Vänster- eller högersosse? Debatten är igång igen

Debatten denna gång drogs igång av min vän Jimmy Larsson-Hagberg och hans inlägg Det räcker med sosse. I inlägger skriver han bland annat:
-
Det finns ingen vänster inom (s). Det finns således inga ”vänstersossar”. Det hela är en bluff. Kanske inte en medvetet iscensatt sådan, men ändock en bluff. Det finns ingen höger heller, för den delen.” och “det räcker nämligen inte med att själv definiera sig som mer “vänster” (underförstått ”bättre”) än andra socialdemokrater för att det ska bli sant.
-
Därefter hakade Jonas Morian på med inlägget Vänsterromantik och fåniga etiketter:
-
För att det ska kunna finnas en någorlunda enhetlig ”vänster” inom socialdemokratin så måste det ju rimligen också finnas en ”höger”. Och i likhet med Jimmy Larsson-Hagberg så har jag aldrig under mina många år som aktiv socialdemokrat träffat någon som kallat sig ”högersosse”. Däremot har jag, precis som Jimmy, flera gånger fått detta glåpord kastat i ansiktet av partivänner.
-
Erik Laakso (som var med förra gången den här debatten var på tapeten, vilket jag återkommer till) skriver:
-
Enda sedan jag gick med i Socialdemokraterna 2002 har jag förbryllats av en, tydligen, uråldrig debatt om vem som är mest sosse och bäst sosse och vilka som är högersossar och vilka som är vänstersossar. Det huggs desperat inom det här partiet och många är de som anser sig vara lite bättre sossar än andra och de benämner ofta sig själva som vänstersossar.
-
Förra året skrev jag inlägget Vänster- eller högersosse?:
-
[...] Media har en förkärlek att prata om vänster- och högersossar och en och annan sosse säger också stolt "jag är vänstersosse". Om man inte säger något själv, är andra villiga att bestämma åt en. Jag går ofta omkring i palestinasjal och anses väl av många vara vänster. Om jag då säger att jag röstade ja till EU och EMU, då blir det svårare att placera in mig. Då kan någon få för sig att jag är högersosse, (framför allt om de får höra mig prata om NATO).Jag fick också höra att partivänner kunde ge varandra stämpel beroende på vem man jobbar för. Varför denna iver inom partiet (och även i media) att cementera vänster och höger inom socialdemokratin? Vi är ett stort parti med bredd. Vi är inte bara ett parti, vi är en folkrörelse. Kan man inte få vara vänster ibland och höger ibland beroende på sakfråga? Kan man vara mittensosse? Och nu när vi ändock håller på med etiketter: varför inte lägga till en massa: regnbågssosse, kaviarsosse, facksosse, ssusosse, avantgardist, rebella... och bara för att jag ibland skriver att jag är sahlinist, behöver inte betyda att jag skriver under på allt Mona Sahlin tycker eller gör. I slutändan anser våra motståndare ändå att vi är betongsossar.Vad jag vill ha sagt är att jag består av många delar, precis som alla andra och att det ibland går till överdrift, detta behov av att etikettera människor hit och dit. Jag kan inte ens ge mig själv en etikett.
-
Den gången skrev såväl Erik Laakso som Johanna Graf tänkvärda inlägg. Nu kanske någon säger "men din blogg heter ju HBT-sossen..." När jag började bloggade, var jag ny medlem i socialdemokraterna och var endast engagerad i HBT-socialdemokraterna. För mig kommer denna underbara S-förening alltid ha en särställning i mitt hjärta. Nu kan bloggen lika gärna heta Alexandra Einerstam.
-
Jag har aldrig förstått detta närmast maniska behov av att etikettera sin meningsmotståndare, eller -fränder för den delen. Är inte det mest rimliga att människor själva får avgöra vad man kallar sig? Jag har bloggat om detta flera gånger tidigare (bland annat här, här och här). Och dessvärre verkar det som att jag lär få fortsätta, skriver Morian slutligen i sitt inlägg och jag håller med honom. Ja vi får fortsätta blogga om detta varje gång som debatten får liv igen.
-
Andra som har bloggat på samma tema: Eva-Lena Jansson, arvidfalk, Johan Sjölander, arvidfalk(2), Bengt Silfverstrand
-
Under strecket:
Fast jag erkänner att jag blev förvånad över att höra att Morian valt att jobba på Attendo Care (han har tidigare jobbat på Forum för levande historia), men sedan tänkte jag till en extra gång. Alla måste betala hyra och räkningar och jag anser inte att det är fel att tjäna pengar (jag är mer kritisk till de som ser ner på de människor som har ett vanligt kneg, vilket jag kommer att skriva om i ett annat inlägg). Däremot behöver inte Morian på grund av sitt val av arbetsgivare hålla ett försvarstal om Attendo Care (vi träffades nämligen på ett mingel och jag såg väldigt skeptisk ut när han berättade om sitt nya jobb). Han är tvungen, i sin egenskap som informationschef, att tala sig varm om företaget.
-
Till syvende och sist har jag vunnit en tävling. Det var en artikel som handlade om att man kan hyra en kock och göra avdrag för "hushållsnära tjänst". Jag har inget emot hushållsnära tjänster (det tål att upprepas), men jag gillar inte när hushållsnära tjänster subventioneras på bekostnad av vård, skola och omsorg. I anslutning till artikeln fanns en tävling och den har jag nu vunnit. Jag har alltså vunnit en kock som kommer hem till mig och Åsa. Till saken hör att vi bor i en etta på 31 kvadratmeter och köket räknas som kokvrå. Varenda gång jag tänker på min vinst ler jag.