Visar inlägg med etikett tio meter över havet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tio meter över havet. Visa alla inlägg

Jenny Wrangborg: Löftet


Ovan en remix av dikten Löftet från boken Kallskänken av Jenny Wrangborg (utgiven av Kata förlag).

För att köpa ljudboken mejla: kontakt[at]jennywrangborg.se

Tidigare inlägg om Jenny Wrangborg (ett axplock): Jenny Wrangborgs krönika blir serie, [Recension] Kallskänken, Jenny Wrangborg: Stormen - Allt skulle gå bra

Jenny Wrangborg: Jämlikar

I år kommer Jenny Wrangborgs diktsamling ut. Jag hoppas att det blir nu i vår. Jag gillar skarpt hennes dikter och har tidigare publicerat Striden här på bloggen (se nedan). LO-tidningen brukar också publicera hennes dikter. Jenny Wrangborg är kallskänkan som skriver när hon inte jobbar.

Nu har jag hittat en ny favorit på hennes blogg och lägger ut den även här:

Jenny Wrangborg: Jämlikar

Den största tröttheten
kommer inte från
kroppsarbetet,
drickabackarna lyfta uppför trånga gångar,
musklerna som skriker i
belastningen under
omöjlig balansgång
med disken
genom
serveringen

Det är inte
ångan från bageriugnen,
de slöa knivarna
eller de hala golven som gör ondast

Arbetet består inte i
att laga maten eller servera gästerna

Men det är
chefens ord
efter veckor av obetald övertid

Det är blickarna
från de välbeställda
tanterna

och oräkneliga leenden
som döljer
det faktum att det inte
finns något hopp
om att vi någonsin kommer
mötas som jämlikar

Relaterade inlägg: Jenny Wrangborg - Vi är här nu, Jenny Wrangborg: Striden, [Recension] Efter ett kvartssekel av nederlag, En knuten näve i fickan - Om klass, normer och Vänstern, Ett vanligt kneg, Arbetarklass, medelklass eller överklass?, Vem är egentligen arbetare i dagens Sverige? Och vad är ett riktigt jobb?

Jenny Wrangborg: Striden

Igår träffade jag och Åsa några partikamrater på Medis över ett glas rosévin. Vi träffade bland annat Jenny Wrangborg som driver bloggen 10 meter över havet. Jag fick tillstånd att publicera hennes dikt Striden på min blogg. Dikten är tidigare publicerad i boken Snart går vi utan er.
Här kommer den:

Striden

Glöm inte var det var vi började.
Glöm inte var det var vi skulle.
Vi minns och vi är trötta på att vänta,
snart går vi utan er.

I tider när det inte är strider går dagarna ändå,
tröttheten efter hårda timmar ständigt närvarande.
Vi ställer våra väckarklockor och litar på att spårvagnarna ta oss i tid,
vi gör vårt bästa för att inte somna mot grannens axel på väg hem nio timmar senare och
vi bär våra matkassar upp för backen till lägenheten.

I tider när det inte är strider sliter de tunga lyften på oss ändå,
vi skär oss på oslipade knivar och bränner oss på varma plåtar.

I tider när det inte är strider känns hopplösheten ännu mer,
är längtan bort ett oinfriat löfte vi måste bära nära.

Vi vaknar, vi jobbar, vi andas,
men kontrasterna mellan jobb och ledig tid så
tydliga att de med ett hugg i bröstet flyter ihop.

I tider när det inte är strider gör det fortfarande
lika ont i handlederna på den timanställda som på den fastanställda,
tjänar vi pengar ner i någonannans ficka.
Vi kör våra bussar, bakar vårt bröd, serverar våra latte och
bygger våra bilar. Drar skruvarna på plats i det stora maskineriet.

I tider när det inte är strider syns vi inte i tidningarna eller på tv,
står vi inte på gatorna eller utanför arbetsplatserna och skriker.
I tider när det inte är strider sköter vi allting så smidigt att
det finns de som glömmer bort att det är vi som bär upp ett trasigt samhälle,
och att vi gör det i väntan på ett tillfälle till strid.