Att leva som man lär

Aftonbladet har i en artikelserie granskat sverigedemokraterna. "Får bidrag - för miljoner" heter till exempel en artikel. Eva-Lena Jansson har belyst det felaktiga i artikeln och jag är benägen att hålla med henne. Det är skillnad på bidrag och socialförsäkringar.

Ändock ger artikelserien en bra bild av sd-politikerna. De försöker profilera sig som ett vanligt parti, men vad visar då Aftonbladets granskning - att det handlar om allt annat än ett "vanligt" parti:

Sd-politikernas väljare är mer oengagerade än andra väljare, sd-politikerna är mer skuldsatta, samtidigt som man förespråkar hårdare tag mot invandrarnas bidragstagande lever många förtroendevalda just på "bidrag". 11 högt uppsatta sd-politiker betalar inte underhåll, men de vill stärka kärnfamiljen - "hjärtats fosterland". Sverigedemokraterna vill vidare "ha hårdare tag" mot brottslingar, men är själva brottsbelastade.

För visst skall man väl leva som man lär? Lena Mellin sätter fingret just på detta dilemma i sin artikel om sverigedemokraterna. Ingen röstar på förlorare, skriver hon och jag hoppas att hon får rätt.

Sverigedemokraterna vill in i Riksdagen 2010. Om de får medvind i seglen i valet till EU-parlamentet 2009, på grund av lågt valdeltagande från oss andra, då kan sverigedemokraterna mycket väl passera fyraprocentspärren i Riksdagsvalet.

Fortsätt granska sverigedemokraterna på det sätt som Aftonbladet har gjort. Visa att sd inte är något alternativ!

"Vi vill förbättra för deltidsarbetande kvinnor"

Retorik må vara en av moderaternas starkaste sidor. Bra retorik kan förföra, locka och lura. Just nu sitter jag bara och gapar åt Anders Borgs och Per Schlingmanns senaste utspel i Expressen.

Vi vill förbättra för deltidsarbetande kvinnor. För många deltidsarbetande – varav majoriteten utgörs av kvinnor – är de ekonomiska marginalerna små. Många är ensamstående mammor med barn att försörja. De senaste tio åren har andelen med låg ekonomisk standard bland ensamstående ökat markant. Detta vill vi ändra på.

Vackra ord från det nya "arbetarpartiet".

Hitintills har 47 procent av de skattesänkningar moderaterna genomfört gått till de 10 procent rikaste i Sverige. Det har hitintills varit de fattiga som har betalat de rikas skattesänkningar.

Nu har moderaternas propagandamaskin börjat puffa igen, för nu börjar det muttras bland de låg- och medelinkomsttagare i Sverige som röstade borgerligt. Sänkt a-kassa, sänkt sjukersättning, borttagande av förmögenhetsskatt, fastighetsskatt, avgiftshöjningar, t.ex. ingen avdragsrätt för fackavgiften... ja, inte att förglömma - försämrad välfärd i stort.

Moderaterna talar nu om skattesänkningar för grupper med små och medelstora inkomster. De talar vidare om att förändra bostadsbidraget för ensamstående föräldrar, så att villkoren blir bättre och naturligtvis lovordar de jobbavdrag, jobbavdrag, jobbavdrag. De talar vidare om bra dagis och fungerande sjukvård.

Att deltiden i sig är en fälla, talar moderaterna tyst om. Kvinnor är i högsta grad en drabbad grupp. I många branscher utnyttjas kvinnor (eller om nu Schlingmann föredrar ensamstående mammor) som jobbar deltid, vidare utnyttjas de som har korta vikariat och visstidsanställningar. Detta leder till en stor otrygghet. Heltid bör vara normen och deltid en möjlighet. I dag jobbar alltför många kvinnor deltid, när de helst vill ha en heltid. En heltid medför trygghet.

Per Schlingmann har även varit inne och nosat på socialdemokraternas hemsida, för de avslutar debattartikeln väldigt pampigt:

I ett jämställt samhälle har kvinnor och män samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. I ett jämställt samhälle har också kvinnor och män lika lön och löneutveckling, samt lika goda möjligheter att påverka sin situation genom eget arbete. Vårt mål är att deltidsarbetande kvinnor, särskilt ensamstående mammor, ska få bättre ekonomisk standard under mandatperioden.

Ja, vem skriver inte under på det (ja, förutom att man kan byta ut ordet deltidsarbetande mot heltidsarbetande)? Man måste vara påläst och oerhört bra på att läsa mellan raderna för att inte svälja allt som moderaterna säger och skriver med hull och hår. Moderaterna må ha en ny förpackning, men innehållet är detsamma.

(Bild: SVT)

Den (s)venska flumskolan

Inget kan vara viktigare än att se till att alla barn och ungdomar ges de bästa förutsättningar för att utvecklas maximalt utifrån sina förutsättningar oavsett föräldrars inkomster, oavsett kön och etnicitet, oavsett funktionshinder eller modersmål. Det är en stor utmaning men helt avgörande för att ta steg mot ett mer jämlikt och rättvist samhälle.

Ylva Johansson

I det senaste numret av Riksdag & Departement ligger fokus på den socialdemokratiska skolpolitiken.

Jag har alltid varit kluven beträffande sossarnas skolpolitik. Vi sossar vill ha en skola som inte enbart lär barnen att tänka kritiskt, utan även en skola som verkar för att utplåna klassamhället inifrån. Det har varit kärnan i vår skolpolitik.

Om resultatet blir en "flumskola" - då har vi misslyckats och då bör vi ompröva vår skolpolitik. För det kan ju inte vara så att vår vilja att utjämna skillnader istället resulterar i missriktad välvilja. Metta Fjelkner (ordförande för Lärarnas Riksförbund) säger i artikeln:

"När vi har krävt mer speciallärare och mindre grupper har socialdemokraterna tyckt att vi pekat ut de barn som har det svårt. Men specialisthjälp är en förmån."

Genom vår politik har vi ju då snarare försvårat för de barn som redan har det tufft, genom att förvägra dem rätten till hjälp.

Ylva Johansson skrev en bra debattartikel i DN där hon idkar självkritik. Hon skriver bland annat att kunskapsinhämtningen har hamnat i andra hand och vidare att det inom socialdemokratin funnits en tendens att överbetona skolans omsorgsuppgift.

Så får det inte vara!

Visst kan vi snegla på folkpartiets skolpolitik och välja ut de bästa bitarna (ja, jag erkänner att vissa delar är bra med fp:s skolpolitik), när vi nu skall utveckla en offensiv skolpolitik. Dock skall vi slåss med näbbar och klor för att undvika sorteringen i skolan. De borgerliga vill ha en elitistisk skola, men det vill inte vi.

Jag vill se en skola där varje enskild elevs kunskapsutveckling tas i beaktande. Jag ser gärna en skola som är en läroanstalt.

Det skall finnas många valmöjligheter inom skolan. Alla elever vill inte läsa på universitet och högskola. Låt dem då få ta sitt gesällbrev i ett hantverksyrke (ja, jag vet att den möjligheten redan finns, men vi kan vidareutveckla denna).

Och nej, jag vill inte ha en lärlingsskola, en mellanskola och en elitistisk (eller vad man nu väljer att kalla den) skola. Jag vill inte att regeringen genomför denna skolpolitik som leder till segregering, sortering och ökade klasskillnader. Jag vill ha en gemensam skola som tar hand om och utvecklar alla elever. Detta kan vi göra inom en och samma ram.

De elever som har det svårt i skolan, värna dem, låt dem få möjligheten att läsa på universitet, om de vill det. Sätt in alla resurser som krävs för att eleven skall slippa gå ut med icke godkänt. Även de duktiga eleverna måste vi ta hand om. De måste också få möjlighet att få utveckla sig i skolan. Bara för att de har det "lättare" och kommer att "glida in på ett bananskal" till universitetet, får de inte glömmas bort!

Melissa Etheridge - The Weakness In Me

Märkväl, inte ett politiskt inlägg, utan ett tips på en bra låt. Melissa Etheridge gör en cover på Joan Armatradings låt The weakness in me. Armatrading gör låten bättre, men videon är störtskön med Etheridge. Jag kan bara tala om för alla heteros (om ni inte redan visste det) att det gör precis lika ont att bli dumpad av en tjej som av en kille.


I'm not the sort of person who falls in and quickly out of love
But to you, I give my affection, right from the start.
I have a lover who loves me - how could I break such a heart?
Yet still you get my attention.

Why do you come here, when you know I've got troubles enough?
Why do you call me, when you know I can't answer the phone?
And make me lie when I don't want to,
And make someone else some kind of an unknowing fool?
Make me stay when I should not?
If you're so strong then resolve the weakness in me.
Why do you come here, and pretend to be just passing by?
I need to see you - I need to hold you - tightly.

Feeling guilty,
And I'm worried, and I'm waking from a tormented sleep
'Cause this old love, you know it has me bound,
But this new love cuts so deep.
If I choose now, I'm bound to lose out;
One of you is gonna have to fall...
I need you, baby.

Why do you come here, when you know I've got troubles enough?
Why do you call me, when you know I can't answer the phone?
And make me lie when I don't want to,
And make someone else some kind of an unknowing fool?
Make me stay when I should not?
If you're so strong then resolve the weakness in me.
Why do you come here, and pretend to be just passing by?
I need to see you - I need to hold you - tightly.

Ohälsa bland hbt-personer

I nio år har jag rört mig i gayvärlden. Där har jag mött många trasiga själar. Flator som blivit utsatta för till exempel våldtäkter, misshandel, incest... Flator, som, när de väl kommer ut ur garderoben för nära och kära, blir utkastade från sina familjehem, fördömda av sina föräldrar och vidare vänner som säger upp bekantskapen med dem.

Många trasiga psyken som dövas med cipramil, zoloft, seroxat, matmissbruk, ätstörningar, alkoholmissbruk, sexmissbruk och andra destruktiva beteenden. Frekvent förekommande självmordstankar och flator med ärrade handleder...

Statens Folkhälsoinstitut publicerade 2006 Hälsa på lika villkor? Hälsa och livsvillkor bland hbt-personer. Detta på uppdrag av regeringen 2003. Den är väl OK, men ger den en rättvis bild av hbt-personers hälsa och livsvillkor?

Hbt-personers utsatthet för hot och våld, den stress som hbt-personer lever med i vardagen och alltid, alltid känslan av att vara annorlunda i denna heteronormativa värld. Ibland även smyga med sin sexuella läggning på grund av rädsla - allt detta och mycket mer bidrar till den ohälsa som florerar bland hbt-personerna.

Stigmat påverkar till exempel den sociala hälsan. Sociala nätverk på arbetsplats eller i skola är viktigt för att man ska trivas och kunna göra ett bra jobb. Att arbeta eller plugga i en homofob miljö kan påverka de sociala relationerna och den sociala hälsan eller det egna psykiska välbefinnandet. Ett annat exempel är känslan av utsatthet i vardagen. Ungefär var fjärde homo-/bisexuell blivit utsatt för hat, hot, våld eller trakasserier. Även om man själv inte blivit utsatt så kan rädslan för trakasserier i vardagen skapa stress. Självkänslan och den sexuella hälsan kan bli lidande av att man tar till sig samhällets värderingar kring den egna läggningen eller könsidentiteten. Stigmatiseringen påverkar vår hälsa på en rad olika områden.

Gemensamt måste vi alla arbeta för att förbättra hbt-personers livsvillkor och hälsa. En tonåring i dagens Sverige skall inte behöva känna ångest och stress inför sin sexuella läggning. En hbt-person som går till jobbet skall inte känna sig diskriminerad eller få utstå nedvärderande kommentarer från sina kollegor. En elev i skolan ska inte behöva bli kallad "bögjävel".

---

Alldeles nyss ringde en kompis och berättade om vad en kollega sade till henne. Han ville veta hur två tjejer hade sex med varandra och om han fick vara med nästa gång. Åhhhhhhh!!!

------

All kärlek är bra kärlek!

----

Citat 1: RFSL

Citat 2: Miljöpartiet de gröna

(Bild: ur filmen Fucking Åmål)

Vem är egentligen arbetare i dagens Sverige? Och vad är ett riktigt jobb?

Vem ska göra jobbet på Konsum när alla har förstått att man inte borde arbeta där? Vem sköter gamla pappa när jobbet föraktats bort? När klasspyramiden flyttat geografi och alla etniska svenskar och sedan alla vita västerlänningar endast förmodas använda sin kropp på rullband och i poweryoga? När alla anses ha gjort klassresan och blickar tillbaka. Vilka ska då hålla upp grundpelarna? /Lisa Gålmark

Det talas återigen klass och klassanalys i Svea Rike. Det gör mig glad, med tanke på att vissa anser att vi, inom socialdemokratin, hamnat i ett ideologiskt dödläge, där klass och identitespolitik anses vara oförenliga. Jag förespråkar båda...

I lördags läste jag en briljant artikel av Lisa Gålmark i Aftonbladet/Kultur. Artikeln heter Professor - OCH kassörska. Gålmark hänvisar även till en intervju med författaren/historikern Åsa Linderborg i DN. Ali Esbatis kommentar om detta är också värd att läsas.

Jag är arkeolog/ordningsvakt, min kompis Åsa är arkeolog/brevbärare, vi är en hel drös med akademiker som har "skitjobb": statsvetare/stockholmsguide, konstnär/spärrvakt, historiker/kassör - vad tror ni vi helst vill jobba med? Jo, med det vi är utbildade till naturligtvis. Vi är dock "vanliga" jobbare. Jag och Åsa trivs med våra jobb, men vi vill helst ägna oss åt arkeologin.

Jag får dagligen uppskattning av dem jag servar.

Sedan har jag och Åsa några kollegor som anser sig "för fina" för att jobba som brevbärare, spärrvakter, kassörer etc. De gräver eventuellt på sommaren (ofta utomlands) och stämplar på vintern. Unga, friska, arbetsföra kollegor som är "för fina"...

Jag ångrar inte mitt studieval (jo, sista året, men det som hände sedan skyller jag på Carl Tham-reformen 1998). Jag visste att det skulle bli svårt att få jobb som arkeolog. Jag är tacksam över att jag fick plugga precis det jag ville på universitetet. Jag hade nämligen inte blivit någon bra tekniker, naturvetare, matematiker, eller vad som nu efterfrågas på arbetsmarknaden.

I helgen fick jag återigen frågan "skäms du för att du jobbar som vakt?"... hm, nej, jag skäms inte, men jag skäms över andras reaktioner, när jag säger att jag arbetar som vakt.

Är du inte skådis, läkare, singersongwriter, jurist, fotbollsproffs utan bara vanlig jobbare? Oj då. skriver Gålmark i artikeln och just så är det för oss med arbeten som vi kan referera till som "skitjobb".

Jag tjänar 19 135,00, vilket jag anser är en hyfsad lön för det arbete jag utför (och den utbildning som krävs för ordningsvakter). Jag jobbar mycket övertid när jag behöver några tusenlappar extra. När jag arbetade som arkeolog i Tyskland hade jag 9.50 Euro. Vad tjänar en personlig assistent? Betydligt mindre!

Jag anser inte att det är fult att tjäna pengar, men jag önskar att personer som tjänade pengar inte såg ner på oss.

Gålmark har rätt när hon skriver att arbetarklassen saknar självförtroende. Åsa Linderborg säger i DN-intervjun:

Klass är en fråga om självförtroende. Arbetarklassen har inte självförtroendet att våga ta plats, att tro att de är värda att bli lyssnade på. Det sitter i hela livet. Jag tänker varje gång jag skriver en text att den här artikeln är min sista. En dag är jag tillbaka på Konsum.

"En dag är jag tillbaka på Konsum, en dag sitter jag där med låg lön och ingen lyssnar på mig. En dag är jag tillbaka där jag hör hemma... " Är det därför folk som gör en klassresa så ofta vänder ryggen till? Är det för att de är livrädda? "Snart kommer någon upptäcka att jag inte är så jla bra som någon tror och då hamnar jag på Konsum igen"... Är det därför de röstar borgerligt, investerar i aktier, köper bostadsrätt, förnekar sina rötter, föraktar vänstern och börjar spela golf?

(Bild: Joakim Pirinen: "Arbetare på väg att tjäna sin första miljon". Aftonbladet)

P.S. Ni har väl inte missat bloggen Konsum?

Homofobi

Tor Billgren skrev i lördags ett mycket bra inlägg om FN:s familjedag och att homofobiska personer försöker ta över denna dag. Jag tänkte bara spinna vidare lite på samma tema:

Homofobi är:
specifikt, en irrationell rädsla för homosexualitet och/eller homosexuella,
pejorativ term som används för att beteckna hetrosexuella, som anser att sex enbart bör förekomma mellan kvinna och man,
mer allmänt, ett starkt ogillande av homosexualitet oavsett motiv, eller också
stark rädsla att möta egna homoerotiska känslor och impulser, dock utan att anses innebära fobi i medicinsk mening.

När skall homofobikerna inse att jag inte har valt att bli flata? Kan man inte gå man ur huse och demonsterar mot, hm... låt mig tänka: pedofiler? Våldtäkter? Gruppvåldtäkter?

Och just nu är Säkert! med låten Allt som är ditt kanonbra:

Du går genom parken
det är inte ens natt än
och två som går bakom springer ifatt och tar
allt som är ditt
Du borde ha skrikigt
men det kommer inget ljud
dom behöver inte ens hålla för din mun
allt som var ditt
Åh, tänk om du hade gått en annan väg
eller inte vart så korkad och gått ute själv
du kanske hade fel kjol eller kanske gick för sakta
det måste va ditt fel
det måste va ditt fel
Vem skulle ha trott dig?
du fyllde i blanketten som inget
och sen så var det borta
allt som var ditt
alla sömnlösa nätter
allt rådlöst klamrande fast till allt som är konstant
och allt som en gång var ditt
Åh, tänk om du hade gått en annan väg
eller inte vart så korkad och gått ute själv
du kanske hade fel kjol eller kanske gick för sakta
det måste va ditt fel
det var aldrig ditt fel
Dom jävlarna ska skjutas
Dom jävlarna ska skjutas
Dom jävlarna ska skjutas
Dom jävlarna ska skjutas
Jag har hört vad han heter
jag står med ett gevär
jag ska spendera mitt liv
och ta tillbaka allt som är ditt