Är äkthet möjlig för politiker? Eller är de så fast i gamla sätt att bedriva valrörelsearbete så att man inte förmår ersätta några av valstugesamtalen till regelbundna stunder för äkta samtal på det digitala torget? Kommer spökskrivandet bli politikers lösning för att vara närvarande trots att sociala medier vilar på en grund av autenticitet och transparens? Är enda sättet för en politiker att använda sociala medier att vi får följa dem långt in i deras vardagsrum? Är det just den dimensionen vi efterfrågar hos en politiker i de sociala medierna?-
Ovanstående frågor ställer Britt Stakston i inlägget Politik och sociala medier. Valrörelsen 2010. Del 4. Det är viktiga frågor. Jag blev själv en smula besviken på min partiledare Mona Sahlin (MSahlin på Twitter), som från intensivt twittrande under EP-valrörelsen, övergick till ett mer sporadiskt twittrande efteråt (senaste tweeten, vid skrivandets stund, var 15/12). I likhet med många andra politiker (Stakston använder Göran Hägglund som exempel i sitt inlägg), twittrade även Sahlins tjänstemän åt henne ibland.
-
De sociala medierna skall inte vara partimegafoner. De sociala medierna är, som namnet säger, sociala. Här har politiker möjlighet att föra en dialog med väljarna, men få politiker väljer att svara/kommentera inkommande tweets.
-
Inom mitt parti, Socialdemokraterna, står utdelning av flygblad högre i kurs än nätaktivism. Som Peter Andersson uttrycker det:
-
2009 är en timmes flygbladsutdelande, ett par timmar i eller strax utanför ett valstuga eller ett par timmar bakom ett bord i ett centrum med ganska få faktiska väljarsamtal mycket mer uppskattat och erkänt än två timmars nätaktivism.
-
Mitt parti har dock satsat på de sociala medierna medelst till exempel Netroots . Johan Ulvenlöv är en politiskt tjänsteman som specifikt arbetar med de sociala medierna. Ulvenlöv arbetar främst med Netroots och bloggkontakter för Socialdemokraterna. Jag är övertygad om att fler satsninger kommer att ske från partiets sida. Jobbkongressen visade tydligt att partiet värnar sina bloggar. Ytterligare ett exempel är att i mars är bloggare från nätverket Netroots inbjudna till en kursgård för strategiöverläggningar.
-
Jag kan ändock inte skaka av mig känslan av att flygbladsutdelning, telemarketing och dörrknackning premieras, framför allt på det lokala planet. Kan det ha att göra med den åldersstruktur som finns inom vårt parti?
-
Nu har valrörelsen kommit igång på allvar och jag hoppas att, förutom valstugearbete, torgmöten, flygbladsutdelning, dörrknackning och telemarketing, att också nätaktivism kommer att premieras.
-
Tidigare inlägg (ett axplock): (S) krossar (M) i nätaktivism, Är den klassiska valstugan föråldrad? , Framtidens valstuga - en kaffebuss?, Framtidens valstuga, "Fortsätter utvecklingen finns inte det här partiet om tio-femton år", NetRoots - En progressiv bloggrörelse på nätet
-
4 kommentarer:
En viktig fråga, vi måste så klart vara bra på båda sakerna, men nätaktivism är minst lika bra som att knacka dörr eller koka kaffe till ett möte :-)
Jag hoppas också på att nätaktivismen ska premieras. Ett bra inlägg Alexandra.
Fast vad är det för nätaktivism som ska premieras. De flesta politiska bloggar ha få läsare som dessutom redan är politiskt aktiva/övertygade. Förmodligen skulle 90% av alla s-bloggar göra en viktigare insats om de ägnade sin nätaktivismtid till att skriva kommentarer på tidningarnas hemsidor. Fler s-troll, färre s-bloggare helt enkelt.
Jag vill nog slå ett slag för att vi börjar visa oss på de andra arenorna - mötesplatser, forum, debattsidor, ja där folk håller till. Vilket jag tjatar om likt en ropande i öknen.
Men än har jag inte sett nån sorts strategi för att vi ska kunna bli lika framgångsrika som PP blev på samma forum. För ingen ska inbilla mig att de bloggade sig till sina framgångar
Skicka en kommentar