S behöver en blodtransfusion (Del II)

Förra året, drygt en månad efter valförlusten, skrev jag inlägget S behöver en blodtransfusion och när jag nu, cirka ett halvår efter det inlägget, läser i Aftonbladet att valberedningen träffades igår för att diskutera hur det verkställande utskottet (VU) ska se ut, inser jag att mitt tidigare inlägg är lika aktuellt nu som då.

Det är inte läge att putta ut kunnigt folk, säger Socialdemokraternas gruppledare Sven-Erik Österberg till Aftonbladet. När infinner sig egentligen det där perfekta läget? Aldrig, vill jag påstå. Det är som att försöka hitta det rätta tillfället att göra slut på ett förhållande som inte funkar eller har gått i stå. Jag vet att det är tufft, det är jobbigt och det är sorgligt. Man har varit ihop länge, man känner varandra innan och utan och det finns känslor kvar, men..det är de facto dags att gå vidare.

Peter Johansson skriver i sitt inlägg Dags för nytt blod på övriga ledande poster att det inte blott och bart räcker med nytt blod i den absoluta toppen. Det krävs nya ansikten som kan bära oss in i framtiden och så förhåller det sig. S är i ett skriande behov av inte bara en blodtransfusion (som vi redan fått i och med ny partiordförande och ny partisekreterare) utan fler och därför har, om inte det perfekta läget utan så nära man kan komma det, infunnit sig.

Jag vet även att stora delen av högern, sedan valförlusten, har gnuggat sina händer av förtjusning, när de sett Rosornas krig utspela sig inför öppen ridå och därför vill jag passa på att rekommendera P J Anders Linders ledare i dagens SvD:
Jag befarar att många i borgerligheten betraktar spektaklet med förtjusning och bubblar på om fortsatt splittring hos S.

Det ska man sluta med så fort som möjligt ifall man vill nå resultat. Att hoppas på att motståndarna ska vara dåliga håller inte som strategi, det gäller att själv vara bra, och där är inte de borgerliga idag
Och eftersom det är tufft att göra slut vill jag därför tillägna en låt till Österberg & Co. Det är Eskobar tillsammans med Heather Nova som sjunger Someone New (text här):



Johan Westerholm, Peter Högberg och Martin Moberg på samma tema.

P.S. Och nytt blod och nya ansikten finns det gott om i partiet.

2 kommentarer:

Johan sa...

Sett ur mitt folkrörelseperspektiv är kompetenta föredettingar en viktig resurs inom organisationen.

Det finns mycket annat man kan göra än att sitta i verkställande utskott eller förbundsstyrelser.

Bland annat kan man ge diskreta råd och rekommendationer. Ens ord och erfarenhet kommer då till stor nytta och uppskattas. Att engagera sig mera än vad man tidigare "haft tid till" inom närliggande organisationer eller inom sitt eget distrikt och sin egen arbetarekommun skulle förstärka, inte försvaga, folkrörelsen.

Alexandra Einerstam sa...

Ja, precis som Peter Johansson skriver i sitt inlägg - dessa "föredettingar" kan vara mentorer och deras erfarenheter och meriter kan även komma till nytta inom andra områden (och då menar jag inte blott och bart PR-branschen)