jag inte dörren för tanken), men jag anser att alla får leva precis som de vill, så länge de inte skadar någon (som inte vill bli skadad, läs bdsm). All kärlek är med andra ord bra kärlek.

-

Fördomar ja... hbt-personer är inte så fördomsfria som de vill ge sken av. Vissa bögar ser ner på flator, vissa flator ser ner på andra flator, machobögarna ser ner på fjollorna et cetera.

-

Ytterligare något som är skrämmande är när en flata plötsligt blir kär i en kille. Det värsta som kan hända är att hennes lesbiska vänner plötsligt anser henne vara en quisling, en femtekolonnare som har gått över till "the dark side". Istället för att vara glada över att deras vän har hittat kärlek, behandlas hon plötsligt som en förrädare.

-

Till syvende och sist vill jag säga att det här med etikettering av människor ibland blir löjlig när den dras till sin spets: "bisexuell, polyamörös flata som gillar bdsm", "homosexuell, lesbisk som har sex med killar", "straight-acting bög som gillar "repeated behavior" men som inte vill ha förhållanden"...

-

Jag vill till exempel inte definiera mig som bisexuell. Om någon verkligen vill veta säger jag att jag är queer och öppen för allt. Jag använder ordet queer, för att jag inte är min sexuella läggning, jag består av många delar. Jag använder ofta ordet flata, då jag anser att flata är ett politiskt ställningstagande. Den enda som kan ge mig en etikett är jag själv. Jag gillar inte när någon annan ger mig en etikett.

-

Det är synd att det finns en utbredd fördomsfullhet bland HBT-personer. Vi borde välkomna alla och för använda sossarnas valslogan - alla ska med!

-

För mer läsning: Aftonbladet och här.

HBT-socialdemokraternas officiella blogg

Nu har det äntligen blivit fart på HBT-socialdemokraternas officiella blogg.

Eftersom jag sitter som ersättare i styrelsen, så skrev jag dagens första inlägg där. Ni som vill läsa vad jag har skrivit - uppsök genast bloggen!