Piratpartiet ÄR ett enfrågeparti

En längre tid har de så kallade piraterna dominerat sidor som knuff.se och Bloggportalen. Samtidigt som jag avundas deras förmåga att lyfta upp (i princip) en fråga och helt dominera dessa sajter måste jag ändock vara ärlig och säga att jag är trött på att IPRED och FRA dominerar dessa sajter. Ta till exempel artikeln Piratpartiet är 2000-talets Ian och Bert. I skrivandets stund har 20 bloggare kommenterat artikeln. Flertalet av dessa (vilket inte är konstigt) är pirater.
-
Anna Troberg skriver i sitt inlägg Piraternas plats i bloggosfären:
-
Klara beskriver att hon känner att vi kanske glömt bort att vi är ganska många och att vi tar plats i bloggosfären, att vi kanske inte alltid behöver skrika så högt. Det ligger en viss sanning i det. Det kan alltid bli lite jobbigt när samma lag springer på samma boll hela tiden, men jag tolkar inte det som arrogans eller bufflighet.
-
Jag vill återigen betona att en av anledningarna till detta inlägg är avundsjuka. Tänk om vi S-bloggare kunde lära oss av piraterna och få samma genomslagskraft i bloggosfären. Men... nu till pudelns kärna.
-
I minut och parti varslas nu människor i Sverige, högerregeringen har sänkt skatterna, men drar åt svångremmen för till exempel det sista skyddsnätet (i folkmun kallad Socialen). Fattigdomen ökar i Sverige, klassklyftorna växer, riskapitalbolag äger numer friskolor och våra skattepengar (som går till dessa friskolor) försvinner ut ur landet, Rosengård brinner, vårdslakt Stockholm slår hårt mot de som redan ligger. Högerregeringen monterar ner den generella välfärden. Högerregeringen monterar ner den svenska modellen.
-
I en lång kommentar till mitt inlägg Sveriges främsta exportvara: Upplevelser skriver Christian Engström:
I alla andra frågor utanför vårt program är vi beredda att acceptera att endera alliansen eller det rödgröna blocket får hantera dem. Självklart är frågor som vård/skola/omsorg/skatter/a-kassa etc viktiga, men vi tycker inte att skillnaden mellan de två blocken är så stor i praktiken. Vi är som sagt beredda att leva med endera blocket i övriga frågor, mot att vi i gengäld får en regering som tar skyddet för det demokratiska samhällets grundvalar på allvar, och väljer en informationspolitik som bejakar den nya tidens möjligheter.Genom att vi väljer att koncentrera allt vårt politiska krut till de områden vi brinner för, kan vi lova våra väljare resultat om vi kommer in i riksdagen i vågmästarställning. Exakt hur vi har tänkt agera i alla övriga frågor finns beskrivet i vår vågmästarstrategi.
-
Så om högerregeringen säger att de går med på något som Piratpartiet vill ha igenom om Piratpartiet ställer sig bakom ett förslag som borgarna har (hur vansinnigt det än är), kommer då Piratpartiet att göra det? Om så är fallet, står Piratpartiet för en helt konsekvenslös politik.
-
Anders Ekström, som har skrivit artikeln Piratpartiet är 2000-talets Ian och Bert, har inte fel när han jämför Piratpartiet med Ny demokrati:
- Folklighetselitismen. Anspråket att se och förstå saker som andra ännu inte förstår.
- Den gränslösa populismen.
- Hån och förakt som metod för att möta motstånd.
- Den totala avsaknaden av politisk helhetssyn.
- Vulgärestetiken.
- Den konsekvensfria politiken. Förändringar ska drivas igenom utan analys av effekterna.
- Företrädarna. Två tveksamma frifräsargrabbar av besserwissertyp, lite olika på ytan men i själva verket mycket lika.
- Deras following, som såvitt jag kan bedöma huvudsakligen är proselyter (slå upp, gärna i en ordbok som skyddas av upphovsrätten!) som för första gången besjälas av en politisk fråga, och därför agerar med samma enögdhet och samma besatta enfrågeperspektiv på tillvaron som sina företrädare.

Piratpartiet är ett enfrågeparti som bara har en klar politisk handlingslinje i en endaste fråga. Det är inget som Piratpartiet borde vara stolt över.

12 kommentarer:

Mikael "MMN-o" Nordfeldth sa...

Mer belägg för liknelsen mellan Ian och Bert, tack.

"- Hån och förakt som metod för att möta motstånd."
"- Företrädarna. Två tveksamma frifräsargrabbar av besserwissertyp, lite olika på ytan men i själva verket mycket lika."
"Piratpartiet är ett enfrågeparti som bara har en klar politisk handlingslinje i en endaste fråga. Det är inget som Piratpartiet borde vara stolt över."

Kan du snälla visa var dessa två "tveksamma frifräsargrabbar" "hånar och föraktar" kritik mot detta "enfrågeparti som bara har en klar politisk handlingslinje i en endaste fråga"?



Samt, vad menar du med "(slå upp, gärna i en ordbok som skyddas av upphovsrätten!)"?
Vilken ordbok skyddas inte av upphovsrätten?

Alexandra Einerstam sa...

Vad jag är kritisk emot är att Piratpartiet är ett enfrågeparti. Istället för att satsa helhjärtat på ett HELT partiprogram, kandiderar de till såväl EU-parlamentet som Riksdagen.

Lars-Erick Forsgren sa...

Hej. Piratpartiet kämpar för ett par-tre VIKTIGA frågor. Det är obegripligt att gammelpartierna inte insett detta.
Om de levde upp till sina grundläggande principer så skulle piratpartiet i ett nafs vara avväpnat.

Men t ex (och i första hand) sossarna och moderaterna vill ju inte ens diskutera med väljarna, bara basunera ut sin propaganda.

Det är ett stort demokratiskt problem.

I långa stycken håller jag med om din analys av pps "program", men du (och de etablerade partierna) lever uppenbarligen avskärmade från väljarna. Dessutom är du hånfull emot pp på ett sätt som bara gynnar dem.

Jag menar att pp´s löjliga namn är ett stort hinder för deras framgång, liksom deras bristfälliga program. Men jag ser inga egentligalikheter med de klart odemokratiska Ian och Bert.

Och erkänn att såväl sossarnas som alliansens okänsliga maktpolitik spelar pratpartet i händerna.

Fortsätter det såhär behöer pp integöra mer än att dela ut sina valsedlar. Resten sköter de gamla partierna om...

Jörgen L sa...

Till dem som hävdar att piratpartister inte förstår partipolitik och att man MÅSTE ha ett heltäckande program så kan jag påpeka att vi är en del som har varit med förr. Själv var jag oerhört aktiv i socialdemokraterna på den tiden det fanns en diskussion om socialismen i partiet, dvs slutet av 70-talet och början av 80-talet. Sedan försvann detta och socialliberalerna med K-O Feldt i spetsen tog över ruljansen. Själv står jag i grunden kvar vid de värderingar jag hade på den tiden, frihetlig reformistisk demokratisk socialist. Så tro inte att jag inte kan göra klassanalysen.

Men just i nuläget så handlar det om att stoppa en marsch in i ett storföretagkorporativistiskt samhälle med tydligt totalitära drag, i huvudsak genererat via direktiv från Bryssel, beställda av just dessa företags lobbyister, och då tycker jag, för egen del, att det är viktigare att få stopp på det.

Staten har hela tiden varit ett kapitalets verktyg, men de senaste 100-åren har vi i alla fall delvis vridit det ur deras händer och ställt den under en någorlunda demokratisk kontroll som jag ser det. Jag ser inte någon annan rimlig strategi för att komma närmare ett socialistiskt samhälle än vägen över den parlamentariska demokratin med en folklig förankring. När denna ordning nu hotas så måste man som demokrat i första hand stå upp för att försvara demokratins förutsättningar, och jag ser inte något verkningsfullt sätt att göra det i de traditionella partibildningarna, därför blir det piratpartiet tills antingen detta hot är över, eller att det finns ett verkningsfullt vänsteralternativ.

Och med verkningsfullt menar jag ett riksdagsparti som kan få inflytande nog att göra skillnad i dessa frågor som inte är beredd att kompromissa bort dem. Alltså är (v) inte något alternativ heller, och så länge Bodström och hans meningsfränder finns kvar nära maktens centrum kommer jag inte att lägga en röst på (s).

Piratpartiet har en teoretisk möjlighet att göra en sådan praktisk skillnad till priset att inte ta ställning för den ena eller andra (i praktiken) socialliberala alliansen, men det priset är jag beredd att betala en mandatperiod eller två.

