Rödgrön feminism

Ska de rödgröna låta feminismen ligga och damma i partiprogrammen? Eller vågar de blåsa på med feministisk politik i en finanskris som drabbar kvinnor – fast den könsblinda samhällsdebatten bara ser männen?

-

Den frågan ställer Åsa Petersen i ledaren Rödgrön feminism – var tog den vägen? Samma kritik som Petersen riktar mot de Rödgröna, har framförts av Devrim Mavi på Dagens Arenas ledarsida. Precis som Mavi anser Petersen att vår partiledare Mona Sahlin har "tystnat". I ett tidigare inlägg gav jag tre exempel på att så är inte fallet. Jag avslutade med följande:

-

Ska Sahlin inleda varje anförande och avsluta varje debattartikel med "jag är feminist", i likhet med den romerska senatorn Cato den äldre, som brukade avsluta sina anföranden med "för övrigt anser jag att Karthago bör förstöras"?

-

Jag sitter i styrelsen för HBT-socialdemokraterna i Stockholm och jobbar som ombudskvinna för S-kvinnor i Stockholm. Jag kan försäkra Petersen att i dessa sidoorganisationer frodas feminismen.

-

Vidare ska alla rådslag granskas ur ett jämställdhetsperspektiv (läs mer här och här).

-

S, mp och v är alla feministiska partier och är duktiga på jämställdhet, det är mer än vad man kan säga om högerregeringen. Beträffande jämställdhet och feminism, har jag inga som helst tvivel på att de Rödgröna kommer att driva en politik som genomsyras av feminism.