Lotta Grönings bok om Mona Sahlin

Jag har inte läst Lotta Grönings bok Sanning eller konka. Dock har jag läst några recensioner och blogginlägg om boken. Så här skriver Lotta Gröning om boken på Albert Bonniers Förlags hemsida:

-

När jag fick förfrågan om att skriva en bok om Mona Sahlin första år som partiledare tänkte jag: Aldrig i livet! Det finns ingen politiker som jag känner mig så frustrerad över som just henne. Jag känner mig inte trygg med politiken. Jag har en oro över vad som ska hända härnäst. Samtidigt, absurt nog, tycker jag jättemycket om henne. Hon är en alldeles vanlig människa precis som vi. Hon är rolig, hon är slagkraftig och har en förmåga att se människor. Min första tanke var att säga bestämt nej, men sedan började jag tänka. Hon är spännande, hon väcker känslor. Jag är oerhört nyfiken på vem hon egentligen är och vad som driver henne. Jag lärde känna henne när vi jobbade tillsammans på Arbetsmarknadsdepartementet. Hon som minister och jag som politisk sakkunnig. Vi är lika gamla, vi är båda födda in i rörelsen. Jag lekte med Barbie precis som hon. Hon organiserade sin lek och bildade Barbieklubben, men jag tänkte inte ens tanken. Jag gick heller aldrig med i SSU, det gjorde Mona. Hon lärde sig partiet inifrån, blev skolad socialdemokrat. Jag har jämt suttit utanför och hojtat. Hon är en speciell politiker, Mona Sahlin. Det är en lysande bedrift efter så många affärer och politiska misstag att ändå lyckas resa sig upp och komma tillbaka. Hon bjuder alltid på sig själv och har en enorm genomslagskraft i media. Vi vet till och med vad hon läser på toaletten. Men bakom den yttre lite glättiga och stöddiga fasaden finns också en kvinna som söker upprättelse. Hon har själv sagt om sin politiska resa: "1995 jobbade jag för att bli omtyckt, nu vill jag bara bli respekterad." Vi får se hur det går.

-

Jan-Inge Flucht som har den populära bloggen Jinge har läst Grönings bok med förtjusning. Han avslutar sitt inlägg, efter att ha citerat Gröning när hon är som mest kritisk mot Mona Sahlin, med följande:

-

Sammanfattningsvis kan jag säga att Lotta Grönings bok är lättläst, och dessutom innehållsrik när det gäller det Socialdemokratiska arbetarpartiets nya ordförande. Den som händelsevis inte förstår den senaste veckans totala förvirring som råder när det gäller vilka oppositionspartier som ska samverka inför valet 2010 har mycket information att hämta i boken. De som förstår har en hel del att hämta i boken i alla fall. Det är en bok som handlar om vår nästa tilltänkta statsminister så därför önskar jag att alla socialdemokrater rusar till boklådorna och skaffar sig ett exemplar, det kommer nämligen alla Sahlins borgliga kritiker att göra.

-

Ann Heberlein har recenserat boken i Expressen (tillsammans med Christer Isakssons bok I väntan på Mona Sahlin). Det är inte så mycket "recension", snarare får vi veta vad Heberlein personligen tycker om Sahlin:

-

Hon är smart, Mona. Hon vill vara en av oss: när Fredrik Reinfeldt åker båt till Vaxholm tar Mona tunnelbanan till Fittja. Å, Mona, hon är inte bara politiker, utan också människa, mamma och tjej. Vi har väl alla hört talas om den där Barbieklubben och om kräkklubben till leda vid det här laget. Om hur vanlig och tjejig hon är, Mona.Vad vi inte har hört lika mycket om är hennes visioner och hennes ideologiska övertygelser. Vad vill Mona – förutom att vara "sossarnas första kvinnliga partiledare"?

-

Efter att ha läst vid Uppsala Universitet (och kan kalla mig akademiker om jag vill) vet jag vikten av (och uppskattar) källkritik. Jag läser hellre Peter Englunds tegelstenar till böcker än Herman Lindqvists lättviktare av just den anledningen. Varken Heberlein eller Jinge har haft sina källkritiska glasögon på vid läsningen av Lotta Grönings bok. Någon som däremot har läst boken källkritiskt är Eric Sundström, chefredaktör för Aktuellt i Politiken och som vidare har fått sin röst hörd i Expressen:

-

Jag har läst boken och eftersom ett respektfullt politiskt samtal är nödvändigt i en fungerande demokrati måste jag reagera. Jag har nämligen aldrig läst en bok med så många uppenbara felaktigheter. Det är en bok som balanserar på en slak lina mellan banalt skitsnack, påståenden utan minsta försök till källhänvisning och rent förtal. [...] Boken innehåller en oförsvarlig mängd allvarliga felaktigheter som hade kunnat korrigeras om Gröning hade orkat använda Google en förmiddag. Behöver jag nämna att fotnoter och källförteckning saknas helt? Men vad allvarligare är: Vad säger alla dessa felaktigheter om bokens övriga påståenden? Boken är nämligen proppfull av osmakliga personangrepp, som konsekvent saknar varje form av källhänvisning. Gröning hävdar att "det pågår en inofficiell vadslagning om att hon (Sahlin) inte ens sitter kvar på partiledarposten till 2010". Hon skriver också att Mona Sahlin är "en i grunden ensam människa med dåligt självförtroende" [...].

-

Några exempel som Sundström tar upp i sin artikel:

-

* Mona Sahlins utseende, klädstil och frisyr kommenteras vid minst 14 tillfällen.

* Vid två tillfällen hävdar Gröning att folkomröstningskampanjen om svenskt EU-medlemskap inföll 1995, men den genomfördes 1994.

* Gröning stavar fel på Thomas Östros namn.

* Gröning skriver att (s )har haft egen majoritet i opinionsmätningarna sedan Mona Sahlin blev partiledare, vilket inte har inträffat i någon av de etablerade institutens mätningar.

* Gröning skriver att (s) inte har lovat att riva upp FRA-lagen, vilket Sahlin gjorde i Almedalen 2008.

* Gröning hävdar att (s) inte har en strategi för att bemöta sverigedemokraterna, men den socialdemokratiska partistyrelsens analysunderlag om detta främlingsfientliga parti har diskuterats flitigt i medierna.

* Den socialdemokratiska partistyrelsen kritiseras för att redan ha slagit fast partiets nya politik, en total missuppfattning eftersom s-politiken fastställs på partikongresser (nästa gång hösten 2009).

-

Efter att ha läst Eric Sundströms artikel i Expressen har inte jag någon större lust att läsa en bok med så många fel. Varför väljer Lotta Gröning att inte ha fotnoter eller källförteckning i sin bok? Och har inte Albert Bonniers förlag några korrekturläsare anställda?

-

Nej du, Lotta Gröning, om jag ska välja mellan sanning eller konsekvens väljer jag "konka" - din uppgift blir att när pocketversionen lanseras, ska alla felaktigheter vara rättade och fotnoter och källförteckning finnas.

-

För er som är nyfikna på Mona Sahlin, rekommenderar Eric Sundström istället Håkan Bengtssons bok Mona Sahlin tur och retur.

-

Janne Pettersson - Sahlinhatet snart värre än Palmehatet

Jonas Morian - Dags att mosa Mona, nu igen?

Sydsvenskan - Bullshit, plattityder och kitsch