-
Om jag var förläggare (eller beställaren som Modernista förlag kallas i boken), så skulle jag också sätta klorna i Hultman och be henne berätta sin komma-ut-historia, men jag skulle be författaren att döda sina älsklingar (och berätta historien i kronologisk följd). Vad går egentligen Hultmans undersökning ut på?
-
Eftersom jag är svältfödd på hbt-kultur, slukar jag det mesta i bok- och filmväg, om den så bara har en gnutta hbt i sig. Även om en film eller bok är dålig, ser jag hela filmen eller läser hela boken. I det här fallet orkade jag inte läsa ut Hultmans bok. Efter 300 sidor (av 593 sidor), märkte jag att jag började bläddra förbi det jag ansåg vara oviktigt. Sedan blev grundhistorien också tragglig.
-
Jag gjorde ett försök. Ett 300-sidigt långt försök att ta mig igenom boken, men sedan tog det stopp.
-
Undersökningen är inte någon ny Stjärnor utan svindel (som finns i var och varannan flatas bokhylla). Hultmans bok är rent ut sagt usel. Hur kommer det sig att det är så svårt att skriva en riktig bra lesbisk roman? Förra sommaren läste jag Hanna Wallstens bok I hennes våld (som jag recenserar här). Den kunde jag inte heller rekommendera på grund av slutet.
-
Tanken dyker upp. Tanken att jag kan skriva en mycket bättre komma-ut-historia eller lesbisk kärleksroman än Hultman. Vad Sveriges flator behöver är en ny Stjärnor utan svindel!
-
Det kanske är dags att börja? Börja på den där boken. För varje person här i Sverige verkar ju vilja bli författare (eller laga mat i teve). Så även jag.
Det kanske är dags att börja? Börja på den där boken. För varje person här i Sverige verkar ju vilja bli författare (eller laga mat i teve). Så även jag.
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar