När politisk prestige får gå före människor

Stockholms läns landsting är i stånd att fatta en hbt-policy, något som Sörmlands landsting var tidigt ute med. Det liggande förslaget kan man läsa här. En del av innehållet är riktigt bra, medan andra delar... En hbt-policy är ju till för att säkerställa att hbt-personers rättigheter efterlevs i landstinget. Den bör vidare innehålla tydliga inriktningsmål. Om detta skriver Johan Sjölander mycket förtjänstfullt i sitt blogginlägg Att slarva bort hbt-frågorna. Sjölander skriver bland annat:

Saken är den, att världen är full av policies. Inte minst inom landstinget. Fråga vilken vårdcentralschef som helst, och ingen av dem kommer att svara att det finns får få styrdokument, att det är för få saker som måste rapporteras in,
att det saknas texter med punktssatser om vad som borde göras. Vårdcentralchefen
kommer också - i samma stund som han eller hon säger allt detta - klaga över att
tiden inte räcker till, eller pengarna, eller orken eller en kombination av allt detta.

Sådan är verkligheten. Vill man åstadkomma resultat krävs det därför att det ges reella förutsättningar, kopplat till tydliga krav. Det krävs kompetens och det krävs uppföljning och det krävs fokus. Och det krävs resurser. Inte minst gäller det svåra frågor som när det kommer till HBT [...]

Men saken är den att det handlar om extremt viktiga frågor. Och det berör människor i verkligheten, idag. Och vad dessa verkliga människor i den verkliga
verkligheten behöver är inte primärt fina ord - de behöver resultat.

När politik reduceras till feel good-symbolism, då finns det anledning att dra åt sig öronen. Nu har vi några veckor av ytterligare politisk behandling innan denna text kommer upp till landstingsfullmäktige. Det finns säkert ett politiskt motstånd mot att göra allvar av arbetet med att förändra attityder och förhållningssätt till HBT-personer. Men här tror jag inte att det är främst det som spökar, utan andra saker.

Även Lukas Romson skriver om borgarna som slarvar bort hbt-frågorna i landstinget.

Idag skriver Sörmlands landsting historia!

I dag tillsatte landstingsstyrelsen i Sörmland den arbetsgrupp som ska leda arbetet med att göra Landstinget Sörmland mer HBT-vänligt. Så löd första raden i ett pressmeddelande för precis ett år sedan.

Nu har, som redan nämnts, ett år gått sedan ovanstående pressmeddelande och för bara en liten stund sedan presenterade Landstinget Sörmland sin hbt-policy (pressmeddelande här).

Den har arbetats fram av en politiskt tillsatt arbetsgrupp, i vilken Fredrik Pettersson varit ordförande. En ambitiös remissrunda har policyn utsatts för och remissinstanserna har (enligt säkra källor) bara varit positiva.

Jag har läst policyn och har inget att invända (förutom att jag vill att hbt ska skrivas med små bokstäver). Den är, för att uttrycka mig i klarspråk, förbannat bra!

Policyn är till för att säkerställa att hbt-personers rättigheter efterlevs i landstinget. Varför behövs då en hbt-policy?

• Hbt-personer utsätts oftare för diskriminering och kränkande behandlin än genomsnittsbefolkningen.
• Det är tre gånger så vanligt med symptom som ängslan, oro och/eller nedstämdhet bland bi-, homosexuella och transpersoner, jämfört med genomsnittsbefolkningen.
Största andelen med svåra besvär av ängslan, oro eller ångest finns bland unga transpersoner.
• Unga hbt-personer upplever att de inte blir lyssnade på vid kobtakt med verksamheter inom landstinget såsom vårdcentral, hälso- och sjukvården och Ungdomsmottagningar i samma
utsträckning som genomsnittsungdomen.
• Många hbt-personer känner inte att de kan vara öppna med sin sexuella läggning på sin arbetsplats.
• Heteronormativiteten bygger på föreställningen om att heterosexualiteten är det normala och uppdelningen i två kön, samt de normer som gäller för hur dessa kön förväntas vara. Den genomsyrar samhällets alla miljöer och påverkar hur vi bemöter människor och hur vi blir bemötta. Heteronormen innebär att icke-heterosexuella personer betraktas som avvikande av majoritetssamhället och blir underordnade den heterosexuella majoriteten.
• Hbt-gruppen osyngliggörs på grund av den rådande heteronormen, till exempel i informationsmaterial och blanketter.
• Policyn ska bidraga till ökad likvärdighet i landstingets alla verksamheter när det gäller kunskap om och kompetens att bemöta hbt-personer.

Det finns vidare tydliga inriktningsmål. Landstinget Sörmland ska skapa förutsättningar för en positiv hälsoutveckling hos hbt-personer i Sörmland. Landstinget ska skapa förutsättningar för att hbt-personer kan utveckla en trygg och säker sexualitet. Landstinget ska vidare ta ansvar för att synliggöra och främja mångfaldsfrågor inom de fora där de medverkar (till exempel i samhällsdebatten, vid externa kontakter och genom kultur- och utbildningsarbete).

Själva arbetsgivaren Landstinget Sörmland ska bedriva ett aktivit arbete för att främja likvärdig behandling och synliggöra mångfald på arbetsplatserna. Vidare ska arbetsgivaren bedriva ett aktivt och kontinuerligt arbete för att skapa en öppen och inkluderande arbetsmiljö. Personalen i landstinget ska bemöta medborgarna på ett respektfullt sätt oavsett sexuell läggning eller könsidentitet. Personalen ska också ha kunskap och kompetens att ge relevant stöd och vård till hbt-personer. Politiker, chefer och medarbete ska ha kunskap om hbt-policyn och heteronormens innebörd.

