Hen

I helgen var jag till Tygverket och bet mig i tungan när jag sade "han" om en expedit. Jag hoppas att hen inte hörde att jag sade "han". Tänk om den här personen inte identifierade sig som en "han" utan som en "hon" eller kanske till och med som en "hen". Han, hon, hen.... att detta "hen" har upprört så många och jag kan inte förstå varför.

Det får mig osökt att tänka på en mörkerman inom Kristdemokraterna som sade att avskaffandet av tvångssterilisering öppnar för ett tredje kön. Ve och fasa. Ett tredje kön?! Så kan vi väl inte ha det i Sverige? Det finns kvinnor och det finns män... men, nej. Så enkelt är det inte. Även om denna mörkerman önskade att det fanns män och kvinnor, så stämmer det inte riktigt med verkligheten. Har ni hört talas om SRY-genen? Intersexuella? Transpersoner? Genus?

Dock är det inte alltid som "hen" lämpar sig. Jag minns en partikamrat som upprört sade, när frågan om "hen" diskuterades på ett möte: Jag har inte genomgått en komplicerad könskorrigering bara för att därefter kallas för "hen". Jag vill kallas för "hon"!

På Danderyds förlossningsenhet finns en tavla. Om det föds en pojke sätter man upp en blå nål och om det föds en flicka nålas en rosa nål fast på tavlan. Det här ville några på avdelningen ändra på. En lång mejldiskussion följde. För och emot... Nu finns där en ask fylld med nålar i olika färger.

Jag anser att "hen" berikar det svenska språket och det svenska samhället, precis som de färgglada nålarna på Danderyd.

Heteronormen skaver.