Bekännelse

Jag förstår att Tokmoderaten är besviken idag. SVT:s nyhet, som briserade strax efter elva idag, hade rubriken Öppen splittring i regeringen och därefter hakade bloggare och gammelmedia på (i skrivandets stund toppar nyheten knuff). Jag förstår att försvarsminister Sten Tolgfors är förbannad (och det med rätta) på sin allianskollega Jan Björklund. Vad Björklund tänker och tycker efter sin debattartikel kan jag bara spekulera i.

Om jag inte missminner mig har Björklund gjort, förutom politisk karriär, även en militär karriär och rätta mig gärna, men jag tror att han hade den militära graden kapten (eller är det major?). Är måhända Björklund missnöjd med sin ministerpost som utbildningsminister? Aspirerar han på Tolgfors ministerpost? Har Björklund fått skit för alliansens försvarspolitik av sina lumparpolare och måste därför agera (trots att han är medskyldig)?

Utspelet skadar alliansen, men det skadar också Folkpartiet. Det går inte, som i Björklunds fall, komma överens i frågor och sedan göra utspel som går stick i stäv med överenskommelserna. Trovärdigheten haltar då betänkligt. Alliansregeringen har ett kollektivt ansvar och det måste Björklund leva med... Björklund är inte fem år gammal och han borde ha lämnat sandlådan för en si så där 40 år sedan. Den Moderate bloggaren Kent Persson skriver ett läsvärt inlägg om saken - men har glömt en sak - hädanefter blir det svårt för borgarna att hävda att de Rödgröna är oeniga, splittrade et cetera.

Alliansen vill gärna hävda att de är så rörande eniga. Fyra partier som är "rörande eniga" - det kan vi väljare inte riktigt köpa. Ta bara kärnkraften som exempel, där alliansen skjuter upp beslutet om kärnkraften eftersom de är livrädda för att några av deras egna tänker gå emot allianslinjen. Ett annat exempel är könsneutrala äktenskap, då regeringen inte ens kunde leverera en proposition, utan frågan fick avgöras i riksdagen.

Ja, jag bekänner, likt Karin Boye, att även vi Rödgröna är oeniga ibland. Vi är tre olika partier som har valt att samarbeta - det kan liknas vid polygamt förhållande och betänk då att det är svårt att enas, även i ett äktenskap/förhållande som endast består av två personer, men hellre tillsammans med någon man älskar (och som ibland kan vara envis, jobbig, tjatig, omöjligt et cetera), än att vara ensam. Tillsammans är man aldrig ensam.

Alliansen består av fyra partier och också de har valt att samarbeta - klart som korvspad att de inte är eniga i alla frågor. Utåt sett är de dock "rörande ense", men bakom kulisserna... då tror jag nog det är en annan femma. Jag önskade att jag var en fluga på väggen, när de fyra partiledarna sammanträder. Så snälla alliansföreträdare, sluta tjata om att ni är så förbaskat eniga hela tiden. Det är inte trovärdigt. Det vet alla som har varit eller är i ett förhållande.

Jag avslutar inlägget med dikten Bekännelse av Karin Boye:

Passar inte till upprorsman
och tvangs ändå bli det.
Varför är inte mitt öde privat?
Varför rotar jag i det?
Eller, om jag nu måste slåss,
varför sker det med plåga?
Varför inte med klingande spel,
när sist jag tvingas våga?

Blod av mitt blod, ni som dömt mig hårt
och mig i skam förskjutit,
nog kände jag, då jag slungades ut,
att mot ett helt jag brutit,
kände en helig gemenskap
bakom de dömande orden,
visste med ångest: ni är jag --
och böjdes ner mot jorden.

Men där jag låg och trodde mig stum,
hörde jag mörkret kvida.
Själar ur samma kvalens rum
andades vid min sida.
Jag hörde mitt eget rop om hjälp
ur öde öknar stiga,
visste med ångest: jag är ni --
och kunde inte tiga.

Feg, feg, trefalt feg
måste jag ändå fäkta,
slås till jorden och resa mig upp
med alla nerver bräckta,
måste känna som brännjärn
de obönhörligas domar --
och lyda och lyda en svidande eld,
som fram ur mörkret blommar.

Läs även Johan Westerholms, Johan Ulvenlövs Martin Mobergs och Kristians Krassmans inlägg på samma tema. Alliansfritt Sverige riktigt frossar i allianssprickan (av förståeliga skäl).

Jas i ny förpackning - Del II

Igår skrev jag att Sten Tolgfors, i egen hög person, skulle åka till Norge och skriva under "avtalet". Det var fel. Han är bara där för att lämna över offerten.
-
SvD skriver idag om det 60-åriga samarbetet mellan Norge och USA: Men faktum är att Saab slåss mot ett 60-årigt norsk-amerikanskt försvarssamarbete, där samtliga piloter och officerare dels utbildats, dels flugit amerikanska stridsflygplan i många, många år.
-
super-Jas mot Joint Strike Fighter (JSF). Det låter som David mot Goliat, men jag tror inte den här försvarshistorien slutar på samma sätt som Davids seger över Goliat.
-
SvD skriver också att svenskarna dumpar priset och undrar om det är tillräckligt. Nej, det är inte tillräckligt. Jas är och förblir osäljbart! Hur mycket man än paketerar om Jas och kallar planet för superduperextradeluxmegagigantultra-Jas eller hur billigt planet än är, så finns det ingen marknad för Jas. Det finns andra krigsmakter, men betydligt mer resurser, som gör bättre plan.
-
Jag förstår inte varför vi lägger ner så många miljoner och miljarder på ett osäljbart plan!

