Män som hatar kvinnor

Åsa Einerstam, Sofia Arkelsten och Alexandra Einerstam Stockholm Pride 2009

Det var på Socialdemokraternas partikongress 2000, som partiet tog steget från "varannan damernas" till att skriva in i partiprogrammet att SAP också var ett feministiskt parti. I ett pressmeddelande från 2000 säger S-kvinnors ordförande Inger Segelström:

Vi S-kvinnor har fått gehör för vår strävan och nu kan vi bli av med gubbstrukturer och hävda att klass och kön är lika viktiga. Äntligen kan S-kvinnor tillsammans med partiet ta itu med föråldrade strukturer och ojämn maktfördelning. Den politiska luften blir lättare att andas och kvinnorna synliggörs bättre i partiet.

Att kalla sig för ett feministiskt parti förpliktar. I och med skrivningen i partiprogrammet, så innebär det i realiteten att partiet ska ha en jämn fördelning av kvinnor och män bland förtroendevalda. Vidare att det ska finnas både kvinnor och män på de ledande positionerna inom partiet (vilket även gäller de tunga, politiska uppdragen).

Det är nu 2011 och de gubbstrukturer, som Segelström trodde hon skulle bli av med i och med skrivningen, lever och frodas i allra högsta grad i partiet. Och handen på hjärtat - när Göran Persson gick ut och sade att han var feminist - hur många upplevde det som trovärdigt?

S är fortfarande ett mansdominerat parti. Gubbhyllan är inte bara en hylla, utan ett helt hyllsystem á la Ikeas Ivar. Det var de facto några gubbjävlar (inklusive några kvinnor som går i männens ledband) som tvingade Sahlin att avgå. Ytterligare ett exempel är Hans Hoffs angrepp på Aftonbladets chefredaktör Karin Pettersson.

Nu vädrar i varje fall dessa män morgonluft och ser man till de partiledarkandidaterna som omnämns oftast i media, är de alla män med glasögon och högt hårfäste. En av herrarna i firma Ö & Ö planerar redan vad han ska göra när han blir vald till partiordförande, vilket jag ser som ett utslag av hybris. Jag kan förstå varför några av männen i vårt parti har drabbats av denna åkomma. Min förhoppning är bara att denna hybris inte skall belönas av vare sig valberedningen eller kongressen.

I och med att vi troligtvis får en man som ny partiordförande, krävs det enligt "varannan damernas", att partisekreteraren är en kvinna. Peter Johansson har skrivit om vikten av en stark partisekreterare. Jag är rädd att vår nya partisekreterare (om inte gubbmaffian gör en kupp och tillsätter en man på posten) enbart blir en marionett, där delar av gubbmaffian drar i hennes trådar.

Idel män och därför är det på sin plats att göra en jämförelse med vår huvudmotståndare Moderaterna. På morgonkvisten läser jag en intressant artikel i Fokus (läs den gärna i sin helhet) och jag citerar:

Det senaste halvåret har moderaterna bytt ut personer på flera nyckelpositioner. Sofia Arkelsten har utsetts till partisekreterare och Gunilla Sjöberg till biträdande partisekreterare, Anna Kinberg Batra har blivit gruppledare i riksdagen och Hedvig Anderson ny kommunikationschef. Till listan kan man addera Roberta Alenius som utsågs till Fredrik Reinfeldts presschef för ett drygt år sedan och Jessica Polfjärd som strax innan jul fick uppdraget att leda den grupp som ska ta fram ett nytt moderat idéprogram. Alla kvinnor. Därtill är ett par yngre lovande kvinnliga moderata politiker – Anna König Jerlmyr och Regina Kevius – satta i ministerskola som borgarråd i Stockholm stad.

Hm... som väljare och kvinna, om jag enbart går efter att identifiera mig med de politiska företrädarna, vilket parti skulle jag välja då? Johan Westerholm undrar också i sitt inlägg Döden är en man, vilket parti som känns mest progressivt och mest relevant för väljarna?

Låt mig återigen citera ett långt stycke från artikeln:

Hur ser det då ut i socialdemokraterna?

– Det är en man som är partisekreterare, en man som är gruppledare, en man som är ekonomiskpolitisk talesperson, en man som är utrikespolitisk talesperson, en man som är partikassör, en man som är kanslichef, en man som är biträdande partisekreterare. Och snart har vi kanske en man som partiordförande också, konstaterar s-kvinnornas ordförande Nalin Pekgul.

Det var inte länge sedan moderaterna befann sig i samma situation, med en total mansdominans i toppen. Ett faktum som skrämde bort kvinnliga väljare och rimmade illa med partiets hot om att införa kvotering i näringslivet ifall börsbolagens styrelser inte blev mer jämställda.

I partiprogrammet står det att Socialdemokraterna är ett feministiskt parti, men det har visat sig att det enbart är på pappret.

På samma tema: Dagens Arena, Peter Högberg, Staffan Lindström och Martin Moberg x 2