Politikerbloggen har återigen kommit med ett av sina (tröttsamma) "avslöjanden" - professor Dick Harrison har sökt tjänsten som landshövding. När jag läser hans ansökan, funderar jag på om även jag ska söka tjänsten.-
Jag har en magisterexamen i arkeologi (VG-examen), jag har pluggat etnoarkeologi på Gotland för självaste Göran Burenhult (Sveriges svar på Indiana Jones). Då jag inte skrev hemtentan (det fanns så mycket annat att göra på Gotland den sommaren), kan jag tyvärr inte uppvisa några högskolepoäng från den kursen.
-
Jag har deltagit i en utgrävning på ett av Sveriges största gravfält - Barshaldershed (mellan Fide och Grötlingbo socknar), jag besöker Gotland i samband med Politikerveckan, jag har ett stort politiskt nätverk (inom S, V och MP) och har även varit på en och annan Medeltidsvecka. Jag är skitsnygg med en fibula på min klänning. Jag stoppar där, eftersom jag annars är rädd att inlägget blir för långt om jag ska gå in på mina övriga kvalifikationer.
-
Det som kan vara ett hinder för mig, när jag söker till tjänsten som landshövding, är min politiska läggning. Jag vet inte om Mats Odell vill att en Sosse (och flata) ska bli landshövding på Gotland, men om Odell är smart, inser han att det bästa vore ju om han anställde mig som landshövding. Jag skulle ju inte ha tid att skriva kritiska blogginlägg om högerregeringen. It's a Win-Win Situation!
-
(Foto: Ordfront)
I bevakningsbranschen finns det något som bland oss anställda heter "straffkommendering". Det innebär att om företaget vill bli av med oss för att vi är obekväma, hamnar vi på ett ställe som gör att de flesta av oss slutar frivilligt. Inom politiken heter denna "straffkommendering" landshövding, generaldirektör eller ambassadör. Det är egentligen inte en straffkommendering per se, men den signalerar ändock att den här personen har blivit obekväm.
