Jag erkänner att jag har fördomar. En av mina främsta fördomar är den mot överklassen. Inte den väluppfostrade, gamla, intellektuella överklassen (som vet hur man skall föra sig), utan den kategori wannabies som tror sig tillhöra överklassen bara för att de har stålar eller har gift in sig i överklassen. -Jag har jobbat till och från som vakt i åtta år och mycket har jag fått utstå. Dock har jag aldrig tagit till våld (ta i trä). Jag har mött ovanstående kategori många gånger i mitt arbete som vakt. -Den enda gången jag tappade tålamodet totalt och skrek tillbaka var när jag var tvungen att konfrontera en kille med bakåtslickat hår, rosa skjorta och svindyr klocka. Han krävde att jag skulle ringa till Fröken Ur för att han minsann visste att klockan inte alls hunnit bli 18:00. Jag fattar inte att han vågade. Den gången var jag nämligen beväpnad batong, handfängsel och revolver (och jag var redo att använda åtminstone ett av dessa vapen).-Nåväl. -Jag har även mött ovanstående kategori i affärer. Företrädelsevis kvinnor som står och skäller ut expediter efter noter. De tror att de är Herrskapet och att vi i servicesektorn är tjänstefolket. -Därtill har de en benägenhet att skälla ut helt fel människor, nämligen de längst ner i the food chain. De tror vidare att "allt" ingår i vår arbetsbeskrivning. När jag läser om Överklassdamen på Konsumbloggen, späddes mina fördomar på. Jag hoppas banne mig inte att expediten hjälpte häxan med potatislådorna!-Tidigare inlägg om Herrskap och tjänstefolk.
Idag läser jag om Anne-Marie Kokonen i Stockholm City (s.3). "Jag är en av dem som kämpar för att göra rätt för mig" säger hon. Jag är övertygad om att merparten i Sverige vill göra rätt för sig. Hur många är det egentligen som utnyttjar systemet? Finns det statistik på detta? Om man läser tidningar, så står det dagligdags om fuskarna och då är det ju lätt hänt att tro att merparten utnyttjar välfärdssystemen. I min bekantskapskrets finns det alltid någon som känner till en fuskare. Det gör även jag, men jag ser en individ och inte en hel grupp. Anne-Marie Kokonen kommer snart att vara tvungen att säga ja till en anvisad varaktig samhällsnyttig sysselsättning. Min fråga är: vad är en samhällsnyttig sysselsättning? Finansdepartementet svar är jobb i allt från "sociala företag" till "ideella organisationer". Snälla Finansdepartementet, kan ni ge några konkreta exempel? Är en "anvisad varaktig samhällsnyttig sysselsättning" att bryta upp från sitt hem, sina vänner, sina rötter, flytta till X-köping flera mil bort och där jobba som t.ex. servitris, när man är utbildad socionom?Är en anvisad varaktig samhällsnyttig sysselsättning att åka till Danderyd och klippa rosor en samhällsnyttig sysselsättning? Är det rätt att tvinga en medborgare? Moderaterna säger ja. Det handlar om moral, det handlar om att göra rätt för sig och om medborgaren inte förstår det (eller inte vill) måste vi tvinga medborgaren, även om det handlar om att tjäna herrskapet och inte om samhällsnyttiga sysselsättningar.Jag tror nämligen att moderaterna drömmer om att återgå till Herrskap & Tjänstefolk. De rika skall sko sig på bekostnad av de fattiga. De rika, de som tillhör eliten... De har rätt att styra över merparten för de är minsann förmer än oss andra. P.S. I Tv4:s morgonprogram diskuterade Ann-Marie Lindgren vårproppen med Dick Kling. Lindgren ansåg att välfärden måste betalas med skatt varvid Kling var tvungen att kommentera det i stil med: "välfärden behöver inte alls betalas med skatt - det finns andra vägar". Vad han egentligen vill säga är att frivillighetsorganisationer kan ta över och vidare att det är upp till var och en att ge allmosor. Jag undrar om Dick Kling vet vad solidaritet betyder?
