Superveckan - Del III

I The F Word, är syftet med serien att visa en annan sida av "den arga kocken" Gordon Ramsay. Jag har sett något enstaka avsnitt av The F Word och ryser varje gång Ramsey ler (ett leende som inte når hans ögon) eller när han försöker vara en mjukis. Exakt samma rysning går genom min kropp när statsminister Fredrik Reinfeldt eller någon av de andra partiledarna i högeralliansen talar om "den svenska modellen", "kollektivavtal" och framför allt ordet "rättvisa".
-
Reinfeld må ha puppy eyes (läs Johanna Grafs inlägg), men han ser arg ut, han är arg.
-
Idag onsdag, ser han riktigt arg ut i talarstolen. Han talar om bidrag. Här önskade jag att Mona Sahlin blev riktigt förbannad, men hon är för cool. Sahlin säger lugnt att a-kassan inte är ett bidrag utan en trygghetsförsäkring, som arbetstagaren har avstått lön för att få. Den här coola stilen fungerar ypperligt när hon möter Maud Olofsson. Olofsson gläfsar och skäller i talarstolen och bemöts av en lugn Mona Sahlin. Det förstärker bara den terrierattityd som Olofsson har.
-
Propagandakansliet (det är faktiskt Jan Björklunds ordval idag) på Rosenbad och Neptunus, med propagandaminister Per Schlingmann i spetsen, har verkligen fått jobba hårt med den nya retoriken.
-
Högern talar om "bidrag", "skattechock" och "bestraffning". Därtill talas det om "rättvisa" och "kollektivavtal". De talar inte om "arbetslösa" utan "personer utan jobb", istället för "offentliganställda" talar de om "undersköterskor". Om de tar "generell välfärd" i sin mun och förvandlar det till "survival of the fittest" kommer jag att kräkas.
-
Något som framkommer tydligt är att alliansen är pressad och den är arg. De fyra har definitivt inte kommit ut ur oppositionsgarderoben, trots att de samregerat i två år, en halv mandatperiod. De angriper Mona Sahlin gång på gång. Jag förstår att de har svårt att komma ut ur oppositionsgarderoben. De har varit i opposition i 12 år, men när skall de visa att det är högeralliansen som har regeringsmakten och när ska de förstå att det är oppositionens roll att opponera sig emot den högerpolitik som moderaterna, centerpartiet, folkpartiet och kristdemokraterna för från Rosenbad?
-
Jan Björklund hade en replik på Mona Sahlin och han viftade med en rapport från LO. Trots ett korrekt svar från Sahlin (ja, jobbavdraget har lett till nya jobb, det är ett effektivt men oerhört dyrt sätt och det finns andra, bättre sätt som genererar fler jobb), blir Björklund så frusterad att att han börjar tala om "oppositionens kollaps".
-
Snälla rara regeringen - kom ut ur oppositionsgarderoben! Det är ni som befinner er i regeringsställning. Att lägga så mycket energi på en rödgrön allians eller socialdemokraternas skuggbudget på bekostnad av vad som händer nu i Sverige, i världen - tyder blott och bart på att ni är regeringsodugliga.
-
Det finns frågor jag vill ställa till regeringen: FRA? En könsneutral äktenskapsbalk? Är skattesänkningar alltid lösningen på allt? Vad menar egentligen regeringen med "den svenska modellen"? Vad menar alliansen när de säger "rättvisa"? Vad var meningen med att krossa a-kassan? Varför säljer alliansen ut allmännyttan? Varför denna överetablering av privata skolor och privata vårdcentraler (i de välbärgade områdena) på bekostnad av de kommunala och landstingsdrivna? Varför går majoriteten av skattesänkningarna till de som redan har det gott ställt?
-
Expressen, Arvid Falk, Jonas Morian, SvD, DN, Aftonbladet, Erik Laakso, Aftonbladet2, Aftonbladet3, Daniel Carlstedt, Erik Laakso, Andreas Nilsson

Under strecket:
Idag mår jag mycket bättre, men väljer att stanna hemma från jobbet även idag. Min röst har återvänt! Jag fortsätter att följa partiledardebatten i riksdagen från min säng! Mona Sahlin - may the force be with you!

När kommer propositionen för äktenskap för samkönade par? - Del II

Igår frågade jag när propositionen för äktenskap för samkönade par skulle komma? "I höst" har den moderatstyrda regeringen hela tiden sagt.

-

På regeringens hemsida har jag nu hittat Planerade propositoner och skrivelser 2008/09 (publicerad 16 september 2008). Under Justitiedepartementet står det på punkt 18 "Äktenskapsbalk" - december.

-

December?!

-

Inte ett ord om att denna "äktenskapsbalk" skall innefatta äktenskap för samkönade par. Dock kan jag inte tänka mig något annat än att den kommer att vara en könsneutral äktenskapsbalk (om inte de inför civiläktenskap eller partnerskap för alla). Något annat skulle vara ett stort misslyckande för moderaterna (folkpartiet och centerpartiet).

-

Om äktenskapsbalken är en halvdan kompromiss med kristdemokraterna, visar det tydligt att Alliansen styrs av det minsta partiet - de moralkonservativa kristdemokraterna. Det skulle också visa på de stora sprickorna i Alliansen.

-

Enligt SMHI tillhör december årstiden vinter.

Lars-Arne Staxängs krönika på Politikerbloggen

När jag läser Lars-Arne Staxängs krönika på Politikerbloggen, så tänker jag vid första anblicken, "åh, nej, ytterligare en homofob som pratar om barnens bästa", men vad skriver Staxäng egentligen i sin krönika?

Redan då såg jag det som grundläggande att en uppväxt under trygga och stabila förhållanden är viktigare än allt annat för våra barn.

Är det någon som säger emot Staxäng? Inte jag. Menar Staxäng att barn endast kan få en trygg och stabil uppväxt i en heterosexuell kärnfamilj? För om så är fallet, håller jag inte med Staxäng.

Det historiska skräckexemplet är Sovjetunionen som genomförde otäcka experiment med familjepolitiken under 1920 och 30-talet. Resultaten gjorde att man snabbt fick återgå till en mer normal familjepolitik för att det inte skulle sluta i totalt.

Varför drar Staxäng in Sovjetunionen i sin artikel? Är det för att läsaren skall jämföra med vad som händer i dagens Sverige (regnbågsfamiljer, två bögar skaffar barn medelst amerikansk surrogatmoder)? Är det någon slags skräckpropaganda från Staxängs sida?

Det som populärt kallas för kärnfamiljen utmålas som en institution för kvinnoförtryck och intolerans. Är det ett tecken på tolerans att landa i den slutsatsen kan man undra?

Hur många vill avskaffa kärnfamiljen? Kärnfamiljen är fortfarande normen, men de som förespråkar kärnfamiljen som "det enda rätta", är de som är intoleranta anser jag.

En mer traditionell familjebild med en manlig och en kvinnlig förebild ser jag som en norm eller låt oss kalla det en bra utgångspunkt att låta barn växa upp utifrån.

Som ett brev på posten kom äntligen Staxäng fram till det han egentligen menar. En heterosexuell kärnfamilj är inte en garanti för att barn växer upp i trygga förhållanden, en heterosexuell kärnfamilj behöver inte alltid vara "för barnens bästa", det är bara för Staxäng att ringa till BRIS och höra. Det intressanta är dock att i nästa stycke säger Staxäng följande:

Till skillnad från de familjeradikala dömer jag för den sakens skull inte ut andra familjeformer. Det viktiga är inte hur de en del alternativa familjeformer ser ut.

Ja, men Staxäng skrev just att en heterosexuell kärnfamilj skall vara normen? Hur ska han ha det?!

Staxäng avslutar sin krönika med följande:

Samtidigt som statistiken visar att ungdomsbrottslighet ökar, självmordsförsöken blir vanligare och unga människor skär sig och mår dåligt pågår alltså denna hetskampanj mot kärnfamiljerna. Jag är övertygad om att det finns ett samband häremellan.

I takt med den växande ivern att krossa den traditionella familjen mår alltfler barn och ungdomar allt sämre. Något är uppenbarligen fel och min slutsats står fast nu liksom när jag började med politik. Felet ligger i att barnen inte får vara utgångspunkten i familjedebatten i Sverige!

Enligt Staxäng så är det "hetskampanjen" mot kärnfamiljen som är orsaken till självmordsförsök, ungdomsbrottslighet... Aiuto!

Vad vill egentligen Staxäng ha sagt med sin krönika? Att barnen skall vara utgångspunkt i familjedebatten? För där är vi väl alla av samma åsikt, oavsett politisk färg?

Barn skall naturligtvis vara utgångspunkten, men om det är någon skräckpropaganda av homofober som hävdar att den heterosexuella kärnfamiljen är den enda rätta för dessa barn och om Staxäng, med förtäckta ordalag, försöker få oss att tro detta, då är Staxäng precis lika intolerant som många av de partivänner och alliansvänner som finns i Regering och Riksdag.