"Jag håller inte med om vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att säga det"

För ett tag sedan, skrev en partivän till mig på facebook, efter att jag, i min statusruta, beklagat mig över att ännu en gång blivit uppmanad att lämna partiet: Bli inte en Marcus Birro Alexandra! Har man gett sig in i leken, får man leken tåla.

Om jag kritiserar partiet då ska jag också kunna ta kritik från andra partikamrater. Ja, självklart – men jag är av den fasta övertygelsen att även om jag inte håller med någon, så respekterar jag dennas åsikt. Sedan kan kritiken se annorlunda ut. Förtal, smutskastning, jämföra någon med Hitler och nazister et cetera är inte okay anser jag. År 2010 anmäldes över 11 000 ärekränkningsbrott i Sverige. De flesta som utsätts för ärekränkning, anmäler inte. I Socialdemokraterna ska det vara högt i tak. Om någon partimedlem inte håller med om detta, vill jag veta varför.

Och till alla er som uppmanar mig att byta parti:

För det första är det svårt att gå över till ett annat parti om man är sosse. Jag älskar måhända inte mitt parti, men jag älskar socialdemokratins ideologi och värderingar.

För det andra om eller när jag lämnar partiet är och förblir mitt eget val. Om jag går över till ett annat parti – ja, då är det jag som väljer vilket politiskt parti. Ingen annan kan och ska göra det åt mig.

För det tredje – jag trodde vi ville bli fler sossar, inte färre.

På twitter är en partimedlem upprörd över att jag gillade Hans Lindes insats i den utrikespolitiska debatten i riksdagen bättre än Urban Ahlins insats. Hon vill förvägra mig min åsiktsfrihet, min yttrandefrihet

… och det gör mig heligt förbannad!

Jag svarar henne och får tillbaka: Din ton är aggressivt. Ovanligt för en S-kvinna mot sin partikamrat.

Så hon får säga precis vad som helst till mig, men jag får inte ge svar på tal?! Eller som Winston Churchill uttryckte det:
Alla är för yttrandefrihet. Knappt en dag passerar utan att den prisas till skyarna, men en del personers idé av den är att de är fria att säga vad de vill, men om någon annan säger någonting tillbaka, är det en skandal.
På facebook ser jag partimedlemmar som delar bilder på Angela Merkel i nazistuniform, på Fredrik Reinfeldt som gör Heil Hitler-hälsning och som jämför Moderaternas politik med Hitlers politik. Jag har nu börjat blockera alla som inte har förstått Godwins lag.

Carin Jämtin är Socialdemokraternas partisekreterare och jag tycker att det är hög tid att hon tar några partimedlemmar ”i örat”.

Jämtin det är ditt jobb! Upplys dem om att det är kontraproduktivt att jämföra sina meningsmotståndare med Hitler och nazismen. Upplys dem om yttrandefriheten och åsiktfriheten och betona hur olämpligt det är att partikamrater uppmanar andra partikamrater att lämna S. Gör det till exempel i nästa veckobrev.

Socialdemokraterna är inte en sekt – det är ett politiskt parti som säger sig vara ett folkrörelseparti. S är ett parti med bredd. S är ett parti som rymmer många åsikter. Partiet behöver alla sossar, även de kärleksfulla kritikerna.

P.S. Rubriken är ett citat av Evelyn Beatrice Hall.

4 kommentarer:

Peter Karlberg sa...

Håller med dig men omfattar inte yttrandefriheten rimligen också rätten att tycka att du ska lämna partiet eller att Reinfeldts politik bäst illustreras med en nazisthälsning?

Alexandra Einerstam sa...

Förvisso, men så har vi ju även ärekränkning, hets mot folkgrupp et cetera.

Peter Karlberg sa...

Men det är ju tydliga exempel på att vi inte har yttrandefrihet i vårt land. Störande och ett rätt sjukt sätt att omöjliggöra diskussion med människor som uppenbarligen har åsikter som borde vädras ut genom offentlighet (och alltså inte genom förbud)

Hannah Bergstedt sa...

Att det finns människor som är begränsade i att kunna acceptera andras åsikter kommer vi nog inte ifrån, vare sig i partiet eller utanför.

Jag blir också arg och ledsen varje gång vad jag betraktar som övertramp sker, jag tänker inte acceptera dem. Jag markerar tydlig men jag tänker inte ge dem mer syre än de förtjänar. De är inte värda av min tid. Och jag kommer inte att förändra dem, och dem att älska mig, eller ens behandla mig bättre. Så jag väljer att bita ifrån och sedan lämna. Annars skulle jag blir oerhört bitter. Och jag har fakitskt vare sig tid eller lust till det. (Även om vissa stunder går till spillo)
Det är i alla fall mitt resonemang.

Finns trots allt så många fler partivänner som INTE är av dessa åsikter. Jag lägger hellre energin på dem. För min egen skull, då får jag i min tur mer energi att ägna mig åt det jag tycker är roligt och viktigt.

Vad som är mest verkningsfullt?
Om det leder till föränding?
Ingen aning.
Men jag tror i grunden på att göda det jag tycker är bra, både inom mig själv och det som är runt mig.

Bit ifrån, men bli inte bitter. Typ så.
Kram på dig