Kapitlet Anna och rättvisan, handlar om just Anna Sjödin och där kan jag tycka att de borde valt en annan politiker som utsatts för ett mediedrev. Varför inte Tiina Rosenberg? I förordet berättar Sjödin och Hartman varför de valt att publicera kapitlet om Sjödin och det är ju författarna förunnat att oemotsagda berätta i sin bok om det som hände den kvällen på Crazy Horse (och det som därefter följde).
När det begav sig, jobbade jag som ordningsvakt i Riksdagen och jag minns att jag och Hartman hade både en och två och tre diskussioner om det inträffade.
Det kapitel som dröjer sig kvar är dock Gerd och äldreomsorgen. Jag blev så oerhört ledsen och arg när jag läste det. Att just det kapitlet dröjer sig kvar, kanske har att göra med att min mamma är född 1931. Hon börjar bli till åren och jag vill att hon (när det är dags) hamnar på ett äldreboende, där de äldre får dricka vin till den hemlagade maten (eller á la carte - modell Köpenhamn), ta sig en konjak på kvällen, får vakna när som helst, gå och lägga sig när som helst, ha med sig sina husdjur och aktiveras.
Visst skyller de två S-märkta författarna i mångt och mycket eländet på borgarna, men Socialdemokraterna får också sig en släng med sleven ibland. För visst har borgarna förstört mycket, men det fanns problem även innan Reinfeldt & Co. tog makten. Jag tänker till exempel på psykreformen och bristerna i äldreomsorgen.
Boken bör, enligt mig, läsas av alla som är intresserade av politik och samhälle, oavsett politisk färg.
Boken bör, enligt mig, läsas av alla som är intresserade av politik och samhälle, oavsett politisk färg.
Vem bryr sig? (hemsida)
Andra som skriver om boken är bland annat SvD Expressen Dagens Arbete Erik Laakso ETC Piteå-Tidningen Sydsvenskan Karin Bergh
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar