Ingen pudel, ingen halv pudel, ingen pudelvalp

Aftonbladet: Den svåra konsten att ”göra en pudel”. Debattskolan del 8 – om misstag
”Pudel” är det nya ordet för det urgamla sättet att be om ursäkt när man gjort bort sig eller haft fel offentligt. Det låter lätt men är i själva verket en svår konst.

Spontant vill man skylla ifrån sig. ”Jag visste ju inte vad Phuket var.” ”Det är minsann inte bara jag som missbrukar mitt kontokort.” ”Jag förstod inte att det var en porrklubb taxin åkte till.” ”Det berodde på min inkompetenta chef.” ”Jag fick fel siffror från mina inkompetenta underordnade.”Men vad man talar om på det sättet är att man helt saknar kontroll och just därför kommer att göra samma grej igen.Vad läsarna, tittarna, väljarna, kunderna, hustrun, polisen eller domstolen vill höra är i stället:

1. Jag har gjort fel och erkänner att det var mitt fel.
2. Jag är fruktansvärt ledsen och ber alla om ursäkt.
3. Jag ska göra något konkret för att rätta till saken!”

Jag har slarvat. Jag skäms. (I antiken klädde man sig bokstavligen i säck och aska. Numera räcker det med svart klänning eller mörk slips.) Nu ska jag anställa någon som kollar. (Eller gå terapi.) Jag har fått mig en läxa. Men om andra ser det och slipper göra samma misstag, så har det hela kanske också haft något gott med sig!”
-
Erik Laakso gör mig uppmärksam på att vår partikamrat Ola Möller kallat Fredrick Federley för fröken Federley i ett blogginlägg. Lättare att kalla mig sexist än att försvara en partikamrat, beklagar sig Möller, men i ett senare blogginlägg gör han en pudel. Eller gör han? Inte enligt mig och därför har jag ovan saxat från Aftonbladets debattskola, så att Möller kanske lär sig att göra en riktig pudel.
-
Genom att skriva "fröken" före Federley kränker och nedvärderar Möller Federley. Möller ägnar sig åt smutskastning och härskartekniker. Det skulle inte falla mig in att rubricera detta inlägg med till exempel "Smygbögen Ola Möller i blåsväder".
-
Fredrick Federley skriver på sin blogg:
-
Samtidigt har vi en sosse som tycker Fröken Federley känns bra att skriva. Ja men gör då det. Du är så välkommen. Du kan skriva druga, stureplanscenter, stjärtgosse, politikens badboy, den unge, den kotroversielle eller vad som passa dig. Det är helt upp till dig. SSU har lite bilder på mig med Hitlerlook. Du kan återvinna dem.
-
Jag blir så arg och ledsen när en partikamrat gör så här! Även om Möller inte har gett sig på mig, utan Federley, tar jag åt mig. Möllers angrepp mot Federley (och i förlängningen hbt-personer) är respektlöst, smaklöst och homofobiskt. Möller är därför välkommen att besöka HBT-socialdemokrater för att få sig en redig uppläxning och en kurs i hbt-kunskap.
-
UNT

Stödjer DO religiöst kvinnoförtryck?

I en mycket intressant debattartikel i Expressen, riktar Maria Hagberg (ordförande i Nätverket mot hedersrelaterat våld) stark kritik mot Katri Linna, ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO). Hagberg tar upp två fall som DO drivit:

-

1. En muslimsk man på en arbetsintervju på ett företag vägrade ta en kvinna i handen och därmed uteblev hans ersättning. Arbetsförmedlingen sägs alltså enligt DO ha kränkt mannen. 2. Beslöjade kvinnor som nekades tillträde till en simhall i Göteborg, då de vägrade inrätta sig i de lokala föreskrifterna om hygienisk klädsel.

-

Hagberg skriver bland annat: Man kan fråga sig om DO Katri Linna är religiös eller vad som gör att hon upprepade gånger ifrågasätter den sekulära staten och ger religionsfriheten företräde framför lagstiftning och kvinnors rättigheter och vidare Vilka kränkningar ska nästa gång leda till stämning? Ska en del sharialagar får tillämpas i Sverige, ska religiös övertygelse vägas in i fall av kvinnomisshandel? Det kan låta dramatiskt, men ger man efter för religiösa krav kommer det snart nya krav.

-

DO anser att myndigheter inte ska detaljstyra människors hälsningsritualer: Runt om i världen har vi olika seder och bruk när vi hälsar på varandra. När världen kommer närmare och i ett land där människor med olika bakgrund ska mötas bör vi ha en bred förståelse för detta [...] Katri Linna menar att vi kan ha synpunkter och preferenser när det gäller hälsningsritualer. Men att buga sig med handen mot bröstet är ett uttryck för respekt på samma sätt som en handskakning är det. Att detta ska leda till att man fråntas sin försörjning och nekas arbete och utbildning är helt orimligt (DO:s hemsida).