Jas i ny förpackning

Jag är av den åsikten att vi behöver ett nationellt försvar. För det behövs ett försvar i händelse av katastrofer inom riket. Det kan vara en översvämning eller det kan vara en storm, som i fallet Gudrun. Jag anser också att vi behöver utlandstrupper och den åsikten bottnar i något som bäst beskrivs som internationell solidaritet. Jag önskar också att vi "bara" kunde skicka läkare, sjuksköterskor och den typen av civil personal, men de måste ju skyddas och därför behöver vi också utlandstrupper.

-

En av moderaternas hjärtefrågor var försvaret och här vill jag passa på att ge all heder åt Mikael Odenberg, som avgick då Anders "hårpiskan" Borg och hans ja-sägare Sten Tolgfors ville överge den gamla försvarslinjen, till förmån för ett sparpaket utan någon som helst analys av Försvaret.

-

I princip innebär de nya sparkraven att moderaterna bara vill ha utlandstrupper. Jag vet inte varför. Ger det måhända cred internationellt , när att de svenska "supersoldaterna" dimper ner i ett land, med den nyaste och mest avancerade utrustningen och "räddar" landet?

-

Därför förvånas jag av följande: i ena stunden är det hårda sparkrav som gäller och i andra stunden så skall det satsas 25 miljarder på ett ombyggt plan (plötsligt är våra plan "omoderna").

-

Det förhåller sig nämligen så att Jas har aldrig sålt bra utomlands. Den gamla s-regeringen försökte och den nya moderatstyrda regeringen försöker, på alla sätt och vis, sälja detta osäljbara plan. Det kan vara mutor, det kan vara att man hyr ut planen och nu det senaste - man bygger om Jas-planet och kallar det för (hör och häpna) super-Jas. Varför inte döpa det till superultramegaextradelux-Jas på en gång?

-

Nu när man har detta "nya" plan, så kommer en köpare vid namn Norge och säger till Sverige: "visst kan vi köpa detta superultramegaextradelux-Jasplan, men bara om ni också använder det".

-

Sverige blir naturligtvis helt till sig. En köpare! En köpare! En köpare! Därför går Sverige med på detta och tänker nu byta ut det "gamla" mot det "nya", till en kostnad av 25 miljarder kronor.

-

Sten Tolgfors är den som är mest glad, så istället för att skicka generaldirektören för Försvaret (som brukligt är) till Norge, för att skriva under avtalet, så åker Tolgfors själv dit. Vilken ära för norrmännen, att självaste ministern kommer (obs! ironi).

-

Ni märker säkert att jag inte jublar över detta. Försvarsfrågor är inte några hjärtefrågor för min del, men det här exemplet visar tydligt på att moderaternas gamla hjärtefråga Försvaret, är något de har tappat totalt.

-

SvD

-

(Bilden är ett minnesmärke över Jas-haveriet 1993. Konstnär: Thomas Qvarsebo)

En svensk tiger

En borgerlig tidning som SvD har stora svårigheter att säga att Åsa Lindestams artikel är bra och att de håller med. Så här skriver SvD på sin ledarblogg istället:

-

Vad håller moderaterna på med?
Vår beredskap är god. Inte. Vad annat kan regeringspartierna säga efter dagens socialdemokratiska angrepp på Brännpunkt. Det är oansvarigt att som finansministern vilja sänka försvarsanslagen med fyra miljarder på bara några år, skriver Åsa Lindestam (s) från försvarsutskottet.Men det som verkligen ekar är inte hennes prat utan moderaternas tystnad. Om det har funnits någon konstant genom partiets historia har det varit idén att ett starkt svenskt försvar är nyckeln till att bevara vår nationella frihet och integritet, men nu är det plötsligt moderaterna som vill ta täten i att urholka försvarsförmågan ytterligare. Ja, eller vill de det?Anders Borg sade så i Visby. Mikael Odenberg sade emot. Fredrik Reinfeldt har inte sagt någonting. Och vem har hört någon annan ledande moderat företrädare säga flasklock? Alla tiger och hoppas att det ska blåsa över; så kan inte ett statsministerparti hålla på.

-

Och lite kul är det ändock att var i opposition, när borgerliga tidningar plötsligt måste angripa sina egna...

-

Borg har blivit den lede fi... klockren mening!

Don't ask, Don't Tell

Don't Ask, Don't Tell
"If they took all the gays and lesbians out of the military there wouldn't be enough people left to defend Rhode Island!"

Christopher Bradley, Leather Jacket Love Story (1997)

Ja, då har diskussionen flammat upp igen i USA om hbt-personers vara eller icke-vara inom militären:http://www.chicagotribune.com/news/local/chi-070312pace,0,7461681.story

Denna dubbelmoral är så oerhört svår att förstå. Det är svårt att förstå att den kristna högern har en sådan stark påverkan på politik och samhälle i USA.

Dock finns det demokratiska krafter i USA som försöker verka för en uppluckring av principen "don-t ask, don't tell". Bland annat har 12 f.d. soldater ifrågasatt denna princip:http://homonline.se/nyheterna/varlden/homosexuella-soldater-utmanar-usas-militar.html

Vidare har L Word tagit upp denna diskussion i och med en ny rollkaraktär - Tasha Williams (som förutom att spela soldat även är skitsnygg *skratt*).

I Sverige är det glädjande att se krafter utom och inom Försvaret (framför allt HoF) som arbetar hårt för att göra det lättare för soldater i Sverige. Från och med 1 april får försvaret en hbt-handläggare!Kuriosasajt beträffande hbt-militärfilmer: http://www.brightlightsfilm.com/36/gaymilitary.html


I gårdagens Brännpunkt ifrågasätter Urban Ahlin och Veronica Palm Carl Bildts tystnad i frågor som rör bland annat mänskliga rättigheter (där även hbt-personer ingår):