Kantareller - skogens guld

I år upprepar jag och Åsa succén från förra året. Hemligheten är att följa med en person som har kantarellblick. När vi var i Vingåker fick vi följa med Jörgen Larsson ut i de sörmländska skogarna och efter att ha varit ute i tre timmar och gått minst 15 km, fick vi ihop en underbar korg med kantareller (fotot längst ner). På kvällen grillade vi med Jörgen och Caisa och ett av de många tillbehören var just smörstekta kantareller.

När vi kom till Dalsland var det brittsommar. Vänern har aldrig varit varmare. 23 grader! Vi badade, solade och cyklade, men att hitta kantareller när det inte regnat på evigheter, är desto svårare... och så kom regnet och med regnet infann sig en viss höststämning.

Igår var det äntligen dags och vi fick följa med min svärmor Rose-Marie ut i de dalsländska skogarna. Lyckan var total och precis som någon tidning skrev för några dagar sedan - i år finns det svamp till alla! Vi plockade cirka 15 liter kantareller på två timmar.

Dags att förvälla delar av svampen

Jörgen Larsson & Åsa Einerstam

I helgen blir det kräftskiva här på Dal. Innan dess ska vi ut igen med svärmor och plocka svamp. Till kräftorna behövs (förutom öl och nubbe) nämligen en kantarellpaj. Jag avslutar därför detta inlägg med en favorit i repris:

Till en paj:

3 dl vetemjöl

125 gram kallt smör i tärningar

3 msk iskallt vatten

Fyllning:

5 dl riven brännvinsost (eller lagrad prästost)

4 ägg

2 1/2 dl grädde

1/2 tsk salt

Några varv med pepparkvarnen

En näve färsk, grovhackad timjan

Smörfrästa kantareller:

800 gram färska kantareller

tre klipp bacon

1 finhackad scharlottenlök

Smör och någon matsked olivolja

Havssalt och svartpeppar

1. Pajskal: Sätt ugnen på 200 grader. Blanda snabbt ihop mjöl, smör och vatten i en matberedare. Tryck ut degen i en form med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter. Låt stå i kylen i minst en timme.

2. Kantareller: kanske måste du steka kantarellerna i två omgångar, men smält smör och en skvätt olivolja i en stekpanna, lägg i bacon och hackad lök och fräs runt, tillsätt kantareller, salt och peppar och stek tills vätskan har försvunnit och kantarellerna har fått stekyta.

3. Nagga pajskalet och förgrädda det mitt i ugnen ca 10 minuter.

4. Fyllning: Vispa ägg, grädde, salt och peppar, rör ner ost och timjan i äggstanningen.

4. Häll de smörstekta kantarellerna i formen (spar några till garnering), häll över äggstanningen och grädda i nedre delen av ugnen ca 35-40 minuter. Garnera med kantareller.

Det är bögarnas fel

Humor, ironi, satir... ja, när jag läste att programmet Allsång på Skansen blivit polisanmäld för att ovanstående sång framfördes, var min reaktion, i likhet med Peter Johansson, "men orka!" Har personen, som polisanmälde, över huvud taget något sinne för humor?!

De facto använde HBT-socialdemokrater Stockholm låten i Första maj-tåget. Det är väl bara en tidsfråga innan vi blir polisanmälda.

Mammas mat

Just nu befinner vi oss på adressen Bolstad-Låssbyn 8 Mellerud i Dalsland och förundras över att vi har mottagning på verandan. Dagen började med ett morgondopp i Vänern, sedan åkte vi hem och läste ett tag för att därefter ta cyklarna till Mammas mat. Mitt ute i bushen finns det nämligen ett lunchhak med fullständiga rättigheter. Maten är väl si så där (jag hade gärna gått in i köket och lärt Agneta Bergsten hur en riktig italiensk köttfärssås ska tillagas), men bara grejen - att öppna en restaurang på adressen Tillhagen 6 - vilket är bokstavligen på landet, är så coolt. OCH.... folk hittar dit. Under den timmen vi var där kom lokalbefolkning, norrmän, danskar, tyskar och ett födelsedagsfirande sällskap. Jag och Åsa satt i trädgården och framför oss stod en häst och betade i hagen.

