Happy Parade!

Dagens agenda:

08:00 Champagnefrukost hos Verklighetens folk (champagne, rostat bröd, kalixlöjrom, smoothie, te och kaffe).

10:00 Melodikrysset som vi denna dag löser när vi åker tuben in till Söder.

11:00 Picknick med de Rödgröna.

13:00 PRIDE PARAD!

16.00 Eftermingel (utanför Pride Park på Gärdet) med de Rödgröna.

Därefter Pride Park fram till stängning (och jag kommer mest att hänga i Socialdemokraternas tält)!

"Vi kan inte vänta på ett mer hbt-vänligt Stockholm"

Den socialdemokratiska politiken bygger på övertygelsen om alla människors lika rätt och värde. Ingen människa ska känna sig diskriminerad eller hotad på grund av sin sexuella läggning eller sitt könsuttryck. Vi har länge arbetet aktivt för sexuellt likaberättigande. I nuläget har hbt- (homo, bi, trans) personer lika rättigheter inom en mängd områden, allt från rätten att ingå äktenskap till skydd mot diskriminering. Men mycket återstår att göra.
Så börjar Carin Jämtins och Dag Larssons debattartikel i DN. Ja, det återstår mycket att göra. Vi HBT-socialdemokrater har sedan 1988 drivit dessa frågor både gentemot allmänhet och gentemot Socialdemokraterna. Vårt hbt-politiska program finns att läsa här.

De förslag som Jämtin och Larsson redogör för i artikeln välkomnar jag. Om Socialdemokraterna vinner i Stockholms stad och län lovar Jämtin och Larsson att:

* Införa ett borgarråd i Stockholms stad med särskilt ansvar för hbt-frågorna.
* Satsa 1,5 miljoner kronor på RFSL Stockholms bbt-fritidsgård Egalia. Denna typ av verksamhet är viktig och behövs i Stockholm.
* Se till att det finns könsneutrala toaletter i stadens offentliga verksamheter så att man inte måste välja mellan tjej- och killtoaletten.
* Stockholms förskolor ska ha ett medvetet genus-, köns- och hbt-tänkande.
* Stockholms skolors sexualundervisning ska ha med ett tydligt hbt-perspektiv.
* Äldre hbt-personer ska kunna välja hbt-äldreboende i kommunal regi.
* Stockholm stad som arbetsgivare aktivt ska arbeta mot alla former av diskriminering och höjer sina medarbetares kompetens (hbt-certifiering).
* Stockholms stadsmuseum ska inrätta en ”hbt-avdelning”.
* Förbättra bemötandet av regnbågsfamiljer inom mödra- och förlossningsvården.
* Förbättra stödinsatserna till HIV-positiva och redan insjuknade i aids genom psykosociala stödinsatser.


Det är dags för ett rödgrönt stadshus!

Relaterat: Samuel Karlsson tycker det är bra att Sossarna vågar stå upp i hbt-frågor, bloggen Grimmefalk vill ha kvar sin tjejtoa. Jinge tycker att det är en populistisk artikel, eftersom utspelet görs under Stockholm Pride. Vad Jinge inte är medveten om (alternativt förtränger) är att många av de löften som Jämtin och Larsson radar upp i debattartikeln, är löften som givits tidigare, när det inte har varit Stockholm Pride (se nedan).

Jämtin: "Vi kräver att Egalia får besked om en permanent och stabil finansiering", Favorit i repris: Socialdemokraterna vill ha ett hbt-borgarråd, 90.000

Vårt hbt-politiska program

Idag fick jag ett rykande färskt exemplar av HBTS Sveriges hbt-politiska program. Det är vår förbundsordförande, Anders Selin, som gjort den snygga layouten, dock är det innehållet i programmet som jag är mest stolt över.

Vill även du ha ett ex - kom förbi HBT-sossarnas tält (som ligger mellan scen ett och scen två) och hämta ett.

Stockholm Pride 2010

Idag började Stockholm Pride. Det är den vecka på året som heteronormen inte är förhärskande, åtminstone inte i Kulturhuset eller utanför Sjöhistoriska museet. Gammelmedia fylls med hbt-artiklar och hbt-reportage. Flaggstänger och bussar stoltserar med regnbågsflaggor. Överallt syns människor med prideband i olika färger.

Jag skulle kunna skriva 10 inlägg per dag denna vecka, men nej... troligtvis kommer det bli ännu färre inlägg denna vecka. Varför? För jag tänker jobba som volontär detta år. De dagar jag inte jobbar som volontär vill jag umgås med nära, kära, partikamrater, bekanta, vänner... jag vill gå omkring i parken och bara njuta.

Sajten Makthavare har dock ett gäng personer som bloggar om pride.