Vad beträffar bilden av Landstinget Sörmland kommer det, i och med policyn, att vara viktigt att, i de miljöer där personal och patienter vistas, ska landstingets mål om mångfald och öppenhet beaktas. Informationsmaterial, trycksaker, rapporter et cetera ska också de präglas utifrån ett hbt-perspektiv och en medvetenhet om heteronormens betydelse och existens.

Det här är ett första steg. En policy tydliggör vad som ska göras. Nästa steg blir att utarbeta riktlinjer som beskriver hur detta ska går till. Idag är jag stolt över Sörmlands landsting. Jag hoppas att alla andra landsting i Sverige tar efter Sörmland och blir lika hbt-vänliga.

Igår presenterade till exempel Socialdemokraterna i Stadshuset och Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting sin satsning 90.000 (vilket jag skrev om här). Det ryktas även om att Örebros landsting är på G. (men där är det tjänstemän som harvar fram policyn och inte, som i fallet med Sörmlands landsting, en politiskt tillsatt arbetsgrupp).

Vid en jämförelse med andra landsting, står det klart att Landstinget Sörmland har kommit längst i sitt arbete. Ett tips till alla landsting är att sno Sörmlands hbt-policy rakt av. Varför uppfinna hjulet på nytt?

Sörmlands landstings hbt-policy kan du läsa i sin helhet här.

[UPPDATERING]

Fredrik Pettersson, Den nya majoriteten och Johan Ulvenlöv har också bloggar också om policyn. Landstinget Sörmland har nu lagt ut policyn på sin hemsida. SR Sörmland, SR Sörmland2

Efterlyses: HBT-kompetens inom vården

En god vän till mig, vi kan kalla henne Karin, gick till vårdcentralen där hon bodde (detta var i Stockholm år 2008), för att hon hade återkommande besvär med svamp i underlivet. Läkaren frågade om hon var sexuellt aktiv, ja om hon hade pojkvän, varvid Karin svarade att hon var bisexuell och nu hade ett förhållande med en kvinna. Enligt läkaren berodde svampen på att hon var bisexuell. Karin tappade målföret totalt.
-
Läkaren remitterade Karin till en gynekolog. Gynekologen som mottog remissen var en riktigt bra gynekolog. Han läste remissen, där den tidigare läkaren angett att Karin var bisexuell och att svampen berodde på att hon levde ihop med en kvinna. Han ansåg att det var helt befängt och betonade att svampinfektionen inte hade något att göra med hennes bisexualitet.
-
Hur hbt-personer bemöts i vården har Hillevi Wahl tagit upp i sin senaste krönika i Metro - Vården måste kliva ut ur garderoben. Här ger Wahl ytterligare exempel på hur hbt-personer behandlas på ett inkorrekt sätt. Jag gillar hennes slutkläm:
-

Det är ju så man blir mörkrädd. Inte konstigt att många hbt-personer drar sig för att uppsöka vården – även när de behöver den. Alla anställda inom svensk sjukvård måste omedelbart kliva ut ur sin trånga garderob - och in i 2000-talet. Marsch pannkaka!
-

Jag kan slutligen berätta att när jag för första gången var hos en gynekolog (efter att jag hade kommit ut ur garderoben och hade flickvän), så hade jag förberett en brandtal. Mottagningen låg i Västerås och jag misstänkte att hbt-kompetensen inte existerade där. Jag hade fel.
-
Min gynekolog, en man i övre medelåldern ställde följande fråga "har du flickvän eller pojkvän, singel... sexuellt aktiv och på vilket sätt"?
-

Ylva Johansson v. Göran Hägglund = 10-0

Vårdens bemötande handlar inte bara om den öppna diskrimineringen, utan det handlar också om att inte se de liv som människor lever, eller hur det känns att komma, gravid, kanske orolig för en graviditet med komplikationer, till mödravården, där man tar för givet att den andra föräldern är en man, att varje gång behöva redovisa sin sexuella läggning, varje gång behöva slåss för att den finns och att man själv finns för att sjukvården ska ta hänsyn till detta. Då handlar det inte om öppen diskriminering, men det handlar om okunskap, och det handlar om ett systematiskt osynliggörande.

-

Ylva Johansson imponerade stort i gårdagens interpellations i Andrakammaren, specifikt i interpellationsdebatten HBT-personers bemötande i vården (2006/07:640).

-

Hägglund talade generellt om människor och när han väl tog ordet HBT i sin mun kunde det låta så här "Eh, öh... HBT-bakgrund".

-

Ylva Johansson krävde svar av socialministern, men fick hon några? Nej, anser jag. Hägglund berättade att det pågick mycket arbete inom vård, psykiatri, självmordsprevention, men vad han då talade om var de allmänna insatserna inom vården.

-
Johansson redogjorde då för Hägglund, vad föregående regering gjort för insatser för HBT-personer:
-

I Stockholms läns landsting hade man under den tidigare majoriteten alltid med frågan, särskilt i budget- och verksamhetsplaner, där man hade avsatta pengar särskilt för HBT-kompetens inom psykiatrin. Man hade särskilda utbildningar av personaldirektörer i de här frågorna. Man hade särskilda HBT-utbildningar för ungdomsmottagningarna.
-

Man hade utbildningsseminarier om lesbisk hälsa. Man tog flera olika initiativ som nu inte längre finns i den nya majoriteten i Stockholms läns landsting. Det kanske ser annorlunda ut i andra landsting, men jag ser inte att landstingen själva gör särskilt mycket på det området. Därför är det viktigt att regeringen tar initiativ.

-

Ylva Johansson var briljant i talarstolen och Göran Hägglund visade återigen att han och kristdemokraterna inte hör hemma på socialdepartementet.