Våra bästa stämningars längtan (Del II)

Socialdemokratin är en frihetsrörelse. Under hela vår historia har vi kämpat för
den enskilda människans möjlighet att välja sitt eget liv. Det har handlat om
rätten att tycka och tro som man vill och rätten att bilda fackföreningar, om
rösträtten och rätten att organisera sig politiskt. Men också om kamp för
rimliga arbetstider, rätten till semester, pensioner och trygghet vid
arbetslöshet, sjukdom eller föräldraskap. Också på senare tid har vi behövt
försvara rätten till sociala välfärdstjänster som skola och sjukvård av hög
kvalitet.

Med ovanstående ord inledde Mona Sahlin gårdagens debattartikel i DN.

Den Socialdemokratiska frihetsdrömmen förutsätter jämlikhet. Att skapa möjligheter för alla individer att själva styra sina liv och sina livsval. Hjalmar Branting formulerade denna idé i Våra bästa stämningars längtan.

Sahlin är självkritisk och skriver i artikeln att utvecklingen har gått fel, även när Socialdemokraterna haft regeringsmakten. Det också därför vi, under Mona Sahlins ledarskap, omvärderar vår Socialdemokratiska politik.

Jag vill att Sverige ska bli ett möjligheternas land byggt på idén att vi står
starkare tillsammans. En socialdemokratiskt ledd regering kommer i alla
väsentliga beslut att sätta jobben först och ta kampen mot klyftor och
ojämlikhet.

Valet 2010 handlar ytterst om vilket samhälle vi ska ha och vilken människosyn politiken ska utgå ifrån för den regering som ska leda vårt land in i framtiden.

Tidigare inlägg: Våra bästa stämningars längtan