Boken om NetRoots

Snart är den här - boken om det progressiva bloggnätverket NetRoots.

Medverkande skribenter: Peter Andersson, Nina Andersson Brynja, John Aravosis, Matilda Ardenfors, Klara Denckert, Alexandra Einerstam, Ulrika Falk, Björn Fridén, Aurora Gullberg, Gunilla Hjalmarson, Peter Högberg, Claudia Jiménez Guala, Peter Johansson, Claes Krantz, Karin Pettersson, Martin Rosvall, Rosemari Södergren, Johan Ulvenlöv, Anders Utbult, Johan Westerholm, Marika Lindgren Åsbrink.

Jag tänker inte ägna mig åt falsk blygsamhet, för jag är förbaskat stolt över att vara en del av NetRoots. När nätverket fyllde fyra år, gjorde jag till och med en liten hyllningsfilm (den må vara amatörmässig, men jag hoppas att den fångar lite av det som är NetRoots "själ").

Jag är en av de bloggare som var med i begynnelsen och då var vi ganska få. Nu har nätverket växt och i skrivandets är vi cirka 600 bloggare.

Varför en bok om NetRoots? Den största delen av människans historia finns inte nedtecknad. Som arkeolog och kulturhistoriker svarar jag därför att historien om NetRoots måste nedtecknas och bevaras för framtida generationer.

I Coralines värld? (Del II)

När jag kritiserade Socialdemokraternas valaffischer till Europaparlamentet inspirerades jag av Stationsvakts inlägg och inlägget fick rubriken I Coralines värld?
Stationsvakt skrev:
Många har ju stört sig på att Mona Sahlin och Marita Ulvskog är så hårt photoshoppade på valaffischen, eller om det är sminkade de är. Först tänkte jag att det är väl lätt gjort att trolla tillbaks strukturer och rynkor, men sen kom jag att tänka på att den naturliga kopplingen är ju Coraline - hon som hamnar i en alternativ verklighet - där allt är (till synes) perfekt och tillrättalagt, men där man har knappar som ögon.
Nu är det tyvärr dags för del två i temat photoshoppade valaffischer. Socialdemokraternas nya annonskampanj lanserades i helgen och Jonas Morian skriver:
Sahlin är hårt stylad och photoshoppad. Inte ett hårstrå ligger fel och hon ser knappt ut att vara en dag över 35, trots att passet säger något annat. Avsikten förefaller vara att framställa henne som mogen men samtidigt ungdomlig, fast förankrad i verkligheten men samtidigt en erfaren ledare.
Sahlin ser banne mig yngre ut än jag.

På Socialdemokraternas hemsida toppas sidan av bokomslaget till Sahlins bok. Jag föredrar den bilden av Sahlin framför de hårt stajlade bilderna. Hur kunde Sahlin godkänna dessa bilder?

Relaterat: Mona Sahlin kommer ut som tant

Vänersborgssossars underliga agerande

Marie Dahlin och S Anders Larsson heter två Socialdemokrater verksamma i Vänersborg. Dahlin har utsett Larsson (ansvarig för skandalarenan) att granska sig själv.

Invånarna är besvikna. En insändare i dagens ttela (2010-07-21, s. 4) skriver:
Vid alla försäljningsställen av tidningar i Trollhättan och Vänersborg kunde man i lördags på GT:s löpsedel läsa följande: "Ansvarig för skandalarenan i Vänersborg granskar sig själv". Man trodde knappt sina egna ögon. Hur kunde det vara möjligt att huvudpersonen till arenan, tillika chefen för projektgruppen, ska granska sig själv? Ofattbart. Denna lär knappast erkänna några misstag. Dum är han annars. Än en gång, hör hur befängt det låter: Larsson granskar Larsson. Ridå! [...]
Lite längre fram i tidningen (s. 9) ställer ttela några frågor till Dahlin. Hon förstår om folk är upprörda men svarar i de flesta fall att hon inte har några kommentarer.

Har invånarna överhuvudtaget något förtroende kvar för dessa två?

Dessa två personer företräder Socialdemokraterna, men jag misstänker starkt att de båda har glömt alternativt förträngt att de är förtroendevalda och representerar SAP. Jag vill skrika: Ni säger att ni är Sossar - agera då som Socialdemokrater!

SR
Foto: lånat från ttela.

60 dagar kvar


Nu går dagarna i en rasande fart och jag inser att det blott och bart är 60 dagar kvar till valet. Jag befinner mig någonstans i Dalsland och den tidning som dimper ner mellan 11 och 13 i brevlådan heter ttela och är liberal. Dagens ledare, skriven av Stina Morian, ondgör sig över Socialdemokraternas nya annonskampanj. Tttela köper under sommaren sina ledare från Liberala nyhetsbyrån, annars handlar artiklarna mest om jordgubbar, hammockar och lokala nyheter.

Jag har försökt ta mig igenom Maud Olofssons bok Ett land av friherrinnor. Jag hade för avsikt att recensera den här på bloggen, men det blir ingen recension. Jag klarade inte av att läsa den från pärm till pärm. Jag lade ifrån mig Olofssons bok i ett tidigt skede och läste istället Lena Sundströms bok Världens lyckligaste folk.

60 dagar kvar.

Idag har vi grillat, cyklat till lanthandeln (ja, det finns en sådan sex kilometer bort) och nu står rabarberpajen i ugnen. Ikväll är det Morden i Midsomer.

Fyra dagar kvar, sedan återvänder jag till Stockholm lagom till Stockholm Pride... för en politruk som jag känns det ovant att inte ägna mig åt politik i två veckor, men om vi ska köra ända in i kaklet, är det en välbehövlig paus.

Egentligen vill jag skriva en massa inlägg om Kristdemokraterna, boken NetRoots (som snart kommer ut), hbt-frågor... men jag lägger band på mig själv.

Bloggen går på sparlåga, men så gör också resten av Sverige.

Tack Göran Hägglund och Kristdemokraterna!

Kristdemokraterna kommer inte att närvara på Stockholm Pride. Kristdemokraternas partiledare, Göran Hägglund, kommer inte att delta i den stora partiledardebatten som RFSL anordnar under priden.

Tack Göran Hägglund och Kristdemokraterna för att ni är tydliga. Nu vet vi, som står upp för alla människors lika värde och alla människors lika rätt, vilket parti vi inte ska rösta på 19 september 2010.

Fler som skriver om detta är Peter Andersson, Makthavare, Trollhare, Alliansfritt Sverige, Martin Moberg, SvD, Expressen, Krister Fahlstedt, SvD2

[Recension] I Jämlikhetsandens kölvatten


Att recensera sin egen partiordförandes bok, utan att vara jävig, är stört omöjligt. Mona Sahlins bok Möjligheternas land är nämligen i första hand skriven för oss socialdemokrater som redan är övertygade (för att peppa oss i valrörelsen?), i andra hand för dem som är kritiska gentemot Sahlin.

Det är i mångt och mycket en harmlös bok, som inte ska reta upp fler än högerskribenter och högerpolitiker. Därför tonas mycket ner (som gnisslet med det rödgröna samarbetet, när Vänsterpartiet, i ett kort skede, lämnades utanför). Mosa Mona-kampanjen nämns inte ens.

Vi som redan är Sahlinister vet att Sahlin är den mest underskattade politikern i svensk partihistoria, men Sahlin vill övertyga andra om hennes förträfflighet som blivande statsminister. Oss behöver hon inte övertyga. Högern kan hon inte övertyga. Hon vill, medelst denna bok, övertyga tvivlarna och kritikerna. Kommer hon att lyckas?

Vi får läsa om hennes erfarenheter, meriter och bedrifter. Vi, som redan är ”insyltade”, nickar och håller med.

Att Sahlin har läst Jämlikhetsanden, George W. Reinfeldt, Åtta år med Reinfeldt, Bokslut Reinfeldt och Världens lyckligaste folk märks tydligt, inte minst genom de citat och diagram hon använder sig av.

Sahlin skriver utmärkt om den svenska modellen. Om hur regeringen Reinfeldt har riktat in sin politik på att krossa den. Byggnadsarbetaren står i centrum. Det är han som måste övertygas. Det är nämligen en hög grad LO-medlemmar som röstar höger, ibland höger om höger (läs SD). Sjuksköterskan, som numer jobbar i privat regi, ska också övertygas. Förskolläraren är nog redan övertygad. Hon har redan förlorat två kollegor till priset av 1000 kronor mer i plånboken.

Sahlin har redan de utförsäkrade på sin sida, men när hon skriver om den sjuka sjukvårdsreformen som regeringen Reinfeldt genomfört, är det för att påminna oss väljare om att högern, trots ny retorik, ägnar sig åt samma gamla högerpolitik som alltid.

Det är utmärkt att Sahlin ger ut denna bok mitt i valrörelsen. Det är lätt att underskatta Sahlin, men vi vet bättre – att aldrig underskatta henne!

Det är en riktig peppbok för medlemmar i SAP, men kan hon övertyga tvivlarna och kritikerna medelst boken? Vi på HBT-sossen har dock fått en hel bok som vi kan hämta citat ur. Vad sägs om dessa:

Det handlar om social rörlighet, möjligheten att göra en längre resa än den som ryggsäcken hemifrån packades för.

Jämlikhet och tillväxt är inte varandras motpoler, de är varandras förutsättningar. Dräför ska vi inte riva ner grunden för vår samhällsmodell.

