Regeringens metod att öka motivationen genom att sätta ekonomisk press på arbetslösa får bakläxa.
Jag är faktiskt en av de som känner av regeringens ekonomiska press. Jag är sedan drygt ett år tillbaka halvtidsarbetslös. Jag får a-kassa i exakt 75 dagar. När dessa dagar är slut får jag antingen säga upp mig från den halvtid jag har (som vakt på Svensk Bevakningstjänst AB) för att därmed ha rätt till a-kassa eller hanka mig fram på min halvtid (och i förlängningen leva på min frus lön och betänk då att hon har en brevbärarlön).
Är det förenligt med Moderaternas arbetslinje? Är det inte bättre att jag jobbar halvtid, än att jag måste säga upp mig från min halvtid för att få hela a-kassan?
Arbetsförmedlingen har dock behandlat mig med respekt. Jag tvingas inte gå dit och sitta av min tid. Handläggarna vet att jag aktivt söker jobb (om än att en handläggare mejlade mig två jobbtips som hon ansåg att jag skulle söka, men som var way out of my league).
Av mina 75 dagar, återstår nu endast ett fåtal dagar. Snart måste jag komma till ett beslut - säga upp mig från min halvtid och gå ut i heltidsarbetslöshet, eller leva på min halvtid (och min fru).
Är det inte bättre, att jag, under en längre period, i lugn och ro, utan att behöva bekymra mig om räkningar, hyra, mat eller om jag har råd att köpa ett par nya skor, söka ett arbete som jag är som klippt och skuren för?
Hur den Moderatstyrda regeringen tänkte, är en gåta för mig.
Slutligen vill jag säga att hungriga vargar inte jagar bäst. Den ekonomiska press som regeringen Reinfeldt sätter på arbetslösa och sjuka snarare stjälper än hjälper.
Läs mer hos Marika Lindgren Åsbrink, Johan Westerholm, Claes Krantz, Johan Ulvenlöv, Badlands Hyena, Peter Högberg, Martin Moberg, Kristian Krassman, Peter Johansson, Jerker Nilsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar