FC St. Pauli - Oetablerad sedan 1910 (Del II)

I ett tidigare inlägg skrev jag att vi (det vill säga jag och min fru) skulle åka till Hamburg. Jag vill meddela att det blev en fantastisk resa (om än kort). Jag kunde inte få en bättre present när jag väl kom till Hamburg i fredags. FC St. Pauli vann nämligen sin fjärde match.

För er som nu läser detta inlägg och inte har en susning om vad FC St. Pauli är för något, rekommenderar jag mitt inlägg FC St. Pauli - Oetablerad sedan 1910 som jag skrev efter att ha läst Martin Röshammars artikel Hamburgs kaxiga lillebrorsa i Ordfront.

FC St. Pauli ligger, i skrivandets stund, på nionde plats i Bundesliga.

P.S. Det är inte ofta jag skriver om sport på den här bloggen (jag måste bekänna att sport inte intresserar mig), så rubriken på detta inlägg kunde lika gärna lyda: Kors i taket - ett fotbollsinlägg. Dock anser jag att FC St. Pauli snarare är en livsstil, än ett vanligt, simpelt fotbollslag.

Hockey-bockey, längdskidor, fotboll, basket, windsurfing, innebandy, simning, styrketräning...

Sportnörd. I mellanstadiet ville min lärare att jag skulle söka till skidgymnasiet. Jag älskade nämligen att åka längdskidor. På vintern spelade jag även i ett hockey-bockeylag. Jag har ägnat mig åt det mesta. Jag har windsurfat, styrketränat, spelat fotboll, spelat innebandy, spelat basket... På teve såg jag backhoppningen i Garmisch-Partenkirchen, jag följde OS- och VM-sändningarna, fotboll, tennis, slalom... Till slut fick jag en överdos. Nu tränar jag inte alls. Sportbilagan är det första som hamnar i återvinningen. De två sportgrenar jag ser på teve är damernas skidskytte och Lag Norberg i curling.
-
Saknar jag sportnörden Alexandra? Ja, ibland. När jag gick på gymnasiet, blev jag uttagen till damlaget i basket (i min hemstad bör kanske tilläggas). Jag var hyfsat bra, om jag får säga det själv. När jag styrketränade, så gjorde jag det med besked. Jag var vältränad och hade till och med rutor på magen. Det var då. Nu orkar jag knappt cykla. Viktökning och dåligt flås är ett faktum.
-
När jag bodde i Högdalen, bodde jag granne med simhallen. Jag kan räkna på mina tio fingrar de gånger jag besökte simhallen. På många av de arbeten jag har haft, så har det funnits gym. Tror ni jag var en frekvent besökare där? Jag skyller på att jag är för trött, att jag inte har tid, att det är trist och tråkigt. Jag föredrar gräddstinna gratänger, ett gott vin och en bra bok nu för tiden. Jag kan stå i timmar i köket och ägna mig åt mina mat- och bakprojekt. Jag kan halvligga i soffan och se tre filmer på raken.
-
Samtidigt avundas jag de i min bekantskapskrets som tränar, motionerar eller fortfarande brinner för en sport. Oppositionsborgarrådet Carin Jämtin tränar sex- och sjuåringar i basket. Hon har inte gjort en mediagrej av sitt engagemang och det gillar jag. Jämtin gör det för att hon älskar basket. Jimmy Larsson Hagberg är (var?) hennes hjälptränare. Jämtin frågade mig förra året om jag också ville bli hjälptränare. Jag avböjde. Det är 17 år sedan jag spelade basket. Johan Westerholm tränar karate. Han ska vara med i veteran-VM nu i vår. Mona Sahlin tar sig tid att träna. Alla i min bekantskapskrets tränar, utom jag.
-
För två veckor sedan flyttade jag till Farsta. Bland alla flyttkartonger hittade jag min basketboll. Det kanske är dags nu? Dags att investera i ett årskort på Farsta sim- och idrottshall?
-
[Under strecket]
Det som föranledde detta inlägg är en artikel i dagens Stockholm City som handlar om Stockholm Snipers. Stockholm Snipers är en idrottsförening där alla oavsett kön, sexuell läggning, etniskt ursprung och ålder kan deltaga. Föreningen är speciell genom att den främst vänder sig till homo- och bisexuella samt transpersoner, samtidigt som flera heterosexuella väljer att idrotta i föreningen.

Sveriges bästa sportbloggar är nominerade

Kategorin heter Sport & Fritid, men det var endast sportbloggar som blev nominerade (vilket Mina moderata karameller är mycket kritisk till). Två av dessa fanns bland mina fem nomineringar och betänk då att jag ytterst sällan (läs aldrig) läser sportbloggar.
-
De nominerade är:
Bara ben på Glenn Hysén
Fotbollsbloggen
Henrik Rydström
Marcus Birro
Sportbloggen
-
Att jag nominerade bloggen Bara ben... beror naturligtvis bara på namnet.
-
Stora bloggpriset, Aftonbladet, Kulturbloggen, Erik Laakso,
Sportbloggen,

Fler än Victoria Svensson spelar i vårt lag

Natasha Kai, amerikansk fotbollsspelare (se bild), är en av de 11 öppet homo- och bisexuella som tävlar i OS (QX). Precis som min bloggvän Alesia Goncharik håller jag det för troligt att det är betydligt fler homo- och bisexuella elitidrottare som just nu befinner sig i Peking.
-
Det är ingen slump att temat för förra årets pride i Stockholm var sport. Hbt-diskrimineringen inom idrotten är nämligen utbredd. Elitidrottare är vidare beroende av sina sponsorer och många företag vill inte sponsra en idrottare som är öppen med sin sexuella läggning.
-
Don't ask, don't tell är en policy som även förekommer i idrottsvärlden. Ta bara den så kallade damfotbollen i Sverige. Jag vet fler svenska fotbollsspelare än Victoria Svensson som är homo- eller bisexuella. Nu har äntligen Victoria Svensson "kommit ut". Hon är en förebild för många unga tjejer. Visst är det bra att Svensson valt att offentliggöra sin sexuella läggning, men jag blir ändock lite besviken när jag läser intervjuer med henne i till exempel Expressen, Aftonbladet och QX (s. 22). Jag förstår hennes vilja att bli sedd som fotbollsspelerska och inte som lesbisk. Jag kan vidare förstå varför hon inte vill definiera sig som homo- eller bisexuell. Svensson har inte heller valt att rätta tidningar som skrivit att hon vill ha man och barn. Hon vill inte "demonstrera" sin sexuella läggning och har aldrig varit på pride, men om hon ändock kunde förstå vilken betydelse det skulle vara för de tjejer som har henne som idol.
-
Det är viktigt att stå för den man är, att vara öppen. När Svensson kom ut, var många av reaktionerna att det var "modigt". Varför modigt?
-
Organisationen bakom Gay Games uppmanar alla att stödja de öppet homo- och bisexuella idrottarna i ett pressmeddelande. Ju fler som är öppna med sin sexuella läggning, desto lättare blir det för andra att "komma ut" och det kommer att bli lättare för idrottare att svara när journalister frågor om deras civilstånd.