Risken är stor att det slutar med att de skattesänkningar för vanliga löntagare som regeringen gjort så stort väsen av får betalas av löntagarna själva genom sänkta löner.

För det första har vi aldrig haft en viss skattekvot som mål. För oss socialdemokrater har skatter i sig inget egenvärde. Skatternas värde ligger i vad de betalar och hur de fördelar.

Men för att lyckas sänka lönerna måste man först bryta ner fackföreningsrörelsen. Annars kommer de att kraftfullt bekämpa låglönemarknaden. Det har facket alltid gjort. Det är den del av själva grundbulten i det fackliga arbetet. Facket är en folkrörelse, och en del av vår arbetarrörelse. Hur försvagar man en sådan rörelse? Jo, man måste attackera medlemskapet och dess värde.

ALEXANDRA EINERSTAM
ÅSA EINERSTAM

Andra som har recenserat Mona Sahlins bok är Expressen, Makthavare.se och Hallands Nyheter.
Relaterat: Recension av Wanja Lundby-Wedins bok
har också recenserat boken



Grattis Argentina!

Jag läser i DN nu på morgonen att Argentina är det första latinamerikanska land som godkände samkönade äktenskap i senaten igår. Grattis Argentina!

Dessa evinnerliga opinionsmätningar (Del II)

Någonstans finns det ett tak för när dessa mätningar till slut gör politiken till en tummelplats för procent istället för visioner, säger Socialdemokraternas partiordförande Mona Sahlin till SvD. Jag kan inte annat än att hålla med henne. I mitt inlägg Dessa evinnerliga opinionsmätningar, skriver jag:

Jag har för vana att inte kommentera opinionsmätningar. Jag blir en smula ängslig när partikamrater, på grund av positiva opinionssiffror, lutar sig tillbaka och tror att riksdagsvalet därmed är avgjort. Jag blir en smula ängslig när mina partikamrater, på grund av negativa opinionssiffror, suckar uppgivet och säger att det är kört, att vi kommer att förlora.

Valet avgörs på valdagen, varken före eller efter.

Jag ägnar mig hellre åt opinionsbildning. Valrörelsen är i full gång och om oppositionen ska vinna tillbaka regeringsmakten, krävs det hårt arbete. Inte ens för en kort sekund, går det att luta sig tillbaka och tro att valet är vunnet. Inte ens för en kort sekund, får vi ge upp.

Jag har skrivit och påtalat det flera gånger här på bloggen - det kommer att bli ett jämnt val. Jag behöver inga opinionsmätningar för att veta detta.


Relaterat: The Show Must Go On , Borgerlig kannibalism, Hur kommer en högerallians att se ut, utan kristdemokraterna?,Opinionsbildning viktigare än opinionsmätning, Om regeringen Reinfeldt får fortsatt förtroende...
Andra som skriver: Bloggen Ericas tillhåll tror mer på bläckfisken Paul. Kent Persson skriver att ingen vill ha opinionsmätningar men alla läser dem. Folkpartisten Ann-Marie Ekström håller (för en gångs skull) med Sahlin. Bloggen Proffstyckarna skriver också om "alla dessa opinionsundersökningar"

Ungdomsarbetslösheten är ingen synvilla



Jag vet inte vad statsminister Fredrik Reinfeldt fick det ifrån, men på Svenskt Näringslivs stämma i Älvsjö 27 maj 2010 sade han, om ungdomsarbetslösheten, att den var en synvilla.

Moderaterna och deras medhjälpare anklagar Socialdemokraternas partiordförande, Mona Sahlin, för att trixa med siffror, när hon säger att ungdomsarbetslösheten i Sverige är en av de högsta i Europa. Tyvärr Moderater, i motsats till er, trixar hon inte med dessa siffror. Läs Aftonbladets ledare Nej - Sahlin hade inte fel.

Ungdomsarbetslösheten i Sverige är ingen synvilla. Den är bland de högsta i Europa. Det beror på regeringen Reinfeldts misslyckade jobbpolitik. Det är dags för en rödgrön regering!

Jag vill ha en gondol

Jag vill ha en gondol, uti Nordens Venedig, sjöng Zarah Leander. Snart kan hennes dröm gå i uppfyllelse. SL ska tillsätta en utredning om att bygga gondolbanor. När min fru fick hörde nyheten på radio utbrast hon "Underbart!"




Gondolbilden har jag lånat från Wikipedia.

Retrospecatare - Almedalen

Egentligen behövde jag och Åsa inte lämna Hamnplan 5 under hela veckan. Där fanns det rödgröna centrat och intressanta seminarier som anordnades av LO, ABF och Socialdemokraterna. Kulturseminarierna på Hamnplan 5 var fantastiska.

Veckan i Visby var som att befinna sig i en orkan, utan att en endaste gång befinna sig i orkanens öga.

Ett stenkast från Hamnplan fanns en glassbutik med över 100 glassorter. Min favorit blev naturligtvis saltlakrits.

TCO-minglet var fantastiskt. Tack Sture Nordh! Även minglet hos Stockholms arbetarekommun var bra. Tack Tomas Rudin! Åsa gillade också glassminglet som anordnades av Gröna studenter. Glassen var hemgjord och väl värd promenaden.

Seminariet, som samlade flest bloggare, var Almegas aka Martina Linds. Ett intressant seminarium.

Det bästa talet höll Mona Sahlin och på andra plats kommer Maria Wetterstrand.

Jag är mest stolt över de rödgröna uppgörelsen om skolan, vården och kulturpolitiken.

Den bästa födelsedagspresenten fick jag av Eva-Lena Jansson. Tack!

Monica Greens röda cowboyhatt syntes ofta.

Att få besöka Ingvar Carlssons sommarstuga var trevligt.

Jag förvånas över att RFSL bara bjöd in Moderaterna och Miljöpartiet till sina seminarier.

Kvällsdoppen i Östersjön på vägen hem till campingen (Norderstrand) var uppfriskande. Våra campinggrannar, Sverigedemokraterna, var mindre uppfriskande.

Nationaldemokraternas logga såg ut som SVT:s.

Jägermeister rädda denna gång min känsliga mage.

Maria Abrahamsson var modigast (och snyggast), när hon ställde upp på ett seminarium som IF Metall anordnade och där panelen enbart bestod av vänsterfolk, förutom henne.

Bloggkollegorna inom nätverket NetRoots. De har blivit vänner för livet.

SACO bjöd återigen på Almedalens godaste kaffe. Dubbel espresso var min standardbeställning.

Årets utbud av freebees var faktiskt en besvikelse. Läppcerat, bagageband, tygväskor, vatten, pennor, godis... hmmmmm.... Anteckningsblocken kommer att komma till användning, men den största behållningen var alla t-shirts från de Rödgröna, Socialdemokraterna och NetRoots.

Vi gillar böcker och vi fick Mona Sahlins bok, Maud Olofssons bok, en kulturpolitisk bok och en bok som Företagarna hade gett ut.

Det går inte att utlysa någon vinnare bland alla seminarier vi var på, men återigen Hamnplan 5 dominerade och där satt vi oftast.

LO:s vice ordförande, Ulla Lindqvist är en av våra favoriter, så även Ylva Johansson och Carin Jämtin.

Snyggaste kampanjenstod RFSL för - Verklighetens folk.

De tjänstemän som jobbade för Centerpartiet hade minst koll. Trots alla våra partipolitiska tröjor och knappar, försökte de värva oss. Slöseri på tid och energi kära meningsmotståndare. Försök istället värva de osäkra.

Min favoritmoderat var där - Fia Arkelsten. Vi gillar varandra, trots våra skilda åsikter. Den Moderat som var mest ensam, måste ha varit Beatrice Ask, som satt ensam i en husvagn i några dagar.

Då Mona Sahlin träffar många människor, anser jag att man inte kan ta för givet att hon känner varenda kotte. När jag sade vem jag var, utbrast hon "Jag vet väl vem du är Alexandra! Vi ses på Priden".

Största #fail är ersättningsbussarna från Nynäshamn till Västerhaninge. Fullpackad buss, utan bagageutrymme. Fy fabian.

Nu är det dags att se på fobollsfinalen, men jag återvänder till den här listan.

En arbetsgivares ansvar


I arbetsmiljölagen (1977:1160) finns regler om skyldigheter för arbetsgivare och andra skyddsansvariga om att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet.

När vi läser Paul Ronges inlägg Littorin - en iskall cynisk krishantering, inser vi att arbetsgivaren tillika statsministern Fredrik Reinfeldt inte följt arbetsmiljölagen i fallet Sven Otto Littorin. Reinfeldt har ett ansvar som arbetsgivare.

Moderaterna har under mandatperioden lagt ner Arbetslivsinstitutet samt skurit ner rejält på arbetsmiljöinspektionerna i landet. Att Reinfeldt nu inte följer arbetsmiljölagen, är enligt vår mening inte särskilt förvånande. Den som drabbas är arbetstagaren, i det här fallet Littorin.

Det sägs att Littorin har sagt till Reinfeldt att han har mått dåligt en tid. Hur mår egentligen Littorin nu, när hans eget parti och hans partiledare har förklarat honom persona non grata, innan han ens har förklarats skyldig?

Reinfeldt har sagt under en presskonferens att Littorin har förklarat sig oskyldig och ändock slängs han ut med buller och bång. Bilder av honom har tagits bort från regerings hemsida. Det är som om han aldrig varit på Rosenbad.

Vid en jämförelse med Carl Bildt och Lundinaffären, så har Reinfeldt agerat helt annorlunda i Littorinaffären. Vari ligger skillnaden dessa affärer emellan?

Åsa Einerstam Alexandra Einerstam

Relaterat: Anders Svensson, Kulturbloggen, Staffan Dopping, Röda Berget

Miljöpartiets dag i Almedalen 2010

Maria Wetterstrands tal och Peter Erikssons tal bräckte med hästlängder Göran Hägglunds tal. Det gällde såväl fotbollsmetaforer som inkluderandet av stjärnfamiljer. Bakom Wetterstrand och Eriksson syntes hela tiden orden Modernisera Sverige, där Sverige var skrivet i regnbågsfärger. Om stjärnfamiljer sade Wetterstrand:

Ännu krångligare blir det för de familjer som inte ser ut som Göran Hägglunds.

Igår drack jag öl med Fredrik och Annika som berättade att Fredrik inte har fått gå på utvecklingssamtal för deras äldsta dotter. För att han inte är hennes biologiska pappa. Trots att hon vuxit upp med honom som förälder i tio år, sedan hon gick i ettan.

För några dagar sedan träffade jag en nybliven pappa nere vid Hamnplan. Barnet har en till pappa och två mammor. Jag frågade när han skulle få vara föräldraledig, men han berättade att han inte kunde vara det över huvud taget. För i Sverige kan bara vårdnadshavarna vara föräldralediga. Och de kan bara vara två. Oavsett hur många föräldrar barnet har.

Två andra nyblivna föräldrar jag känner var tvungen att ljuga för sjukvården för att de inte har rätt att få hjälp med assisterad insemination på sjukhuset, detta för att de inte är ett par. Lena hade inte ens möjlighet till att få hjälp i Sverige när hon ville bli mamma utan är förvisad till den dyra och krångliga processen att inseminera utomlands.

I ett omodernt Sverige går socialministern ut och säger att vissa familjer "helst inte" borde ha barn. I ett modernt Sverige kan alla bilda familj på det sätt som de önskar och barn kan leva tryggt oavsett hur deras familj ser ut, utan att samhället krånglar till det. Jag känner att det är dags för att modernisera Sverige.


Efter Maria Wetterstrands tal funderar jag seriöst på att köpa denna t-shirt. Jag kan nog bära den om jag sätter på en Socialdemokratisk ros.

Innan talen gjorde de två språkrören ett utspel om städer - En grönare stad är en roligare stad -många intressanta förslag som jag vill att de Rödgröna gemensamt tittar på. Jag vet att många Socialdemokrater kommer att förhålla sig skeptiska till ett femårigt stopp för byggandet av gigantiska köpcentra utanför stadskärnorna, men hur många dylika centra skall Sverige egentligen ha? Köpcentra som nästintill kräver att man har bil för att ta sig dit på ett smidigt sätt?

I Högdalen, där jag tidigare bodde, finns ett centrum som man kan gå till. Där kunde jag köpa mat, gå till Jysk och köpa fisk i delikatessbutiken. Nu bor jag i Farsta och har sex minuters gångväg till Farsta centrum. Där finns ett gigantiskt köpcentrum men inget IKEA, men när vi behöver något från IKEA hyr vi en bil eller tar bussen dit och jag är övertygad om att IKEA kan anpassa sina butiker till stadskärnorna, precis som Willys har gjort med Willys hemma. Vad sägs om konceptet IKEA Nära?

Jag erkänner att jag står Miljöpartiet närmare i dessa frågor än mitt eget parti. Därför anser jag att det är utmärkt att vi nu har ett rödgrönt samarbete.

DN1, DN2

[UPPDATERAT]
Peter Andersson har också skrivit om Miljöpartiets dag. Om stopp för köpcentra skriver Andersson:
Redan före talet har Mp gått ut med några punkter om stadsplanering där ett stopp för externa köpcentrum som de heter väcker uppmärksamhet. Har skrivit om den frågan tidigare, inte minst med utgångspunkt från Stefan Edmans utredningar om hållbarhet. Edman berättar bland annat om att Sverige är undantaget, inte den som vill reglera lokaliseringar av externhandel. Och för mig var Edmans uppgifter väldigt talande:
En ökning av utsläppen med 200–1 100 procent anges för de ca 29 procent av befolkningen som på senare år systematiskt bytt från ”närbutik” till extern stormarknad för sina dagligvaruinköp.
Jag anar att partivänner kan reagera lite surt över dessa "bakåtsträvande idéer". Om man nu ser extern handel som framtid och utveckling, vill säga. Men frågan handlar både om klimatpolitik, konkret och påverkbart också för lokala politiker, och även om vår samhällsmodell och vad vi är beredda att "offra" för långsiktig hållbarhet. Är vi inte ens beredda att avstå från köplador för att klara klimatet, ja då blir jag orolig.

Blod &olja (Del VI)

Som rubriken avslöjar har jag skrivit om tidigare (se nedan). Jag är inte ensam om att vilja få svar från utrikesminister Carl Bildt. I bloggosfären har många skrivit om Carl Bildt och Lundinaffären och ändock har Bildt varit ovanligt tyst. Idag på DN Debatt skriver Urban Ahlin, Jan Eliasson och Lena Hjelm Wallén att de vill att Bildt måste ge besked om sitt ansvar i Lundinaffären.

1). Fick konsortiet, där Lundin Oil (från 2001 Lundin Petroleum) ingick, skydd för sin exploatering av den sudanska regeringens militära styrkor? 2). Använde sig Lundin Oil av militära transporter eller underlättade företaget satsningar på infrastruktur för regeringens militära operationer? 3). Kände Carl Bildt och styrelsen för Lundin Oil till den folkfördrivning och de övergrepp som skedde – vilka åtgärder vidtogs i så fall?

Carl Bildts tystnad närmar sig med stormsteg en talande tystnad.

Fler som bloggar om Lundinaffären idag är Kulturbloggen, Anders Svensson, Jerker Nilsson, Anna Vikström, Peter Högberg, Jonas Sjöstedt, Johan Ulvenlöv

Blod & olja (Del V)

Blod & olja (Del IV)

Blod & olja (Del III)

Blod & olja (Del II)

Blod & olja

Totto Torsk?

Aftonbladet publicerar idag nya uppgifter om det som nu omnämns som Littorinaffären. Fram tills i morse hade jag bestämt mig för att inte skriva om denna affär på bloggen av den anledning att jag anser att en person är oskyldig tills motsatsen bevisats av åklagaren.

Jag väljer ändock att kommentera Littorinaffären. För om det förhåller sig så att arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin har köpt sex, är det av vikt att detta inte sopas under mattan.

Vi har en sexköpslag som den nuvarande regeringen diskuterar en skärpning av. Om regeringen Reinfeldt bestämmer sig för att skärpa sexköpslagen är jag den första att ge regeringen beröm för detta. På regeringens hemsida står följande:

Lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster, som i vardagligt tal brukar kallas för sexköpslagen, trädde i kraft den 1 januari 1999 (SFS 1998:408). I samband med sexualbrottsreformen år 2005 upphävdes sexköpslagen och ersattes av en ny lag - köp av sexuell tjänst (6 kap. 11 § brottsbalken).

Angeläget för samhället att bekämpa prostitution
Motivet till att införa sexköpslagen var- och är - att det är angeläget för samhället att bekämpa prostitution. Prostitution anses medföra allvarliga skador både för individen och för samhället. En omfattande kriminalitet är också vanlig i samband med prostitution, som till exempel människohandel för sexuella ändamål, misshandel, koppleriverksamhet och narkotikahandel.

Lagen antogs ha avskräckande effekt
De allra flesta personer i prostitution har också en mycket svår social situation. När lagen infördes antogs den ha en avskräckande effekt på sexköparna, så att antalet köpare skulle gå ned, därmed skulle även personer i gatuprostitution och som nyrekryteras minska. Det framhölls också att en kriminalisering kunde bidra till att försvåra för olika grupper eller enskilda i utlandet att etablera en mer omfattande organiserad prostitutionsverksamhet i Sverige eller att bedriva människohandel för sexuella ändamål.

Könsneutral lag
Med sexuell förbindelse menas i första hand samlag, men även annat sexuellt umgänge omfattas av begreppet. Med ersättning menas både ekonomisk ersättning och annan typ av ersättning - exempelvis alkohol eller narkotika. Lagen är könsneutral, det vill säga både köpare och säljare kan vara man eller kvinna. Även försök till köp av sexuell tjänst är kriminaliserat.

Det är däremot inte straffbart att sälja sexuella tjänster. Säljaren omfattas inte heller av reglerna om medhjälp till brott.

Utvärdering av sexköpslagen
Den 2 juli 2010 presenterades betänkandet Förbud mot köp av sexuell tjänst. En utvärdering 1999-2008 (SOU 2010:49) för justitieminister Beatrice Ask. Syftet med utvärderingen har varit att undersöka hur förbudet, som har varit i kraft i drygt tio år, fungerar i praktiken och vilka effekter kriminaliseringen har haft för förekomsten av prostitution och människohandel för sexuella ändamål i Sverige.

Utvärderingen visar att förbudet mot köp av sexuell tjänst har haft avsedd effekt och utgör ett viktigt instrument för att förebygga och bekämpa prostitution och människohandel för sexuella ändamål.


Många jag har träffat i Visby denna vecka har skämtat och sagt att vad Littorin (eventuellt) har gjort är "en del av Moderaternas arbetslinje". Jag har inte skrattat åt skämten som haglat, för om uppgifterna stämmer, finns det inget att skratta åt. Mina tankar har istället gått till de utsatta kvinnorna.

Littorin är inte det första statsrådet som köper sex, förmodligen inte heller det sista. Jag tror heller inte att statsminister Fredrik Reinfeldt har skyddat en brottsling, som vissa påstår. Om Reinfeldt hade vetat om detta, hade han aldrig utsett Littorin till arbetsmarknadsminister. Det är först efter Aftonbladets avslöjande som Moderaterna behandlar Littorin som persona non grata.

Vad jag i nuläget önskar, är att oppositionen inte försöker vinna billiga poäng på denna affär. Det handlar om en man (i detta fall ett statsråd) som eventuellt har brutit mot 6 kap. 11 § i brottsbalken.

Littorin har avgått. Han kommer kanske att åtalas för det brott som Aftonbladet skriver om. Valrörelsen ska inte handla om denna affär. Den ska handla om om vilket samhälle vi vill ha och valet handlar om vilken människosyn politiken ska utgå ifrån för den regering som ska leda vårt land in i framtiden.

En bild säger mer än tusen ord

Jag är besviken på Göran Hägglund som talade i Almedalen idag. Han hyllas för sina fotbollsmetaforer, men det här talet var betydligt sämre än det han höll i Almedalen förra året (som jag har skrivit om här). Nej, han nämnde inte HBT (vilket jag har efterlyst i ett tidigare inlägg). Det handlar om något som Peter Andersson skriver om i sina två inlägg om Hägglund. Andersson skriver:
Göran Hägglund är ingen fristående partiledare som vill vinna val. Han är landets socialminister och har varit det i fyra år. När Hägglund talar om sina reformförslag måste man ibland fråga sig varför inte besluten redan är på gång och inte minst: Finansierade.
Nu har vi haft en borgerlig regering i snart fyra år som gjort nada, nothing, niente, nichts för hbt-personers fri- och rättigheter. De fyra borgerliga partierna må ha köpt ”alla människors lika värde”, men det är si så där med ”alla människors lika rätt”. Hur många hbt-personer vill ha en regering som under dessa fyra år visat ett sådant uppenbart ointresse för våra frågor (och kommer att fortsätta göra det om den får förnyat förtroende)? Göran Hägglund må vara det statsråd som hör minst hemma på sin ministerpost.

Hägglund talade återigen om Verklighetens folk, men idag talade han även Kristdemokraterna som politikens gränspolis. Vari ligger trovärdigheten i dessa ord? Låt mig citera Eric Erfors som i S:t Göran & KD-draken skriver följande:
Tänk vilket härligt frihetligt vallöfte: att politiker inte i onödan ska lägga sig i människors vardagsliv; att politiker faktiskt ska respektera medborgarnas rätt till egna livsval.Men nu har han gjort det igen, Göran Hägglund har recyklat sin väckelsepredikan om "verklighetens folk". [...] Problemet är att avsändaren är ungefär lika trovärdig som ett Nigeriabrev. US- dollarna finns inte på kontot och KD:s nya politik finns inte i verkligheten.
Valet är ditt 19 september 2010 - en högerregering, där Kristdemokraterna agerar bromskloss, eller en rödgrön regering som står upp för alla människors lika värde och rätt. Vi behöver inte Kristdemokraterna som vill (men inte är) politikens gränspolis.

Makthavare har analyserat talet, så även RFSL DN skriver om vad Hägglunds parti bör göra. SSU frågar Hägglund var jobben är. Rädda barnen undrar om det finns barn i familjer och anser att socialministern inte levererade. Dagen anser att Hägglund höll låda. Politikerbloggen skriver också om talet. Rasmus Lenefors skriver ett läsvärt inlägg.
Tidigare inlägg (endast ett axplock): Ett regnbågsfärgat Stockholm, "Hägglund, det räcker inte att tycka synd om hbt-personerna", Kongress i hänryckningens tid, Efter äktenskapet, En politik för verklighetens folk?, Och jag har tröttnat på påfund från Kristdemokraterna, Jag är inte funktionell,Den nakna kocken, Bordens och berättelsernas politik, Göran Hägglund gästar Verklighetens folk, Verklighetens folk nu i modebranschen, Kristdemokraterna och trovärdigheten, Nyckeln till "Verklighetens folk", Verklighetens folk Verklighetens folk (del II) Verklighetens folk (del III)