-

Enligt Hagberg borde mannen, som nekades ersättning av Arbetsförmedlingen, i stället anmälts av Arbetsförmedlingen till DO för diskriminering. This is a tricky one... När jag läser Hagbergs debattartikel håller jag spontant med henne i mångt och mycket, men samtidigt... Om mannen bugar sig med handen mot bröstet, anser jag att han har hälsat och uttryckt respekt för den kvinnliga tjänstemannen.

-

Jag tänker på andra hälsningsritualer: kindpussar (som är betydligt mer hygienska än handslag), kramar, inuiter och maoris som gnuggar näsorna mot varandra och japaner som slår ihop sina handflator och bugar. I min tyska släkt ger vi varandra en eller två kindpussar.

-

Som sagt, this is a tricky one... Mannen "vägrar" hälsa på brukligt sätt och blir därför av med ersättningen. Om mannen vägrar ta kvinnan i hand eftersom han inte respekterar henne, just för att hon är kvinna och därmed lägre stående än mannen, blir perspektivet ett annat.

Att vara en god pedagog

I dagens DN skriver Maciej Zaremba om den "jakt" som pågår på lärarhögskolan. Han berättar om lärare Eklund som inte alls har uttalat sig homofobiskt, utan ord har lagts i hans mun: Hade lärare Eklund verkligen sagt det som läggs i hans mun, skulle nog halva klassen rusat iväg till HomO - och resten till någon tidning.
-
Jag tycker det är förunderligt att Eklund har en lektion i hur lärare skall bemöta elevers fördomar och berättar att han under tonåren kände ett äckel inför bögar, men när en student frågar honom vad han känner inför bögar idag är det plötsligt "privat" och "hör inte hit". Det är alltså OK att säga att han var homofob i tonåren, men det är privat vad han anser idag? Nej, det är inte OK anser jag. Om en person börjar med en personlig reflektion, i detta fall att personen kände ett äckel inför bögar under tonåren, måste denna person även svara på en students fråga, om detta är fallet även idag.
-
Även en fråga som "anser Eklund att homosexualitet är normalt?" anser Eklund hör till en annan lektion, ändock väljer han att svara att att han har svårt för "fjolligheten". Lektionen handlar alltså om hur lärare skall bemöta elevers fördomar och han säger att han har svårt för "fjolligheten"?!
-
Att vara lärare, att lära ut kunskap är ett oerhört ansvarsfullt och viktigt arbete. Att vara en god pedagog. En lärare är också människa (ingen robot) och bör vara personlig, när utrymme ges för detta, men det finns gränser.
-
Om en lärare berättar om en fördom hon eller han har haft tidigare och det kommer följdfrågor, som i detta fall, en student vill veta om det fortfarande förhåller sig så, då bör läraren svara på denna fråga. Det går inte att i ena stunden hänvisa till sin privatperson och i andra stunden hänvisa till lärarrollen (eller att det hör till en annan lektion), åtminstone inte om det, som i det här fallet, är en diskussion om homosexualitet under en lektion som ska handla om hur lärare skall bemöta elevers fördomar.
-
Vidare, en heterosexuell student upplever kanske Eklunds ord på ett annat sätt en en hbt-person. Vi läser in och tolkar olika på grundval av sexuell läggning, etnicitet, religion, erfarenheter et cetera.
-
Om en hbt-person känner sig kränkt av en lärares uttalanden, betyder inte nödvändigtvis att en heterosexuell person känner sig kränkt. Därför är det inte troligt, som Zaremba skriver, att halva klassen skulle rusa till HomO och resten till tidningarna.
-
Naturligtvis skall studenter kunna diskutera och ifrågasätta varandras åsikter, det är inte det som är problematiken. Problematiken i detta fall är hur lärare Eklund har agerat, vad han väljer att säga och vad han inte vill säga. Problematiken är hur han bemöter studenternas frågor.
-
Hur hela fallet har hanterats kan man ha synpunkter på, men tala om "jakt" och att HomO sätter människor under "stark press", underförstått att HomO nästintill hotar människor om de inte förlikar/betalar skadestånd, är en smula magstarkt.
-
Till syvende och sist ordet "kränkt", är ett starkt ord. Det missbrukas. Vad i består en kränkning? Om en person känner sig kränkt, skall man alltid gå på den personens utsaga/upplevelse?
-
Det fall som Zaremba använder för att exemplifiera/belysa (felaktiga) anmälningar om kränkning, är olyckligt, eftersom jag anser att Eklund har brustit i sin yrkesroll som lärare.