Gåshud

I mitt morgoninlägg berättade jag att jag skulle slutspurta tillsammans med partiledare Mona Sahlin och den här dagen har varit helt fantastisk.

När jag kom till Centralstationen vid halvtolv möttes jag av partikamrater och glada resenärer som önskade oss lycka till. En av mina absoluta favoriter, LO:s andra vice ordförande Ulla Lindquist, var där och jag fick en rejäl kram av henne. Sedan kom Sahlin och det gick ett sus genom hela stationen. Hon är Mona med hela svenska folket, men jag kan inte förmå mig att kalla Sveriges nästa statsminister vid förnamn. Genomgående har jag kallat henne Sahlin eller Mona Sahlin här på bloggen och det gör jag av respekt.

På tåget till Göteborg så möttes vi av leenden och uppmuntrande tillrop. Det var en häftig känsla. När jag klev av tåget i Göteborg möttes vi av en välkomstkommitté som hette duga. De rödgröna ngdomsförbunden skanderade: Sverige behöver en rödgrön regering! Jag överdriver inte nu, men jag fick gåshud.

Sedan kom vi till Götaplatsen. Den rödgröna dagen i Stockholm var ingenting i jämförelse med vad Göteborg hade åstadkommit. Det var ett folkhav som mötte oss. Attentat, Steget, Marit Bergman och så proggikonerna Nationalteatern stod för underhållningen. Dock var det politikerna som fick de flesta applåderna under dagen. Det var Annelie Hulthén, Jan Eliasson, Lars Ohly, Maria Wetterstrand och Mona Sahlin, som alla höll fantastiska tal.

Nu sitter jag på tåget hem till Stockholm. Det känns som att vi har vind i seglen. Moderaterna har tagit ut segern i förskott och om jag måste använda mig av idrottsmetaforer - vilket jla lag tar ut segern innan slutsignalen? Det är fortfarande 24 timmar kvar innan slutsignalen ljuder. Vi socialdemokrater tillsammans med V och MP kommer att köra ända in i kaklet.