För övrigt haltar jämförelsen med Ian och Bert väl kraftigt. De förra slog mynt av intolerans och främlingsfientlighet, Piraterna står för tolerans och medborgarrätt.

Lars-Erick Forsgren sa...

i mitt tycke gör du en (underförstådd) tolkning av ordet socialliberal som är mycket långt ifrån min.

I min definition är inte socialliberal ngt slag halvljum pseudososse, inte ngn socialist alls.

Däremot är för mig socialliberalismen den socialt ansvarskännande moderna liberalismen. Dvs en vänsterrörelse utan socialism.

Men betecknande för feltolkningen av soc-liberalismen är att den ses på med viss välvilja hos en del sossar. (OK, det finns en å annan riktig socialliberal inom s oxå, men många är det inte.)
Samtidigt är socialliberal ett skällsord hos ny(neo-)liberalerna långt till höger.

Men kul att vi, du och jag (m fl) utifrån olika ideologiska utgångspunkter i vår ananlys av dagsläget o vad göra med t ex ipred och fra hamnar på samma praktiska slutsater.

Jörgen L sa...

@Lars-Erick:

Jag använde "socialliberal" för att beteckna en ståndpunkt som innebär att man tycker att ett välfärdssamhälle INOM det kapitalistiska systemet är ganska bra, att man bara behöver putsa lite på de vassaste kanterna, dvs den politiska ståndpunkt som i praktisk politik varit den dominerande i den förda politiken den senaste 20 åren, oavsett regering.

Det som skulle göra skillnad för mig, och som skulle göra det både omöjligt och onödigt att spendera kraft på piratpartiet, vore att (s) tog ett steg bort från den synen och tog sig en funderare på hur samhället i grunden skulle kunna reformeras och ifrågasatte själva det kapitalistiska systemet och hur man kan bygga frigörande reformer för att separera makten i allmänhet från makten över kapitalet. För mig har alltid den demokratiska socialismen varit en frihetsrörelse och den logiska fortsättningen på liberalismen.

Liberalismen talar om rättigheten till frihet, medan socialismen går ett steg längre och kräver också möjligheten till frihet, och där ser jag den stora skillnaden, framför allt i synen på den absoluta egendomsrätten när det gäller viktiga samhälleliga strukturer.

En sån analys och debatt inom (s) tror jag skulle komma fram till att de demokratiska medlen, de principfrågor som piratpartiet är ensamma om att driva, är omistliga. Då skulle vi ha ett (s) som motsatte sig FRA-lagen, IPRED1&2, Datalagringsdirektivet, ACTA och all annan skit som storföretagen beställer i EU, och då hade det funnits ett reellt politisk alternativ som jag hade kunnat engagera mig i på vänsterkanten.

Men så länge (s) står för Bodströmsamhället och driver på för korporativistiska lagar är det en omöjlighet. (s) förslag vad gäller Ipred är ju tom mera korporativistiskt än moderaternas.

Lars-Erick Forsgren sa...

Alexandra, jag har svarat på din kommentar hos mig.

Jörgen. etiketter är praktiska, men ställer till problem när man ger dem olika innehåll. ;)

I vårt fall, vi är ju inte nöjda med våra resp partier, så blir det ännu värre om ngn dessutom sätter likhetstecken mellan parti och ideologi.
Jag ser varken på liberalismen eller socialismen på samma sätt som du. en förstår ditt resonemang bättre efter din förklaring.

f.ö. visar debatten i de nu aktuella frågorna att bara detta att vi har grundideologier (om än olika) gör det lättare att komma till en (positiv) samsyn än det gör för en del andra.

Av detta skulle man kunna dra slutsatsen att mera ideologisk politik inte alls gör samarbete svårare. Kanske t o m tvärtom.
Och ge bättre resultat än den råa maktpolitiken utan ideologi...

El Rubio sa...

Man ska inte kasta sten i glashus.

Skälet till att jag lämnade S för att sedan gå med i PP var att S var ett ingenfrågeparti. Precis som du skriver så är det bara frågan om strategier för att nå makten. Ingen Socialdemokrat tycks ha några visioner om vad makten ska användas till. När sedan riksdagsmän ljuger om att S försökt nå ut med sin åsikt om IPRED utan att lyckas så är det så lågt så inte ens Glocalnet kommer under. S hade ingen åsikt innan man satte ihop ett pressmeddelande - som nådde ut utan problem.

