Krisen och kvinnorna

När Volvo lade sina första varsel begärde socialdemokraterna en riksdagsdebatt om jobbkrisen. Går man igenom riksdagens protokoll veckorna efter finns en lång rad yttranden från ledamöter som oroar sig för Volvo-arbetarnas framtid.
I början av november varslade Coop tusen anställda. Hittills har neddragningarna där inte lett till ett enda inlägg i riksdagen. Varför har inga politiker engagerat sig för kassörskorna och lagerpersonalen på Coop?
Det är lätt att se en könsdimension i vilka jobb samhället värdesätter.

Joakim Jakobsson/Aftonbladet
-

Igår såg jag på SVT Debatt. Programmet handlade om bilkrisen. I publiken satt idel män och tyckte till. Visst nämndes någons syster som blivit varslad från Volvo, annars var det mest en underliggande ton att det var synd om de riktiga arbetarna i Sverige, d.v.s. männen i LO-kollektivet.

-

Män är heltidsanställda, kvinnor är deltidsanställda, kvinnor går på vikariat. Anställningarna kan ha olika namn: timanställda, projektanställda, visstidsanställda, säsongsanställda, behovsanställda, hundratimmars, 50 %... men ingen av dessa anställningar har tillnärmelsevis samma status och trygghet som en (mans) heltidsanställning.

-

En arbetsgivare som har behovsanställda (som på mitt bevakningsföretag), ringer endast en behovsanställd när det finns jobb (vid till exempel en sjukskrivning, en extrabevakning et cetera). Det är mest lönsamt för en arbetsgivare att ha behovsanställda och det är mest otryggt som arbetstagare att vara behovsanställd.

-

Katrine Kielos har skrivit i en mycket läsvärd artikel i Dagens Arena - Krisen slår inte könsblint:

-

Många feministiska studier visar på hur ekonomiska kriser tenderar att flytta kostnaderna till kvinnor eftersom det är kvinnor som befinner sig i de sårbaraste positionerna på arbetsmarknaden. Detta samband gäller globalt. Och det gäller i Sverige.
[..] Servitriser och receptionister i Sverige går ut i arbetslöshet när deras visstidsanställningar tar slut och det ger varken bra TV, besök från Sven- Otto Littorin eller upprörda socialdemokratiska riksdagsmotioner.
Den svenska nittiotalskrisen ledde till stora personalminskningar, omorganisationer och nedskärningar. Framför allt drabbade detta kvinnor i offentlig sektor som fick slita hårt i underbemannade organisationer. Konsekvenserna visade sig snabbt i ett ökat antal långtidssjukskrivna. Kvinnors kroppar slets ut och fick betala priset för att ta Sverige ur krisen.

-

Nu är vi där igen - Sverige i kris. Vilka tror ni återigen får betala priset? Några tusen anställda i bilindustrin eller de många kvinnor som har otrygga anställningar?