Oraklet i Delphi

I söndags intervjuades Socialdemokraternas partiledare, Stefan Löfven, i Agenda och igår befann han sig i Radiohuset för ytterligare en intervju. Då Löfven visat sig vara något av en kärnkraftanhängare när han innehade posten som IF Metalls ordförande, kom naturligtvis frågan om kärnkraft upp i båda intervjuerna.

Jag har tidigare vädrat min oro för Löfvens ställningstagande i denna fråga och denna oro blev ännu starkare efter att ha lyssnat/sett de båda intervjuerna. När så några partikamrater i bloggar, på facebook och i sina tweets igår uttryckte att Socialdemokraterna borde tänka om i frågan om kärnkraft och ansluta sig till Löfvens linje (ja, den han hade när han var ordförande för IF Metall), då blev jag en smula fundersam. Räcker det med att S byter ledare, från en som är emot till en som är för, så ändras Socialdemokraternas ställningstagande?

Några bloggare, som varit väldigt högljudda tidigare i kärnkraftsfrågan, har tystnat helt. Några av dessa bloggare är de som alltid följer partilinjen. Det innebär att om S är emot kärnkraft, då är också dessa emot, om S därefter svänger i frågan, svänger även dessa. Under en veckas tid svängde en bloggare tre gånger i frågan om hushållsnära tjänster. Från att ha varit emot (partilinjen), till att vara för. Detta för att Mikael Damberg skrev en debattartikel, där Damberg var för. När det sedan visade sig att partistyrelsen dissade Damberg, då var bloggaren återigen emot. Det finns väl ett uttryck för detta: att vända kappan efter vinden.

Ovanstående betyder inte att man, som parti och partimedlem, inte får byta åsikt. Tiderna förändras, attityder förändras, ny teknik och ny forskning tillkommer et cetera. Ett politiskt parti ska gå i takt med samtiden, men att byta åsikt/ställningstagande från en dag till en annan? Kanske byta åsikt bara för att partiledaren har den åsikten?

Nu förhåller det sig så att S alltid fegat vad beträffar kärnkraft. Även om jag avskyr användningen av fotbollsmetaforer i politiken, vill jag beskriva det senaste kongressbeslutet som en halvgardering och så även S linje i folkomröstningen 1980. Vidare har det alltid funnits partimedlemmar som varit pro kärnkraft. Dessa vädrar nu morgonluft.

De har vidare hämtat sig efter Fukushima. När kärnkraftskatastrofen inträffade i Japan, hade de vett nog att vara tysta. Nu har de nya argument för att bemöta just Fukushima. Jag vill å ena sidan inte anklaga någon för att vara köpt av kärnkraftslobbyn, men några av de argument som används är som klippta och klistrade från sidor som kärnkraftslobbyn står bakom. Jag å andra sidan, gör ju samma sak och använder fakta och citat från sidor som är emot kärnkraft.

Även om vi står på varsin sida om kärnkraften, ägnar vi oss åt samma sak - opinionsbildning.

Denna opinionsbildning sker ständigt i partiet oavsett om det handlar om kärnkraft, vinster i välfärden, RUT och ROT. Vi som ägnar oss åt politik älskar att diskutera och debattera. Ibland händer det att jag ägnar mig åt en "fransk diskussion" (och jag är inte ensam om att göra det i mitt parti). Jag anser det nämligen tråkigt att alltid hålla med, så även om jag håller med, låtsas jag att jag inte gör det.

Jag och Johan Westerholm ringer ofta varandra och diskuterar. Ganska ofta slutar det med att vi enas alternativt "möts på mitten". När vi lyckas göra det - vet vi att vi är något på spåret. För en utomstående, kanske det låter som om vi bråkar, men så är absolut inte fallet. Ibland händer det att vi inte kommer överens, men oavsett - vi respekterar alltid varandras åsikter.

Att frågan om kärnkraft åter diskuteras i mitt parti, motsätter jag mig inte. Tvärtom. Dock har vi ett relativt färskt kongressbeslut och i slutet av 2009 ville till och med S göra kärnkraften till en valfråga. Bara för att S har fått en ny partiordförande som är kärnkraftsanhängare, behöver inte partiet ändra åsikt. Vi är ett stort parti, där många olika åsikter samsas under ett och samma tak.

Inlägget heter Oraklet i Delphi, därför att det inte kommer att förvåna mig om S, år 2013, får ett nytt kongressbeslut om kärnkraft. Ett beslut som kommer att glädja kärnkraftsanhängarna i partiet.  Och om det blir ett ändrat kongressbeslut kan det mycket väl vara för att majoriten av partiet ändrat åsikt eller så är det för att S har visat sig mer toppstyrt än vad jag trodde när jag gick med 2006.      

Kom ihåg vad ni läste detta först.
Foto: Robert Pfeil/Scanpix

P.S. Och här skulle jag ha länkat till en massa bloggare och tidningar, men datorn hänger sig varje gång jag ska klippa in en länk. Förlåt.