Efterrätt och kaffe ingick i priset. Ölet och vinet är billigare än på Stockholm Pride (och serveras i riktiga glas) och kanske det som Åsa tyckte bäst om - man fick ta om!

På eftermiddagen tog vi oss ytterligare ett dopp och därefter satt jag i bersån med ett glas kylt vitt vin och läste, medan Åsa satt på terassen och bläddrade i gamla nummer av Hemmets Journal.

Tidigare i veckan har vi varit till Dalaborg och plockat kantareller, blåbär och hallon. Kantarellerna smörstektes och räckte lagom till en smörgås och bären hamnade i en smulpaj som serverades med vaniljgrädde.

Nu har vi ätit spaghetti med gräddtomatsås och sitter på verandan och hör syrsorna spela för oss. Det doftar från vete- och kornfälten. Vi har det ganska bra här på landet... om än att jag måste cykla 7 km (till Grinstad) för att köpa snus, men det är bra motion.

Vi önskar övriga en happy pride!

Pride goes Första maj

Thomas Rasmussen,Stian Armstad Johansen, Lukas Romson och jag intervjuas i Stockholmstidningen av Ylva Säfvelin inför Stockholm Pride.

By the way, är jag (och många med mig) sura på Prideledningen som ser vår lilla förening som en kommersiell aktör och det faktum att HBTS inte får serverera kaffe i tältet i år (vilket har varit vårt signum alla år som vi deltagit i detta evenemang), men det får bli ett annat inlägg.

/Alexandra Einerstam

Hbt-socialdemokrater i Stockholm

Foto: Ylva Säfvelin

[Recension] Den nödvändiga politiken

Författare: Ulf Bjereld och Marie Demker
Titel: Den nödvändiga politiken
ISBN: 9789172241442

I november 2009 gav sig Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund sig ut på en “köksbordsturné”. Hägglund ville nämligen träffa Verklighetens folk och lyssna på vad de hade att säga.

Hägglund talar sig varm om köksbord, verklighetens folk, politikens gränser och (det allra senaste retoriska greppet) relationslinjen. Köksbordet som metafor står också i centrum för Ulf Bjereld och Marie Demker i den första delen av deras senaste bok Den nödvändiga politiken. När Hägglund använder sig utav köksbord vill han de facto krympa politikens manöverutrymme, vilket författarna mycket förtjänstfullt redogör för.

Jag håller inte med författarna i allt de skriver. Den dygdiga medborgaren och synen på den kommunikationsteknologiska revolutionen är två sådana exempel.

På ett ställe kritiserar författarna bloggare för att de nästan aldrig är expert inom sitt område och att avsändaren är oklar (dock inte en tillstymmelse i närheten av Göran Häggs naiva syn på nätverksbaserad media). Ingenstans nämns NetRoots och den betydelse som det progressiva nätverket fick i slutskedet av valrörelsen 2010. Ingenstans nämns att rödgröna bloggare är motvikter till högerns ekokammare. Däremot är det sista kapitlet i boken lysande och jag delar författarnas syn på öppenhet (jag och några till, framför allt vi som tog initiativet till den Öppna kriskommissionen, med Johan Westerholm i spetsen, först ut med dessa tankar efter den senaste valförlusten). Ulf Bjereld har gett mig tillåtelse att citera ett långt stycke från detta kapitel:

Den kommunikationsteknologiska utvecklingen har skapat ett samhälle som är mer öppet och transparent än tidigare samhällen. Allt är offentligt, som moderaternas förre partisekreterare Per Schlingmann uttryckte det på ett seminarium i Almedalen sommaren 2008. Öppenheten är en ny verklighet som de politiska partierna och andra samhällsaktörer har att förhålla sig till. [...] Den ökande öppenheten är en irreversibel (oåterkallelig) process och den bör bejakas.

[...] De politiska partierna behöver revitaliseras. Vi har inget recept som är prövat, mycket på grund av att den skandinaviska partidemokratin är en speciell miljö med gamla och traditionella folkrörelsepartier. Partierna måste i större utsträckning släppa kontrollen eller “våga släppa varumärket”. [...] Partierna har inte så mycket att välja på. Väljarna blir allt rörligare och skyr partiernas organisationsformer. I vår individualiserade tid måste partierna vara beredda att i varje val erövra varje väljare och varje röst på nytt. Dagens engagerade väljare vill mötas och verka på sina egna villkor. Partiernas svåra utmaning består i att bejaka denna utveckling och våga släppa varumärket utan att samtidigt tappa de ideologiska värden vari varumärket har sin grund.

[...] Dagens politiska nätverksbaserade, individualiserade landskap förutsätter också en helt annan öppenhet och genomsynlighet än vad de politiska partierna hittills varit vana vid. Socialdemokraternas utrikespolitiska talesperson Urban Ahlin gav den gamla tiden ett ansikte när han för en tid sedan kritiserade förre socialdemokratiska finansministern Pär Nuder för att denne i sina memoarer varit alltför frispråkig. Ahlin förespråkade den gällande linjen av 20 års strängaste sekretess kring partistyrelsens möten, annars “kan vi lika väl mejla varandra eller blogga men så vill inte jag ha det”.

Men öppenheten måste bejakas. Den kommunikationsteknologiska utvecklingen omöjliggör sekretess.

[...] Fördelen med den nya öppenheten är att den motverkar bunkermentalitet och motverkar en vulgarisering av den interna partidebatten. Om allt som sägas har möjlighet att bli offentligt tenderar debatten att hålla en hög nivå. [...] Partierna måste impregneras av denna öppenhet och utveckla arbetsformer som blir funktionella i det nya landskapet.

Alla socialdemokrater som nu talar om nystart, förändring, organisationsutveckling, öppenhet och transparens borde köpa Den nödvändiga politiken och läsa den i sommar!

Mer läsning:
Josefin Hägglund har recenserat boken i Tvärdrag (Nr 3-4 2011, s. 64)
Ulf Bjereld: Den nödvändiga politiken (+ detta inlägg)
Marie Demker: Den nödvändiga politiken
Ulf Bjereld och Marie Demker: ”Svensk politik får inte begränsas till köksborden”
Göran Hägglund: ”Verklighetens folk behöver företrädare i politiken”
Ulf Bjereld och Marie Demker: ”Lämna köksbordet på läktaren, Göran Hägglund”

Stureplanshyenor

Just nu roas jag av ovanstående gatukonst (fler bilder här). Dock har det framkommit uppgifter att hyenorna numer är borttagna.


Fler som skriver om detta konstverk: Highlights, Lars Bäck, Östermalmsnytt, Corren, SvD, Gatukonst.se, Tunnelbana.net

Ett (ord)moln i byxor

Såväl jag som Markus Blomberg har efterlyst textversionen av Håkan Juholts Almedalstal. På twitter fick Blomberg för en stund sedan ovanstående svar. Det är ett trendbrott. Nu följer således Socialdemokraternas partiordförande i partiledare Fredrik Reinfeldts spår. Reinfeldts tal finns endast som ljud- och/eller videoklipp. I inlägget Hur högern hanterar historia, skriver jag varför jag anser att textversioner av tal skall finnas tillgängliga.

Jag har ju dragit ner på mitt bloggande, men idag lördag, tänkte jag de facto skriva ett hyllningsinlägg om det tal som Juholt höll igår... men nej. Utan att få läsa talet där jag får titta på orden, smaka på orden, se uppbyggnaden av talet och göra min favorit - en ordanalys medelst ett ordmoln - så avstår jag från min hyllning.

Det var ett bra tal, vilket såväl bloggare som retorikexperter tycker. Dock har jag svårt att svälja Juholts social demokrati. Det heter, som även Björn Fridén på Ledarbloggen påpekar, socialdemokrati.

DN, Aftonbladet, Peter Johansson, GP, SVT, SvD, Björn Andersson, Staffan Lindström, Löntagarbloggen, Fredrik Lundh Sammeli, Hannah Bergstedt