Hur går det?

Precis som AiP:s chefredaktör, Eric Sundström, får även jag frågan ofta: Hur går det? I vanlig god ordning använder Sundström fotbollsmetaforer för att besvara frågan. Enligt honom står det 2-2 när det är en bit in på andra halvlek.

Jag har sagt det hela tiden. Det kommer att bli ett jämnt val. Jag brukar dra till med att det kommer att skilja endast 2000 röster. Ni som läser min blogg vet att jag inte gillar opinionsmätningar och det oavsett om det går bra eller inte. Jag gillar opinionsbildning.

Jag trodde i begynnelsen av valrörelsen att jag skulle ägna mig främst åt nätaktivism, men just nu tycker jag det är roligare att vara ute i förorten och prata med väljare. Nej, jag har inte knackat dörr och jag har inte ägnat mig åt telemarketing, men många av mina partikamrater har gjort det och reaktionerna har varit positiva. Däremot har jag varit med och arrangerat gårdsfester i min förort och dessa har varit en formidabel succé. Vidare har HBT-sossarnas sin flytande valstuga och jag är så himla stolt över att tillhöra denna förening. Vi har så kul tillsammans och jag tror att det ligger något i "gladast vinner".

Just nu är jag trött och lite sliten, men humöret är på topp och stämningen är superb. Mindre än två veckor kvar och jag ser att arrogansen, ursäkta, jag menar förstås Alliansen, har tagit ut segern i förskott. Det har inte jag gjort. Fram till och med valdagen kommer jag att kämpa för en rödgrön valvinst.

På lördag är det ytterligare en gårdsfest. Denna gång på Molkomsbacken. Mobilisera, mobilisera, mobilisera! Ett högt valdeltagande gynnar oss socialdemokrater och jag fortsätter nynna på Petters låt Det går bra nu.