Där är felet. S saknar politik och är ett ingenfrågeparti. För jag räknar inte lek med procentsatser som politiska frågor. Inte heller klyschor som värna, bevara och återställ.

Vore S ett seriöst parti så skulle kyrkan inte längre ha vigselrätt. Det juridiska skulle staten sköta. Inte heller rätt att bedriva undervisning för statliga pengar. Likaså skulle man protestera mot regeringens införande av Privatpoliser (IPRED) istället för att långt efter att förslaget ligger peta i kommatecken och kräva att privatpoliserna ska organisera sig. Varför betalar vi miljarder i kulturstöd om inte folket ska få tillgång till kulturen? Varför har vi skatt på lagringsmedia (infört av S-regeringe)som ska ersätta upphovsrättinnehavarna för nedladdning om vi inte får ladda ner?

Mattias Bjärnemalm sa...

Hej Alexandra

Piratpartiet har, som flera sagt före mig, mer än en fråga på agendan. Misstaget som du gör är att sätta likhetstecken mellan att sakna ett heltäckande politiskt program och vara ett enfrågeparti. Inom piratpartiet pratar vi istället om fokuspartier, dvs partier som väljer att avgränsa sina politiska åsikter till ett antal fokus utifrån en analys om vilka frågeställningar som behöver lyftas för att de är viktiga och behandlas styvmoderligt av andra partier.

Andra exempel på fokuspartier är miljöpartiet och Kristdemokratisk samling under respektive partis första tjugå år, samt feministiskt initiativ och sjukvårdspartiet. En del fokuspartier strävar efter att bredda sig och få ett heltäckande politisk program. Andra, som Piratpartiet, menar att avgränsningen istället är en styrka då den kan ena personer med väldigt olika utgångspunkt kring ett viktigt frågeområde.

Jag har full förståelse för din avundsjuka. Det skrivs mycket om Piratpartiet just nu. Min tolkning är att det beror på att de frågor som vi fokuserar på (hur den kommunikationella revolutionen förändrat förutsättningarna för spridandet av kultur och kunskap och samtidigt öppnat möjligheten för staten att med hjälp av tekniken övervaka sina medborgare i en utsträckning som aldrig tidigare varit möjlig) berör många personer. Det betyder inte att andra frågor är oviktiga, och det betyder inte att andra partier inte behövs, men det betyder att ni som företräder de gamla partier som misslyckats fånga upp de här frågorna får vänja er vid att även vi finns med och trängs vid bordet. I synnerhet här på det internet som blivit slagfältet som övervakningsivrarna för sin kamp mot det fria ordet och därmed det fria samhället på.

Mvh

Mattias Bjärnemalm
Kandidat till Europaparlamentet
Piratpartiet

Ssargon sa...

Alexandra: Ditt parti har varit med och tagit fram de mest vedervärdiga lagarna i modern tid. Pratar inte om att andra partier är dåliga. Börja rannsaka ditt eget först coh sedan kanske du förstår varför vi i PP aldrig någonsin skulle kunna tänka oss att rösta på ett utav partierna som säljer sig i frågor vi anser är essensiella i ett demokratiskt samhälle. Genom att vara socialdemokrat så ser jag dig som antidemokrat så länge som ditt parti agerar som det agerar och därför röstar jag på PP.

De andra lagar som du anser är hemska är pyttesaker för mig i jämförelse med vad ditt parti varit med och tagit fram.

Att du sedan inte kan hålla det på ett plan utan personangrepp tycker jag är tragiskt. Att detta ska komma från en person i HBTrörelsen tycker jag är extra tragiskt då du om någon borde ha förståelse för nya saker som ingen tidigare politiker förstått.

Om inte så ta bort HBTbiten utav ditt namn. Att ha den kvar och samtidigt klaga på att andra politiskt aktiva har åsikten att dom förstår en fråga mer än andra är ganska hycklande i mina ögon.

Anonym sa...

Hellre ett parti med fånigt namn och bra politik - än tvärtom!

Lars-Erick Forsgren sa...

Alexandra, och ni andra.
Debatten om pp fortsätter på min blogg.
Liksom om demokratifrågorna i stort.

http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/12/censur-i-alla-former-r-mord.html

http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/12/tankar-om-piratpartiet-och-om-partiers.html